evasdagbok

Nu har det hunnit hända en del sedan jag skrev senast. Jag har slutat skolan, snyft, Drutt är här, snyft, scherzo-skämtar, jag har lämnat lägenheten och Ravenna, snyft, och är nu uppe i Veneto i Monselice utanför Padova. Vi bor på ett trevligt hotell med pool och har det oförskämt bra. Solar och poolar en del och åker runt i vindistrikten, vi hinner besöka lite städer också, än så länge har det blivit Venedig och Bossano del Grappa. Vi hade sådan tur med hyrbilen denna gången vi fick en Fiat 500, röd, min drömbil här i Italien.
 
Det är jag som kör nu för tiden, eftersom det är första gången här i Italien var jag lite orolig men det har gått hur bra som helst, tänker inte på att det skulle vara svårare än hemma, men vi undviker nog Rom, ha. Hoppas nu bara det fortsätter lika bra.


Så här såg min klass ut i sista uppsättningen, det har ju ändrats lite under tiden. Jag började på lägsta nivån, ensam i klassen och slutade på nivå C1, som är den högsta. Häftigt! Nu skall sägas att många i min klass var mycket bättre än jag men de hade läst i flera år, så det så. Från höger: Audrey från Frankrike, lärare i Spanska, Betina från Schweiz, talpedagog, hade gått massor av kurser i Italien, jag, Karline från Holland, min vän och tillsammans med en Italienare, Judit från Schweiz som läst i 30 år, Sabrina som varit min lärare under hela tiden, kommer att sakna henne och Karline.

Vi passade på att titta på en mosaikkyrka till innan vi lämnade Ravenna, denna låg i Classe, alldeles intill stan.






Vi åkte lite i omgivningarna runt Ravenna och hittade dessa fiskestugor längst med floden. De sänker ner stora när från stugan och tar sedan upp dem efter ett par minuter lika tomma som innan. Verkar ganska tråkigt att fiska på det sättet.


Vi tog en tur in i Toscana och stannade till i en liten stad där vi hittade ett något annorlunda trappräcke i form av en snigel


Vi tog en heldag till Le Marche för att leta hus, det är ju hit vi skall flytta sen när vi skall bo i Italien scherzo-skämtar, men det är väldigt fint här och vi trivs väldigt bra här, särskilt i området runt Morro d´Alba. Det här året hann vi se när solrosorna blommade


Igår var vi i Bassano del Grappa. Jadå, här tillverkas Grappa men det stadens namn kommer från att det ligger vid foten av berget Grappa.

Det är väl inte så mycket att titta på i stan men det finns en gammal träbro som funnits sedan 1500-talet men bättrats på med jämna mellanrum, senast 1948 efter kriget.



Mannen på bron, skulle kunna vara en titel till en deckare, kanske det är också, jag vet inte. Jag köpte lite andra böcker på italienska i en bokaffär vid bron, måste ju upprätthålla språket på något sätt.

Hela området vi körde i var fullt av Venetianska villor den här var nog den största, mer likt ett slott. vi har inte varit inne ännu i någon men en del fungerar som museum så vi skall nog hitta en "villa" att besöka.
Det är verkligen ett vackert område med mycket vinodlingar.

Det här blir minst sagt ett annorlunda inlägg för jag har skrivit det på italienska, inte för att bevisa något, det är säkert fullt av fel, fröken har ju inte rättat det ännu, men för att sammanfatta min tid här och tacka min lärare. Det var så att vi skulle skriva om en bok som betytt mycket för oss, men jag kom inte på någon direkt. Däremot är huvudet fullt av avskedstankar, det är ju sista veckan i skolan, snyft. Det kanske låter konstigt men jag vill inte åka hem, jag vill att ni skall komma hit. Jasså, går inte det, nej då får väl jag åka hem då, längtar nämligen väldigt mycket efter er men om två dagar kommer Drutt. Tjohoo! 

Jag tänker inte översätta det, jag tror ni kan förstå en hel del ändå. Det blir en bild som inte har något med det hela att göra, bara en bild jag hittade och som fick mig att skratta och vilja fira nyår igen med mina vänner. Det var en bild jag behövde efter allt snyft jag skrivit i eftermiddag.

Mia vita – un viaggio

Oggi é molto di moda parlare della tua vita come un viaggio. Sentivo tante volte famose persone dicono ” ho fatto mio migliore viaggo della mia vita” o quello che souna anche peggio “vivo il mio sogno”. Tante volte pensavo come sarebbe la mia vita se fosse un viaggio? Come una pendolara fra Österbymo e Eksjö, un viaggio molto noiso  attraverso foresta, che io odio, un viaggio che uccide l´anima. Non volevo fare questa viaggio più, ho voluto fare un viaggio che faceva mi felice e vivente, che mi ha fatto crescere come persona. Si dice che si impara a lungo come si vive, ma io voglio anche dire che si vive a lungo si impara. Si deve sempre essere aperti e curiosi della vita. Questo é piú facile dire quando si poù scegliere e non la vita sceglie per noi.

Ritorniamo a mio viaggio. Ho cambiato il mio viaggio, ho fatto un viaggio in realtá ma anche un viaggio che ha fatto la mia anima più ricca. Sono stata da sola per 6 mesi in un altro paese, senza famiglia o amici ma anche senza lingua, devo essere un po´ pazzo . Ma ho anche ricevuto molto durante questo periodo che hanno fatto mi crescere, almeno 5 chilo. Ho incontrato un sacco di gente nova,ho imparato un nouva lingua, che non ho mai creduto era possible, e questo fa nostra (io e mio marito) prossima tempo in Italia anche piú piacevole.  Sabrina, vorrei dire un grande grazie di tutto cuore che tu mi hai dato un nuova lingua e per ti ha auitato nel mio viaggio.

Mio viaggio continua in Swezia, ma non come un pendolare fra Österbymo e Eksjö, io credo che sará un viaggio divertente e emozionante.  

Tänk om vädret kunde vara lite mer rättvist, då hade det varit perfekt både här och hemma i Sverige. Senaste veckan har det varit upp emot 40 grader men nu har det sjunkit någon grad, framför allt är det inte så fuktigt längre. Har aldrig upplevt något liknande, visst 40 grader och väldigt fuktigt har jag varit med om innan, även här i Italien men nu var det som om någon lagt ett tungt lock över oss också. Det var verkligen svårt att andas och man var fullständigt slut efter att gått till skolan, 3-4 minuters promenad. De värsta dagarna gick jag direkt hem och stannade inne på mitt luftconditionerade rum, där det i gengäld blir en mycket kall och torr luft att andas för man var tvungen att ha på full styrka för att det skulle bli bara 28 grader i rummet. Det var lite smått av en panik känsla, man visste inte vad man skulle ta sig till, kunde inte andas riktigt någonstans och längtade efter luft. Morgonen på balkongen kunde man glömma, det var lika vidrigt även då, dessutom var det en tjock dimma en morgon, som om himlen ramlat ner, man såg fuktdropparna i luften. Men som sagt nu är det bättre, bara varmt och en normal fuktighet för Ravenna. Eftersom det ligger så lågt, under havsytan säger de, så är det alltid fuktigt här. Även här är vädret ett kärt samtalsämne, man hör överallt che cald! Även på tv, i nyheterna och talkshows, och på radion pratar de mycket om värmen och framförallt hur äldre och barn skall göra för att skydda sig.
 
har inga nya kort, men en annan gång när himlen ramlat ner var när vi körde uppe i bergen i Abruzzo i påskas och körde rakt in i ett moln och såg verkligen ingenting framför oss, det var lite väl spännande att köra på bergsvägarna då. När vi kom ut ur molnet fann vi denna ängen med vildkrokus, det var vackert!

Det var ju nya klasskamrater i måndags, en stannade bara denna veckan för han klarade inte av värmen, kunde inte sova, kan man ju förstå. Men de andra nya är så bra så vi (Karleene och jag) fattar inte vad de har att göra i skolan, de är liksom fulllärda, även lärarna tycker att de pratar bättre än de själva. Men de är trevliga och vi har gjort en del ihop denna veckan, perfekt för mig att öva språket på. I måndags var vi ute på en aperitivo för att lära känna varandra och i fredags var vi på stranden, både kul och lärorikt.

Den här katten hittade jag när jag var i Spoleto, han hade då inga sömnproblem. jag kollade att han andades, han var nog bara trött för det var ganska varmt även då

En av de fruktansvärda dagarna åkte jag ut till Esp, köpcentret, för att få lite omväxling mot mitt rum och göra lite inköp. Det var bara det att jag glömde tiden och sista bussen hann att gå. Som tur var fanns det fler som missat bussen men ingen verkade veta vad de skulle göra så jag började prata med ett par. Det slutade med att jag såg till att han ringde taxi, jag fixade numret genom en annan person som också var där, och tillslut kom en taxi och vi tre åkte in till stan, det fanns plats för min dramaten också, dessutom ville de inte att jag skulle betala något, det var ju ändå på vägen. Tack, tack sa jag, men mest tackade jag för att jag fått möjligheten att använda språket och att jag fick styra och ställa lite också.


En bild från Florens med tanke på en del kakmonster, själv är jag ju mer matmonster.

Det har blivit lite tid på stranden också den här veckan, där är det ju lite bättre med luft. Igår var havet faktiskt väldigt lugnt vilket gjorde att vattnet var klart och man kunde se allt roligt som finns på botten, t ex en stor krabba den här gången, brukar ju bara var små, men den här hade en kropp stor som min handflata, och vad tänker jag på då tror ni? jo, krabba är gott, mmm dig skulle man kunna göra något gott av. Jag vet, jag är inte klok, smått matfixerad. Nej, nu skall jag ut till stranden igen och se om det finns någon mat där idag. 

Jag är äntligen hemma, det var en tröttsam resa, inte särskilt lång, men otroligt varmt. Jag har nog svettats 127 liter den här helgen och nu är jag trött, trött, trött - stanca, ganska fult ord på italienska. Det är inte bara värmen som tröttat mig, jag har gått på så mycket museum, pratat med folk och sett så mycket på gatorna så jag känner mig fullproppad, kan inte ta emot mer nu. Jag tänkte dela med mig lite av småsakerna medans jag minns dem.  

Man behöver inte alltid gå in i kyrkorna för att se konsten, hela utsidan är full. Det här är Domen

Jag har frågat en präst om vägen och blev kär bums. Jag såg inte från början hur snygg han var och vilka vackra ögon han hade, fulla av godhet och värme. Synd och skam att en så vacker och fin människa inte kan gifta sig eftersom han är präst.

Det här tallriksunderlägget var på en av restaurangerna, "make food not war", det var en bra text tyckte jag

På två av restaurangerna jag åt var det "Gudfadern" som var ägaren, i alla fall till rösten, hes och raspig som bara italienare kan ha. De gick båda runt bland borden för att kolla att allt var bra och styrde och stälde med de anställda, men det var rösten som fick mig att reagera. Ska man göra en parodi på Gudfadern använder man en sådan röst.

Jag har sett en hund lyfta på benet och kissa, inget konstigt med det, det var bara det att han aldrig slutade, han började vingla ståendes på tre ben. Har aldrig sett något liknande, det skvallade hur länge som helst och till slut ryckte ägaren i kopplet annars hade han nog inte varit klar än

Jag såg en annan hund på stationen, en polishund, schäfer, han var betydligt manligar är än de tuffa poliserna han hade med sig. Han hade nämligen den största "manlighet" jag sett på en hund. Nej, den var inte utfälld, det var stort ändå.

Jag såg en ung kvinna sitta och gråta i en ambulansbuss. Jag stannade på behörigt avstånd för att se vad som hänt, men hon satt bar där inne och storgrät och sa hela tiden "jag lovar". Jag fick uppfattningen att hon inte ville följa med dem och till slut lät de henne gå. Jag var på väg åt samma håll som hon gick. Hon behövde hela gatan på sig för att ta sig fram, inget raglande utan mer som om hon gick i svängar och hon brydde sig inte det minsta om bilarna som kom, de fick stanna eller väja för henne. Det hade nog varit bättre om hon följt med ambulansen med en gång, det såg ut som hon skulle hamna där förr eller senare i alla fall.

En annan ambulans stod parkerad vid en kvinna, missbrukare av något slag, som låg utanför stationen och ambulanspersonalen försökte få kontakt med henne, men det var inte ett liv. Två poliser stod där också och sa till folk att inte stå ivägen, jag höll mig på lite avstånd men jag såg att de inte fick kontakt med henne. När de lyfte upp henne på båren var det som hon tvärvaknade och skulle absolut inte följa med, hon hade nog bara sovit
on lite. Jag såg henne en liten stund senare och då hade hon nog fått i sig det hon saknade innan. Det var sorgligt att se.

Det är verkligen en shoppingstad och det är mer eller mindre ständigt marknad på vissa ställen. Det här var ett stånd som skllde sig från de övriga, lite väl bra att sälja haschpipor på marknaden.
   
Jag såg den arga mannen igen som gått på bron och skrikit, nu gick han i en liten park och skrek, men nu var det något annat jag inte fattade. Han lät verkligen farlig, en hemsk röst hade han. Jag gick förbi men när jag skulle gå tillbaka höll jag på att stöta ihop med honom när han gick ut från en bar. Han såg faktiskt riktigt bra ut, lite sliten förstås men inte alls farlig. Vad är det man säger, hundar som skäller värst bits inte, eller något liknande.


Jag har för första gången i mitt liv köpt marmeladgodis i Italien. De skyltar med den i alla konditorier och i dag slog jag till, måste ju smaka någon gång. Köpte en av varje, päron, ananas och aprikos. det här var ett stort ögonblick så jag la ut min karta på bänken jag satt mig på och fotade. Undrar vad folk tänkte när de såg mig? Jaha, där sitter en tant och lägger upp marmelad på en karta och nu tar hon kort också. Jag gjorde det för att Håkan skulle få se, önskar du kunde fått smaka också för de var jättegoda

Jag har upptäckt att jag hör skillnader på dialekter i språket. Vad är det med det, kanske ni tänker, men för mig innebär det att jag förstår språket bättre och har kommit en bit på vägen. I början hörde jag inte sådana skillnader men i Toscana har de ett lite annorlund uttal som jag hör klart och tydligt idag. 

Hippiekulturen har återuppstått i Florens i form av amerikanska ungdomar, skulle tro att de är för att studera, men de lever också något slags hippieliv. Köper några flaskor rödvin och samlas i stora klungor på kvällarna på piazzor, broar och kyrktrappor med ett par gitarrer och sjunger och super sig genom natten. Ååh, vad fria de är, de klär sig även som hippies. Nu är det ju så att det drar ju lite annat folk till sig också. Killen i vit tröja som sitter vid benen på gubben som roar sig (dansar) med småflickorna, hade tydligt inte bara fått vin i sig, det var nog fler än han. Som ni ser i nederdelen av bilden var "vanligt" folk också nyfikna.


Jag var på en mycket annorlunda opera, ja operan var inget ovanlig, det var La Boheme, som dessutom är min favorit, men det var uppförandet som var annorlunda. Det var in en ganska liten kyrka med stolar utställda i en halvcirkel runt "scene", ett litet utrymme direkt på golvet. Jag hade fått en plats på första raden och på sidan i halvcirkeln vilket gjorde att jag kom väldigt nära sångarna, det var faktiskt så nära så jag fick dra in fötterna under stolen för att inte bli trampad på tårna. Det var bara fyra personer som sjöng och musiken var bara en flygel. Mycket annorlunda upplevelse. Det var mycket varmt och folk fläktade sig med progprambladen och torkade svetten med servetter, jag var inget undantag, men när de sjöng alla fyra samtidigt frös jag. De hade mycket bra röster, väldigt vackert.

Jag hörde många gatumusikanter och det var väldigt hög klass på musiken. På Ponte Vecchio var de två killar som hade konsert, skitbra, de måste vara mer är gatumusikanter med den utrustningen de hade. Synd bara att bron var invaderad av dessa hippieamerikaner med sina vinflaskor som de dricker direkt ur. Det är tillåtet att dricka på allmän plats i Italien, än så länge, men jag tror att de kan bli ändring på det för idag är det ett problem med fylla i synnerhet bland ungdomar.

Det här är ett vanligt inslag i gatulivet, Toscana är ju som bekant ett populärt område för konstnärer

Nu är jag i Flonens. Vilken stad! Full av kultur och konst men också full av turister. De man lägger märke till mest är amerikaner och japaner. Japanerna gör inte så mycket väsen av sig det är bara det att de kommer i klungor och tar rätt mycket plats. Amerikanerna är inte så många åt gången men tar minst lika mycket plats, men man får ju tänka på att de äger ju faktiskt världen, glömde det. Måste säga att jag förundras över att italienarna orkar med att vara så trevliga och hjälpsamma som de är mot turister. Min nya uppgift här i livet är ju att betrakta och då ser jag hur turister bara sticker in huvudet i affärer och barer och frågar om vägen hit och dit, och de får alltid hjälp. Tänk så många gånger om dan dessa ägare får samma frågor det är väl därför de är ganska bra på engelska här.


Det här en vanlig bild från Florens, floden Arno med Ponte Vecchio i bakgrunden. Men floden kan också se ut så här, konstigt att det bara lagt sig vid en pelare, eller vad det är. Ser ni en lite svartklädd varelse långt bak i bilden uppe på bron. Det var nog något fel på honom för han gick och skrek på italienska allt vad han orkade "min bil är trasig". Jag tror inte han hade någon bil ens, såg lite för uteliggaraktig ut för att ha en bil.

Här Ponte Vecchio, gamla bron, på närmare håll. Som ni ser är det hus bygda på bron och alla är guldsmedsbutiker, finns inga andra affärer på bron.

Här är utsikt från bron, som ni ser är det inte långt till Toscanas kullar, staden ligger vid foten av Appeninerna.

Även här sätter man upp ett hänglås tillsammans med sin älskade och kastar nyckeln i floden, precis som Deas och Marie gjorde i Riga

Trafiken är ett problem i Florens. De försöker att begränsa biltrafiken i innerstaden genom att göra det så jobbigt som möjligt att köra här genom att enkelrikta gatorna så mycket de orkar. Parkeringsplatser är också ett problem, vilket vi fick erfara när vi var här för ca 1000 år sedan. Halva dagen letade vi efter en parkeringsplats, till slut ställde vi oss på en handikappsplats och hoppades att de inte skulle köra iväg bilen för oss, vilket vi såg att de var glada för att göra med andra. Vi klarade oss men vi var ju nervösa hela tiden så det var inget större nöje. Det här är en vanlig syn, långa rader med motorcyklar/vespor, jag har tagit kort på mycket längre rader men de gör sig liksom inte på bild, blir lite för smått längst bort.

De har ett sopsystem jag aldrig sett innan. Här slänger man i en sluten tunna och så ramlar det ner under i en typ kontainer under marken

Detta är en av kyrkorna jag varit inne i Santa Croce

Det hade säkert varit jättefint invändigt också om de inte hade hållit på att renovera hela framsidan, man kunde ana vackra fönster och säkert fina målningar också, men nu såg man ingenting. Kostade ändå 5 euro att gå in

Utanför på torget var det två illar som spelade jazz, jätteduktiga

Det ser rätt roligt ut på torg och gator för alla går i skuggan, det är säkert 350 grader, det skall vara med en nolla efter för så hett är det. På det här kortet ser det ut som om stan är öde, alla flyr solen

Den här typen av bilar med tre hjul ser man inte så ofta längre, finns mer i syd. Det är lite roligt för när man pratar med italienare om hur något är här i landet eller det är något annorlunda, lite konstigt, säger de alltid, Ja, ja, det är nog i syd.

Jag besökte också Palazzo Vecchio och då tog den här trevliga typen emot mig. Ser ni strålen ur munnen?

Invändigt var det helt otroligt, detta är ett tak, jag räknade till 39 olika målningar som bildar ett tak. Allt var så enormt och överdådigt, det går inte att återge på en liten bild

Att de bodde flott, här är bara en trappa men det hindrar ju inte att man gör taket till ett konstverk och blir mottagen av en vacker staty

Alla rummen var täckta av målningar, både väggar och tak, och så lägger vi till "lite" guld till det också.
 
Utanför palatset står två statyer, den ena är den kända "David" av Donatello och den andra vet jag inte vilken det är men jag kallar den "totalt förtryck", eller "akta så jag inte kissar på dig". Ni får själva gissa vilken som är vilken. Själv tycker jag att "David" är en mycket vacker staty.



Ett fönster för gottegrisarna

Undrar om den här glasserian har någon framtid i glassens förlovade land, behövs dom verkligen här? Tvivlar på det för här verkligen god glass

När vi nu ändå är inne på mitt favoritämne, mat, som förövrigt italienarna också pratar om ständigt, det är därför jag älskar att vara här, så har jag ätit gott sedan jag kom till Florens. Hemgjorda pastan jag åt till lunch i går med tomater, ruccula och konjak!? och till efterrätt panna cotta med färska bär, jordgubbar och hallon, pizzan jag åt idag med skinka, färska champinjoner, mozzarella och grädde!? grillade T-bensteken i går kväll, vilket är Florens matsignum, var ju bara tvungen att äta det här även om den var alldeles för stor, ca 700 g, nej, jag åt inte upp den, puh, skall nog aldrig mer äta kött, men gott var det. På bilden ser det bara ut som en lite större fläskkotlett

Idag har jag besökt Uffizerna som är ett av de större konstmuséerna i världen. Jag försökte komma in igår också men det är så långa köer så efter 1 timme gav jag upp för då skulle det ta 1 timme till innan jag kom in, men det gjorde inget. Jag fick prata med mannen framför mig i kön i ca 45 minuter, jag var så lycklig, det gick så bra och vi hade så roligt, även han. Tänk att jag kan! fattar inte det, och att de är så snälla som vill prata med mig. Idag köade jag bara drygt 1 timme, men jag har hört talas om de som köar för att komma in på Ullared så jag kunde väl köa för det här. Det var så mycket konst så jag blev liksom mätt, man kan faktiskt inte ta in hur mycket som helst, men nu har jag sett det i alla fall. Man fick inte fota därinne, tur för er kanske, men det fanns faktiskt en del roliga detaljer på en en del tavlor, undrar om de hade humor eller det bara ser roligt ut med dagens ögen, eller mina. Det här är från terassen uppe på taket, det är toppen på tornet man ser, jämför med husen i bakgrunden till höger så kanske ni får en uppfattning om hur stort allt är
   

Igår kväll var jag på utomhusbio i en av parkerna här i stan tillsammans med min holländska klasskamrat och hennes kille som är italienare. Hon kommer att bli bofast här från september och funderar på att öppna ett b&b i deras hus mitt i centrum, en bra idé enligt mig. Det var en italiensk komedi och den var verkligen rolig. Det var en sån skön kväll med stjärnklar himmel och en lätt vind ibland, helt perfekt. De hade varnat för mygg men det var inget problem. Det är så roligt för nu börjar jag känna igen de stora skådisarna här i landet och fick lite skvaller om dem från hennes kille. Ja, vi hade verkligen en trevlig kväll. 

Här är verkligen varmt, säkert 35 grader här inne i stan. Jag brukar åka ut till havet så ofta jag kan men det brukar bara bli helgerna och någon gång mitt i veckan, men där är det betydligt bättre med luft. Det brukar blåsa på eftermiddagarna men morgnarna är närmast vindstilla och då är havet helt klart. Jag gick en runda i havet i söndagsmorse, låter inte klokt men istället för att gå vid havskanten så går man en bit ut i vattnet. Där finns verkligen mycket att titta på, fiskar, meduse (maneter), krabbor och en massa andra små konstiga djurtyper. Vattnet är så klart så man ser skuggan av fiskarna och maneterna. Jag hittade ett litet djur som verkligen inte såg klokt ut, kroppen var som en spindels med inte allt för långa och på huvudet hade den en stor snäcka som den förde framför sig hela tiden. Roligast var när det blev slagsmål mellan några stycken, då reste de sig mot varandra och slogs med armarna. Jag försökte ta kort men tyvärr hade jag inte telefonen med mig när de slogs, men ni ser ju hur klart vattnet är, eller inte, för det syns inte, ha, men det är taget genom vattnet.
 

Nu har alla affärer rea här, saldi, 50% är inte ovanligt, och det är på så sätt som vanligt folk har råd att köpa något i butikerna här. Rean gör att priserna ligger på en normal nivå, annars är här löjligt dyrt i affärerna. Jag har verkligen svårt att förstå hur det kan gå runt ekonomiskt i många av de här butikerna för det är aldrig några folk inne i de svindyraste, det kan inte vara billigt att ligga på det lagret och hyrorna är inte att leka med. Den här klädbutiken verkar försöka skrämma bort kunder istället, inte tycker jag det ser så inbjudande ut precis.


Och här har vi ett annat märkligt skyltfönster hos en optiker, vilket det för övrigt finns hur många som helst i stan.

Jag trodde aldrig jag skulle ta mig hit idag. Jag hade kollat tiderna innan och det gick både buss och tåg dit. Jag valde en tid som var med en buss och gick därför i god tid busskontoret för att köpa en biljett. Två luckor för biljettköp och båda med lång kö. När det äntligen var min tur fick jag till svar att det var fel lucka, i luckan bredvid kunde man köpa biljetter, vad man gjorde i den här luckan fattade jag aldrig. Så typiskt Italien, det här med att man måste stå i rätt kö, jag vet inte hur många gånger jag varit med om att man måste byta kö när man äntligen har kommit fram. Det allra värsta är när man bara skall fråga något och den personen vägrar att svara för att man står i fel kö, när man sedan bytt kö och frågar rätt person har det hänt att den "rätta" personen har frågat den i fel lucka och så får man svaret från "fel" person i alla fall. Detta är något som retar italienarna också och det är som sagt inte ovanligt. Tllbaka till busskön, när jag bytt kö, fick ju ställa mig sist, kom han på att jag skulle gå in på stationen för att köpa biljett till Faenza trots att det gick med buss. Detta ropade han till mig när jag stod i kön, det var ju snällt att jag inte behövde köa ända fram till luckan. In på stationen, även här två långa köer, men nu började det bli ont om tid. Jag visste ju inte heller varifrån den här bussen gick, det finns lite olika platser att välja på utanför stationen och det står inte varifrån de här bussarna går eller några tider. Jag bytte kö en gång, nu började jag inse att det här skulle aldrig gå så jag gick ut för att leta reda på hållplatsen och chansa på att man kunde köpa biljett på bussen. När jag hittade hållplatsen såg jag att bussen just åkte. Jaha, det här var ju lyckat, hur svårt skall det va?! In igen, ställa sig i en kö och äntligen köpa en biljett. Jag frågade varifrån bussen skulle gå och fick veta det, men nu var det ett byta. Inga problem. Jag gick bort till tavlan med avresetider och såg att det gick ett lokaltåg den tiden hon sagt. Var det tåg jag skulle åka nu, varför hade hon inget sagt när jag frågade varifrån bussen skulle gå? Jag såg att det kom in en buss från Faenza så jag gick och frågade chauffören och han var det reda med, han visste att det var ett tåg och visste dessutom vart jag skulle byta, fin människa det. Så det slutade med ett regionaltåg med ett byte som jag höll på att missa eftersom tåget var försenat men tillslut var jag i Faenza och började med att besöka Museo delle Ceramiche. Det är här ifrån Faenze som fajans keramiken kommer.

Det var ett jättestort museum men ganska enahanda, blev nästan lite trött på allt till slut

Undrar hur många tusen föremål det fanns där inne, jag var där i två timmar, och det är länge för att vara mig

Det fanns en nyare avdelning också, den här "Bulldog" var gjord på 30-talet. Det jag var mest förvånad över var att det som var gjort på 20-talet såg ut som det kunde varit gjort idag.

Det fanns en liten park straxt utanför museet men näckrosor och en annan rolig blomma



Det syntes på flera ställen att här var det keramik som gäller, i Ravenna är det ju mosaik



Nu började jag bli hungrig och klockan var rätt mycket, det gälller ju att äta på rätt tider för annars får man ingen lunch, restaurangerna stänger på eftermiddagen. Problemet var bara att jag inte hittade någon restaurang, jag hittade en men tyckte att den var onödigt dyr, hade jag vetat hur svårt det var att hitta något annat ställe hade jag tagit den direkt. Det var omöjligt att hitta något matställe förutom barer och där finns ingen "riktig" mat, har man tur finns det en macka. Jag gick och gick och hade dessutom skoskav, jag hade plåster med mig men det hjälpte inte mycket. Nu var jag riktigt irriterad och trött, var faktiskt på väg tillbaka till stationen för att åka hem. Då hittade jag ett bokcafé som hade lite mat, eller rättare sagt en sorts sallad och lite olika smörgåsar, men det var så trevligt så jag tog det. De spellade behaglig jazz och hade hyllorna fulla av böcker och tidningar. Jag hittade om kokbok av Jamie Oliver där han besökt lite olika länder bl a Sverige

Det var lite konstigt, här satt jag i Italien och läste på italienska om hur bra han tyckte om Sverige och våra typiska rätter och råvaror.

Så här goda mackor åt jag

Jaha, nu var det roliga slut, maten alltså, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra men jag var lite kaffesugen så jag tog en kaffe på ett café som hade världens godaste kakor, de var verkligen ovanligt goda. Jag gillar att de är så små, inte större än en 5-krona.

Nej, nu kände jag mig rätt klar så jag åkte hem igen. Väl i Ravenna lyckades jag för första gången se när ett brudpar kommer ut från kommunhuset. Tidigare har jag ju bara sett spåren efter dem i form av risgryn och dylikt. Kolla polisen till höger, kollar han om den är kvar eller?

Det är ju ny vecka och det innebär att det är nya elever i klassen. Den här veckan är min kompis från Holland inte här, hon kommer tillbaka nästa vecka. Måste säga att jag saknar henne, hon är en riktig energigivare, finns inte så många sådana, de flesta tar men hon ger, trevlig tjej det där. För tillfället är vi bara tre i klassen, jag och två 17-åriga flickor, en från Schweiz och en från Italien (tysktalande). Det är lite annorlunda att vara bland så unga människor och att de är så mycket bättre än vad jag är, men det är bara nyttigt, man skall inte tro att de unga inte har något att lära oss gamlingar. Dessutom är det roligt att lyssna på hur de tänker, vi samtalar ju en hel del på lektionerna. I två dagar har vi dessutom en annan lärare för Sabrina är i London några dagar med sin son. Det är också nyttigt att byta lärare ibland, de förklarar alla på lite olika sätt, än så länge har jag inte haft någon lärare jag inte tyckt om, alla har varit bra på sitt sätt.

 
Jag vet, det är väldigt mörkt, men det var på kvällen och då blir det så. I parken bredvid Domen var det ett Stand-up uppträdande som jag gick på. Visste ju inte om jag skulle fatta någonting över huvud taget men det gick bra. Jag fattade givetvis inte allt men tillräckligt för att jag skulle ha utbyte av det och även kunna återge skämten nästa dag i klassen. Det var rätt roligt för det var också en måttstock på hur väl jag har uppfattat samhället och dagens Italien, för mig en viktig bit. 
 
Ni får en dålig bild till.

Det är inte alltid lätt att förstå hur det här landet fungerar och hur vissa saker är möjliga. Just nu förundras jag över Neapels sopberg. Tipparna runt Neapel är fulla, ingen tömmer soptunnorna, gatorna svämmar över av sopor. Kan ni tänka er stanken och smittorisken i denna värmen? Helt otroligt, och detta har pågått i många år! Det har förekommit kortsiktiga lösningar ibland men ingen hållbar. Folk protesterar och Berlusconi lovar. Visst maffian har ett intresse i det hela och ett parti som heter Lega Nord som Berlusconi är beroende av vill inte hjälpa Neapel eftersom deras hjärtefråga är att dela Italien, de vill helt enkelt inte ha med syd att göra men man kan ju inte bara stanna vid det man bara måste lösa det. Försök att flytta över det här scenariot till Sverige. Gatorna fulla av sopor, maffia, Berlusconi och ett regeringsparti som bara tar ansvar för halva landet. Ja, ni förstår ju själva att jag har svårt att förstå ibland.


Det är inte bara jag som tycker att Lega Nord är ett riktigt skitparti. Den här författaren har skrivit en bok med titeln "Idioten i politiken" och syftar på Lega Nord som dessutom har kraftig dragning åt höger. Jag tror att jag skulle vara typ sicialdemokrat i det här landet. Ha, fatta hur svårt det var för mig att skriva dessa ord, fniss.


Jag hittade även den här boken "Jag är Zlatan (och vilka @¤!? är ni)" . I den svarta texten under står det, 100 motiv för att älska Italiens mest hatade fotbollsspelare. Det var hårda ord, kanske Zlatan är lite väl kaxig även för italienarna som egentligen inte är så kaxiga, rätt snälla faktiskt. I förordet stod det att andra spelare har gjort sig kända för citat som, " bollen är rund" och "allt kan hända i en match" så har Zlatan gjort sig känd för betydligt kaxigare citat. Den här författaren hade samlat på sig 100 citat, ganska roliga faktiskt. ni får bara två. Och nej, jag köpte inte boken.

Så här presenterade han sig för sina nya lagkamrater, kolla in minen, väldigt mycket Zlatan. "jag är Zlatan och vilka cazzo (det ordet får ni slå leta reda på själva, vill inte skriva det, är lite pryd av mig) är ni? Det är inte bara Zlatan som använder det ordet så, det gör typ alla. en av tjejerna i klassen hörde en polis säga det till en ouppmärksam bilförare.

"Vi hade det sämsta ryktet i hela Sverige" I texten ovanför står det att han syftade på gänget i kvarteret han bodde i Malmö, Rosengård alltså. Respekt!
  

Jag har tillbringat hela helgen på stranden i solen men ibland även under ett parasoll.

De har ändrat busstiderna och även turerna nu i sommar, nu går det en buss till stranden bara några hundra meter hemma från mig, innan fick jag gå till stationen varje gång jag skulle till havet. Det är ganska långt till stationen, inte för att det gör mig något att gå en bit men det är värmen som är värst och med tung väska blir det ganska jobbigt. Detta har gjort att jag fått byta strand, det är bara en av bussarna till stranden som går från mitt, men det här är också bra, faktiskt lite mindre folk och det gör ju inget. Det finns fortfarande tillräckligt att titta på, det är ju inte precis folktomt.

 
Det är lite olika system över allt, det gäller att lära sig hur det funkar på de olika ställena. Här t ex skall man säga till innan kl. 11.30 om man vill äta lunch. Man får bestämma innan vilken tid man skall äta och vad man skall äta, sen uppger man sitt namn. Skulle man sedan glömma tiden och inte komma i tid ropar de ut ens namn i högtalarna. Ja, det är ju också ett system. Det var typ torgförsäljning i dag uppe vid strandbaren, grönsaker, ägg, frukt ,vin, honung mm. Det var mycket folk som handlade och jag tänkte, varför köper folk ägg och potatis, frukt fattade jag att man ville ha på stranden, men skall de ha ett kilo potatis med sig ner på stranden? Nej då, det ställdes undan hos försäljaren och så hämtade man det när man skulle gå hem. 


Jag badade flera gånger, men det var väldigt mycket fiskar idag, sådana där genomskinliga, och inte bara småfisk utan även modell större, typ 35 cm, i stim, äckligt. De var bara på det grunda, så när man väl banat sig väg genom stimmen var det lugnt. Däremot kom det en "salvatore" i full fart mot mig, men det var bara en trevlig syn. Båten är en kattamaran med en platta som håller ihop de två uderredena, på den plattan står man sen och ror, kan tänka mig att de har sådana för att det går fortare när man står upp och kan använda hela sin kraft. 

Igår när jag åkte hem så fortsatte inte bussen utan stannade vid stationen så jag frågade chauffören varför, han sa att det var avstängt på vissa gatorn genom stan för det var någon slags löptävling som gick genom stan. Jaha, så fick jag gå hem i alla fall, men jag stannade till lite på torget men de hade inte kommit igång riktigt ännu. Klockan var 19.30 men fortfarande väldigt varmt så jag förstår att de väntar på "bättre" väder

Det var tydligen många deltävlingar och nu var det Ravennas tur.


Jag stannade aldrig så jag fick se dem använda målgången. Efter en dag på stranden ville jag ju gärna hem och duscha innan jag var redo för att vara bland folk, men jag såg en prisutdelning i en barn/ungdomsklass.
 

Jo då, det blir lite midsommar även för mig, även om det inte existerar här så minifirar jag.

Som ni ser har jag till och med en burk matjesill, inköpt på Ikea i Rimini. Skulle kanske säga hade för jag åt upp hela burken, jag vet, jag är inte klok. Jordgubbarna sparar jag till i kväll, det är liksom fullt i magen. Jag kunde bjudit in några från skolan men jag föredrog att fira i ensamhet och vara lite nostalgisk. Jag lyssnade på Sveriges Radio P4, de sände Rolandz relationsråd, i slutet ringde Eda in och sa att hon väntade på honom. Ha! Jag provade just en jordgubbe, söt och god. Tro det eller ej men nu ösregnar det här, nyss var det så varmt så jag svettades ihjäl och nu regnar det, typiskt midsommarväder även här, ha. Jag vet inte om det syns på bilden hur mycket det regnar, men det är inte ett tyst och stilla regn, det verkligen öser ner

Igår var jag och handlade på det stora Coop. Jag ville köpa en mindre bit ost än vad som var uppskuret av kvinnan som hade som en demonstration av just en sorts ost. Det skulle gå bra, bara hon lyckades skära en sån tunn skiva, osten var i storlek med en hel parmesan och svår att skära. Det stod rvå flickor i 7-års åldern och hejade på henne för att det skulle gå bättre, men de tyckte inte att hon gjorde ett bra jobb och talade också om det för henne. Både kvinnan och jag skrattade och flickorna sa, försök igen det går nog bättre. När hon till slut lyckades klappade de i händerna och utbrast, Brava, finalmente! Det var verkligen underhållande att köpa en bit ost.
Jag köpte ett par skor där också och när jag kom ut med en mycket tung kasse från affären och med flippflopp på fötterna som inte ville sitta kvar tänkte jag byta till de nyinköpta skorna. Vid busshållplatsen visar en digital tavla hur många minuter det är tills nästa buss kommer, 18 minuter visade den. Lugnt, jag hinner byta skor flera gånger om, glömde att jag var i Italien. När jag bytt en sko kom bussen och jag fick väldig fart att packa med mig skokartong och påsar och handväska och den ena skon som jag hunnit byta ut. Jag gick tillslut på bussen i olika skor och låtsade som ingenting, men de andra glodde kan jag lova. Jag hade tur för jag betalade inte när jag gick på, hade liksom händerna upptagna och sen skulle jag byta sko och packa ner allt igen, det innebar att jag missade att betala, kom på det hållplatsen innan jag skulle av. Puh, det kunde blivit dyrt, de är ganska flitiga med att kolla.

Jag tog ett kort på lite folk från skolan idag
 
Längst till vänster står en tysktalande tjej från Italien, sen har vi ett gift par från Österrike, hon gick i vår klass och han en klass nivån under vår, sen har vi min bästis från Holland, 29 år, hon är tillsammans med en kille från Ravenna sedan 4 år tillbaka och i september flyttar hon hit för gott, hon är jättego och alltid glad, riktigt rolig tös men också väldigt seriös och förståndig. Bredvid henne står en kvinna från Rumänien, hon går också i en lägre klass. På måndag kommer det lite nytt folk, då får vi se om någon kommer till min klass, skulle tippa att det är ca 30 elever för tillfället. 

Det är 30+, tur att det blåser lite och vid havet är det riktigt skönt, även i vattnet

Det ser foltomt ut men det är tvärtom, särskilt på helgerna, men även mitt i veckorna är det mycket folk, däremot är det några timmar på eftermiddagen då det är rätt lugnt när alla äter lunch.

Som ni förstår tog jag mig hem från Lecce även om det inte var den bekvämaste resa jag gjort. Jag satt hela natten med 5 herrar i en kupé och var framme kl. 04 i Ravenna. Jag var lite misstänksam till att gå genom hela stan den tiden på dygnet men det var så lugnt så. Det var inte mycket folk ute, stötte på några stycken och en polisbil som stannat några ungdomar som körde mot enkelriktat. Däremot kanske jag väckte en och annan när jag drog min väska på hjul genom stan, kan lova att jag hördes.

En kvällsbild från torget i Lecce. Här ser man "baksidan" på amfiteatern de hittade under torget. De har grävt fram 1/4 av den och integrerat den med torget. Vi hat just pratat om det i skolan, hur man skall behandla allt som finns under jord här, allt antikt man hittar när man skall bygga något här. Det här sättet tycker jag om, att låta det bli en del av nutiden och tillgängligt för alla, utan att man behöver gå på ett museum för att se det. Det är inte helt ovanligt att man gör så här.

Igår kväll var jag ute på middag med klassen, just nu 4 personer, och andra elever från de andra klasserna, totalt var vi 13 elever och 2 lärare. Det var riktigt roligt, mycket skratt hela kvällen. Väldigt skönt att inte vara sämst längre, så skönt att ha gjort den värsta tiden. Tro nu inte för att jag pratar jättebra, men man klarar en hel kväl ihop på italienska och man har dessutom utbyte av det och väldigt roligt. Det hade givetvis varit betydligt svårare om man varit med italienare, inte lätt att hänga med när ett gäng kommer loss och pratar med varandra.


Den här hittade jag också i Lecce utanför en affär, antar att den symboliserar att här var ett stort handelscenter för massor av år sedan, inte så konstigt med tanke på stadens läge. 

Nu sitter jag på tåget hem från Lecce. Det blev inte som jag tänkt mig riktigt, jag skulle ju åkt natten mellan torsdag och fredag. Jag gick ner till stationen på torsdagkvällen för att köpa en biljett men då fick jag till svar att tåget var fullt, jag kunde få åka utan platsbiljett men det innebar att jag fick stå eller sitta i korridorerna på tåget. Nej tack, där gick gränsen även för mig, så jag lommade hem igen en aning besviken. Vad skulle jag nu hitta på? Skulle jag åka någon annanstans eller ta tåget nästa morgon till Lecce? Jag kunde inte släppa tanken på att komma så långt ner i Italien, hade ju aldrig varit där, så det blev ett tåg dagtid och lite mindre tid i Lecce, men det räckte bra. Hade gärna haft en kväll till här men det hade det ju inte blivit ändå enligt mina första planer.

Jag börjar med en Håkanbild (bild på sniskan) den får sybolisera hur jag kände, staden var inte sne på något sätt men otroligt pampigt och mycket på en gång så jag fick liksom inte plats med det på bilderna. det är en av anledningarna att jag kallar den fet, det var det ordet jag tänkte hela tiden

Hela staden är full av barockbyggnader i denna ljusa stenen. Den var tydligen mjuk att jobba med men hårdnade sedan, det var därför man kunde göra så otroliga arbeten. Som sagt man fick dela upp bilderna, det här är överdelen på en kyrkan och bilden under visar hela, nja inte hela förståss, men ännu en bit av den.

Det var inte bara kyrkor, en och annan vacker innergård hittade jag också

Det var jättestora höga dubbelportar in till gårdarna, men de var ju nästan alltid stängda men ibland såg jag lite. För att slippa öppna hela fetporten när man skulle gå in så var det en liten dörr i dörren, men varför den var så låg så man fick böja sig för att komma in eller varför den satt så högt upp så man fick kliva en halvmeter upp i luften, det vet jag inte

Ett fint hus

Allt var inte lika fint, som det här t ex, men även många barockhus var rejält slitna och smutsiga. Det var en av nackdelarna med den här speciella stenen, den tål inte luftföroreningar så bra, men vem gör det?

Måste berätta om min just nu pågående tågresa, jag åker alltså nattåget tillbaka till Ravenna och sitter i en kupé med två herrar en i 70-års åldern och den andra ca 40 år. Det börjar skymma och himlen är sådär vackert ljusblå och rosa, vi åker genom olivodlingarna, som ni förstår är det riktigt vackert. På vägen ner såg jag mer olivträd än jag har gjort tillsammans i hela mitt liv, det var som en skog. Landskapet är väldigt platt här och den här olivskogen sträckte sig så långt det gick att se och höll på i mil efter mil, häftigt.

Mitt i stan vid det största torget har man grävt fram en gammal romersk amfiteater, men bara 1/4, resten är kvar under marken. Den här delen har invaderats av greker och turkar genom tiderna och dessutom varit huvudstad under några krigsår då man flyttade den från Rom och hit istället

Det märktes att man var längre söderut det var en mycket mer relaxad atmosfär, man tog det lugnar, gick saktare och satte sig vart man kunde för att titta lite. Det kanske inte är så konstigt för det var verkligen varmt, idag var det 35 grader och luften är het och inte lika fuktig som i Ravenna. Det gäller att gå riktigt långsamt och det gör alla andra också

Även snutarna var lite relaxade. undrar hur många olika polisuniformer det finns i Italien?

Sen blev det så där fett igen, men den här gången var det fett på folk. Det här är kl.01.00 på natten och det är knökafullt på piazzorna. Jag har aldrig sett så tjockt med folk ute på gatorna utan att det är något speciellt, det tog liksom inte slut.

Det var mesy yngre men en del familjer och lite medelålders såg jag också. Jag satte mig på en stenkant bland andra människor och bara glodde, på alla som gick förbi. det var lite lagom glad ljudnivå och musik från barerna, dessutom var det mer normal värmenivå men fortfarande varmt.

Har ni sett vad konstigt de har satt fönstrena, oregelbundet och i ett hörn, men det var fint

Och så var det så där fett igen. Ser ni att det bara är uppbyggt som en vägg, inget bakom, fejkbygge tycker jag men huvudsaken var väl att det skulle se pampigt ut.

Här är lite mer närbild på föregående bild. Varje del i utsmyckningen har en förklaring, det finns en tanke bakom alla figurer, eller så är det efterskapat. Jag åkte i alla fall ett litet turisttåg genom stan idag och fick då allt förklarat för mig, synd bara att man glömmer med en gång. En sak minns j ag i alla fall, det var att en gubbe dog innan han hann göra färdigt utsmyckningarna till en av kyrkorna. Då sa man att djävulen dödat honom för han blev så avundsjuk på att gubben gjorde kyrkan så fin. Så kan det gå, eller så bara dog han.

Det här är taket inne i kyrkan på bilden innan. Fett även det, många av taken såg ut ungefär så här men det här var nog fetast.

Den här målningen fanns också där inne, ovanlig och dessutom modern, måste varit ny, eller inte, jag vet inte.

Här fanns en stor fin park också

Jag har inte pratat mat ännu, det beror på att det faktiskt var lite av en besvikelse. Inte så att det inte var gott eller bra mat kanske jag hade för höga förväntningar, alla pratar om att maten är så bra i Puglia. Jag hittade lite grejer som var typiska härifrån. Det ni ser längst fram är så ovanligt som ett mörkt bröd, inget särskilt i smaken. Bakom är det stadens pasta Orechietti, små öron, heter så för att de ser så ut, en tillplattad liten rundel med svagt uppsvängda kanter, gjorda utan ägg. Tyckte inte att det var särskilt goda.

Här har vi Pecorino, fårost alltså, olivolja, givetvis och i mitten ser ni några brödkakor där man har tomatjuice som degspad, tja sådär var dom. Jag provade pizza idag och den var väl bra men inte som på Passatoren hemma i Ravenna. Kaffet var godare här, mycket gott och jag åt väldigt goda färska aprikoser på frukosten och en hemgjord apelsinmarmelad som var den godaste jag ätit. Kan passa på att säga att hotellet var superfräscht.

Nu börjar batteriet ta slut så sista bilden blir från en bar där de hade en stor vas med två guldfiskar. 

Jag tänkte jag skulle berätta lite mina klasskamrater.
Det är ju ingen som stannar så länge, men en tjej från Schweiz, 23 år, har varit här i 6 veckor nu men i morgon är hennes sista skoldag, hon skall då göra sitt examensprov. Hon läser turism hemma och behöver italienskan för att klara skolan i Schweiz så hon är riktigt nervös nu för hur det skall gå. Jag är övertygad om att hon fixar det. Det är så roligt att se hur bra alla blir efter några veckor här, man märker inte skillnaden på sig själv men man ser den på andra. Sen har vi en tjej på 19 år som bor i Italien, sydtyrolen, hon är alltså tysktalande. Konstigt att vara italienska och inte kunna italienska, de läser det i skolan som vi läser engelska. En tjej från Holland, 29 år, som är ihop med en kille här ifrån Ravenna. De har varit ihop i 4 år och pratar alltid engelska ihop men nu skall de antagligen bo här och hon vill öppna ett B&B här i centrum. En bra idé tycker jag. Hon skulle kanske mixa det med andra turistjobb, hon jobbar redan idag med turism i Holland.Sen har vi en kvinna från Tyskland, 65 år, som är ensamstående och vigt sitt liv åt jobbet. Hon har jobbat i en massa olika länder som ingenjör, bl a Brasilen, Afghanistan, Japan, där bodde hon i 4 år och lärde sig även japanska men har glömt allt idag. Hon har varit med om hur mycket som helst och har jättemycket att berätta, men det är hennes sista skoldag imorgon. Den senaste eleven som kommit hit är från Österrike, 50 år, hon säger inte så mycket så jag har faktiskt inget att berätta om henne, hon stannar bara en vecka till. Det är så roligt att träffa så mycket olika människor det är verkligen berikande. Sabrina, läraren, är på semester denna veckan på Sardinien med sin familj. Maken och dottern är bergsklättrare så det skall de ägna sig åt halva veckan, resten av tiden blir sol och bad. Vi har alltså haft en annan lärare men det är också bra för alla förklarar på lite olika sätt.

Såg ni månförmörkelsen igår? Jag såg den från min säng, ser månen när jag ligger i sängen, så fint så. Hela var mörkt rödbrun med ena sidan, som en tunn nagel, mycket, mycket starkt lysande. Häftigt.

Det här är också en smått utomjordisk bild från påskprocessionen i Norcia, Umbrien

Jag kanske inte kan skriva imorgon när du fyller år Marie för jag skall på utflykt igen, men jättemånga grattiskramar från mig och Italien. Hipp, hipp, hurra!


Nu skall jag gå till stationen för att köpa en biljett till Lecce som ligger längst ner på Italiens klack. Det tar 8-9 timmar att resa dit så jag hade tänkt att ta ett tåg som går på natten, 00.30 härifrån Ravenna. Har inte tänkt att ha liggplats utan bara sittplats, ja, detta skall bli ett äventyr som ni får höra mer om senare.

Ja, nu har jag varit på utflykt igen, väldans vad jag åker och far, men det känns som om tiden hinner ikapp mig. Jag måste hinna med att se lite fler ställen när jag ändå är här och när jag nu kan prata lite bättre.
Spoleto ligger i Umbrien som även kallas "Italiens gröna hjärta", det ligger inne i landet utan någon kustremsa men är väldigt vackert och kuperat, även bergen är grönklädda vilket ger det hela ett mjukt intryck. Spoleto är mindre känt hemma men här pratar man ofta om den fina staden, Assisi och Gubbio är nog mer kända hemma, där har jag inte varit men jag tror att man kan säga att Spoleto är en lillebror till dem.
Så här fin utsikt var det från hotellets terrass

Som ni ser var vädret så där, men värmen kom man inte undan, det kändes som åska i luften.

Jag hade bokat ett litet gulligt hotell precis vi Domen, detta är piazzan framför kyrkan. Det var otroligt backigt i stan och jag kan lova att jag var rejält trött efter promenaden från stationen till hotellet. Det var faktiskt längre än jag trodde och att det sedan gick ständigt uppför gjorde ju inte saken bättre. Puh, Urbino, säger jag bara.

Så här fin var Domen, men även inne var den ljus och fin

Golvet var jättefint men tittade man lite noggrannare såg man att det var väldigt assymetriskt. Undrar varför de gjort så?

Taket var ju inte heller så illa det heller med sina freskermålningar. Fresken är en särskild teknik som används till väggmålningar.



Det skulle bli bröllop i kyrkan så dessa programmen låg utlagda på bänkarna. De höll också på att dekorera med vita blommor, väldigt vackert, men lite begravningsvarning, eller?

Jag ville titta på typ fortet som låg högst upp på berget, man kunde ta hissen dit upp, det var väl fiffigt. Utsikten här var fantastisk, men som alltid är det svårt att få med det storslagna på bild.

Själva fortet var väl inte något för mig direkt, kollade mest på utsikten.

Hittade i alla fall ett fint fönster, men nu började det dra ihop sig rejält på himlen, såg att det en bit bort var riktigt oväder och det började mullra även här

Nu vände jag och gick tillbaka till stan, det var ju lika vackert åt det här hållet.

Jag hittade en liten tant på trappen, frågade faktiskt om jag fick ta ett kort men hon svarade inte så jag tog det som ett ja.

Här är Domen uppe från trappan precis innan regnet kom 

Jag vilade en stund på hotellet tills ovädret var över och gick sen en runda på stan, upp för backarna, ner för backarna och sen upp för backarna... Det slutade med att jag valde en restaurang 50 meter från hotellet, kunde jag ju gjort från början. Det här var ett ställe precis som gjort för mig, perfekt. Lagom fint med vita dukar, mycket hövliga människor som hade stället men inte stroppigt, bara trevligt.

Han i randiga tröjan var inte riktigt lika finklädd som de andra som jobbade där, men just detta tycker jag om. Det var inget slafsigt över honom för det, bara en något bekvämare stil. Ja, mat och dryck var ju fantastiskt gott och jag fick dessutom sällskap av en herre vid bordet bredvid i knappa 70-årsåldern som var mycket artig och fin. Det var faktiskt jag som började det hela genom att bjuda honom på en av mina skorpor jag bett om att få till kaffet. Hela min middag var lite special för jag vill ju så gärna prova det som är lokalt för just denna staden och det var inga problem, de var så tillmötesgående. Jag vet inte hur länge vi pratade, herrn och jag, 20-30 minuter, och jag tyckte det var helt underbart, jag var så lycklig, det var ju det här jag ville med mina studier. Även han trivdes, det kan jag lova. Jag fortsatte i morse med mitt samtalande med folk, terrade en annan gubbe vid frukosten ute på terassen, han var från Rom och hade en del att berätta. Sen kom killen som jobbade på hotellet och då började vi prata om hans hemstad Lecce längst ner på klacken. Han berättade så mycket så nu måste jag åka dit också.
 
Jag hade lite tid även idag för att gå på stan. Idag hade Röda Korset typ examen för nya medlemmar. det gick till så att folk låtsades vara skadade på något sätt och sen kom det fram sådana som skulle hjälpa dem och bredvid stod de som skulle godkänna övningen med protokoll och allt. De gick verkligen in för det, de skadade hade "blod" och klagade hela tiden. Nu vet jag att det heter aj här också när man har ont. Jag hade ju svårt för att inte skratta när de gick in för det så helhjärtat, men det var ingen annan som ens log, här var det blodigt, ha, allvar.

Sen hände något ovanligt, det kom världens motorcykelgäng, minst 100 cyklar, tutandes och mullrande, jag fick hoppa upp på ett trappsteg. Alla hälsade och skrattade när de körde förbi mig. Lite här och där kom det poliser med blåljuset och sirenerna på också, vilket liv det var, sist kom två ambulansbilar. Ja, det var upplevelse, både för öga och öra. 

Hipp, hipp hurra på din födelsedag! Hoppas du får en fin dag hemma i Sverige och i ert nya hus. Jag vet ju att ni redan firat lite och jag har också hört att det är ett jättebra hus ni köpt. Grattis även till det! Rosornas tid är nästan förbi här men jag har hittat en till dig också


Även här är det lite omväxlande väder för tillfället. Det är inte tillräckligt stabilt för att man skall åka ut till havet, det brukar komma någon skur om dagen och där emellan lite sol och lite moln. Egentligen alldeles perfekt väder för att sitta på balkongen utan att svettas ihjäl. Hörde att ni haft det både väldigt varmt och hemska åskoch regnväder. Det har åskat här också men inte som hos er.

Fler blommor till sonen, jag gillade de blå bollarna.

Vi pratade om bröllop här i Italien i skolan coh som alltid skiljer det sig åt mellan nord och syd. Just den här läraren är från södra Italien så det var den typen av bröllop hon kände till. För det första när brudparet skall gå in i kyrkan så leds brudgummen fram av sin mamma. Det var väl fint, Andreas? Tänk lite på det. Egentligen var det ju inget annat att vänta i detta landet eftersom familjen är mammans. Till festen bjuder man si så där 300 människor, släktingar och vänner, det är inte brudparet som bjuder in utan deras föräldrar, eftersom det är de som betalar. Det är inte ovanligt att brudparet inte känner igen alla släktingar, fastrars mostrar och liknande. Sen äter, dricker och dansar man lite blandet hela tiden. Det går ju inte att äta först och dansa sedan, då blir man ju alldeles för trött om man skall orka äta så mycket som de gör, så de dansar ner maten lite emellanåt. Min fråga var ju, vem har råd att gifta sig? Det har man löst genom att gästerna köper både present till brudparet och ger pengar, så man kan säga att det är rätt dyrt att gå på bröllop i södra Italien, för man räknar med att få så mycket pengar så det täcker en stor del av kostnaderna. 


Jag tycker den mörka stockrosen (tror jag det är) i mitten är fin.

Vi har pratat om husdjur i skolan också den här veckan, oj vad jag har haft mycket att berätta. Vår familj har ju viss erfarenhet av nästan alla slags husdjur. Minns ni dansmusbegravningen på Daniels barnkalas. när Andreas trodde att han måste köpa den tjocka fågeln för det var ingen annan som skulle vilja ha den, när Sara och Hanna åkte tåg med sina kaniner, när Sara och jag matade kattungar en sommar för att mammans bröstvårtor var avbitna, det finns hur mycket minnen som helst. En del har jag berättat i skolan men de andra skall ju också få en chans att prata så jag fick verkligen begränsa mig. Jag berättade bland annat om ökenråttan som jag aldrig visste om att vi hade i huset, Andreas! Ja, listan kan bli hur lång som helst men det vet ni ju alla som har djur.


Den här blomman fick jag av Daniel och Håkan på morsdag, visst har den vuxit!? Det får bli sista blomman till dig idag, Andraes. Grattis och ha en fin dag. Oändligt många kramar, mamma