evasdagbok

Det är ju ny vecka och det innebär att det är nya elever i klassen. Den här veckan är min kompis från Holland inte här, hon kommer tillbaka nästa vecka. Måste säga att jag saknar henne, hon är en riktig energigivare, finns inte så många sådana, de flesta tar men hon ger, trevlig tjej det där. För tillfället är vi bara tre i klassen, jag och två 17-åriga flickor, en från Schweiz och en från Italien (tysktalande). Det är lite annorlunda att vara bland så unga människor och att de är så mycket bättre än vad jag är, men det är bara nyttigt, man skall inte tro att de unga inte har något att lära oss gamlingar. Dessutom är det roligt att lyssna på hur de tänker, vi samtalar ju en hel del på lektionerna. I två dagar har vi dessutom en annan lärare för Sabrina är i London några dagar med sin son. Det är också nyttigt att byta lärare ibland, de förklarar alla på lite olika sätt, än så länge har jag inte haft någon lärare jag inte tyckt om, alla har varit bra på sitt sätt.

 
Jag vet, det är väldigt mörkt, men det var på kvällen och då blir det så. I parken bredvid Domen var det ett Stand-up uppträdande som jag gick på. Visste ju inte om jag skulle fatta någonting över huvud taget men det gick bra. Jag fattade givetvis inte allt men tillräckligt för att jag skulle ha utbyte av det och även kunna återge skämten nästa dag i klassen. Det var rätt roligt för det var också en måttstock på hur väl jag har uppfattat samhället och dagens Italien, för mig en viktig bit. 
 
Ni får en dålig bild till.

Det är inte alltid lätt att förstå hur det här landet fungerar och hur vissa saker är möjliga. Just nu förundras jag över Neapels sopberg. Tipparna runt Neapel är fulla, ingen tömmer soptunnorna, gatorna svämmar över av sopor. Kan ni tänka er stanken och smittorisken i denna värmen? Helt otroligt, och detta har pågått i många år! Det har förekommit kortsiktiga lösningar ibland men ingen hållbar. Folk protesterar och Berlusconi lovar. Visst maffian har ett intresse i det hela och ett parti som heter Lega Nord som Berlusconi är beroende av vill inte hjälpa Neapel eftersom deras hjärtefråga är att dela Italien, de vill helt enkelt inte ha med syd att göra men man kan ju inte bara stanna vid det man bara måste lösa det. Försök att flytta över det här scenariot till Sverige. Gatorna fulla av sopor, maffia, Berlusconi och ett regeringsparti som bara tar ansvar för halva landet. Ja, ni förstår ju själva att jag har svårt att förstå ibland.


Det är inte bara jag som tycker att Lega Nord är ett riktigt skitparti. Den här författaren har skrivit en bok med titeln "Idioten i politiken" och syftar på Lega Nord som dessutom har kraftig dragning åt höger. Jag tror att jag skulle vara typ sicialdemokrat i det här landet. Ha, fatta hur svårt det var för mig att skriva dessa ord, fniss.


Jag hittade även den här boken "Jag är Zlatan (och vilka @¤!? är ni)" . I den svarta texten under står det, 100 motiv för att älska Italiens mest hatade fotbollsspelare. Det var hårda ord, kanske Zlatan är lite väl kaxig även för italienarna som egentligen inte är så kaxiga, rätt snälla faktiskt. I förordet stod det att andra spelare har gjort sig kända för citat som, " bollen är rund" och "allt kan hända i en match" så har Zlatan gjort sig känd för betydligt kaxigare citat. Den här författaren hade samlat på sig 100 citat, ganska roliga faktiskt. ni får bara två. Och nej, jag köpte inte boken.

Så här presenterade han sig för sina nya lagkamrater, kolla in minen, väldigt mycket Zlatan. "jag är Zlatan och vilka cazzo (det ordet får ni slå leta reda på själva, vill inte skriva det, är lite pryd av mig) är ni? Det är inte bara Zlatan som använder det ordet så, det gör typ alla. en av tjejerna i klassen hörde en polis säga det till en ouppmärksam bilförare.

"Vi hade det sämsta ryktet i hela Sverige" I texten ovanför står det att han syftade på gänget i kvarteret han bodde i Malmö, Rosengård alltså. Respekt!
  

Jag har tillbringat hela helgen på stranden i solen men ibland även under ett parasoll.

De har ändrat busstiderna och även turerna nu i sommar, nu går det en buss till stranden bara några hundra meter hemma från mig, innan fick jag gå till stationen varje gång jag skulle till havet. Det är ganska långt till stationen, inte för att det gör mig något att gå en bit men det är värmen som är värst och med tung väska blir det ganska jobbigt. Detta har gjort att jag fått byta strand, det är bara en av bussarna till stranden som går från mitt, men det här är också bra, faktiskt lite mindre folk och det gör ju inget. Det finns fortfarande tillräckligt att titta på, det är ju inte precis folktomt.

 
Det är lite olika system över allt, det gäller att lära sig hur det funkar på de olika ställena. Här t ex skall man säga till innan kl. 11.30 om man vill äta lunch. Man får bestämma innan vilken tid man skall äta och vad man skall äta, sen uppger man sitt namn. Skulle man sedan glömma tiden och inte komma i tid ropar de ut ens namn i högtalarna. Ja, det är ju också ett system. Det var typ torgförsäljning i dag uppe vid strandbaren, grönsaker, ägg, frukt ,vin, honung mm. Det var mycket folk som handlade och jag tänkte, varför köper folk ägg och potatis, frukt fattade jag att man ville ha på stranden, men skall de ha ett kilo potatis med sig ner på stranden? Nej då, det ställdes undan hos försäljaren och så hämtade man det när man skulle gå hem. 


Jag badade flera gånger, men det var väldigt mycket fiskar idag, sådana där genomskinliga, och inte bara småfisk utan även modell större, typ 35 cm, i stim, äckligt. De var bara på det grunda, så när man väl banat sig väg genom stimmen var det lugnt. Däremot kom det en "salvatore" i full fart mot mig, men det var bara en trevlig syn. Båten är en kattamaran med en platta som håller ihop de två uderredena, på den plattan står man sen och ror, kan tänka mig att de har sådana för att det går fortare när man står upp och kan använda hela sin kraft. 

Igår när jag åkte hem så fortsatte inte bussen utan stannade vid stationen så jag frågade chauffören varför, han sa att det var avstängt på vissa gatorn genom stan för det var någon slags löptävling som gick genom stan. Jaha, så fick jag gå hem i alla fall, men jag stannade till lite på torget men de hade inte kommit igång riktigt ännu. Klockan var 19.30 men fortfarande väldigt varmt så jag förstår att de väntar på "bättre" väder

Det var tydligen många deltävlingar och nu var det Ravennas tur.


Jag stannade aldrig så jag fick se dem använda målgången. Efter en dag på stranden ville jag ju gärna hem och duscha innan jag var redo för att vara bland folk, men jag såg en prisutdelning i en barn/ungdomsklass.
 

Jo då, det blir lite midsommar även för mig, även om det inte existerar här så minifirar jag.

Som ni ser har jag till och med en burk matjesill, inköpt på Ikea i Rimini. Skulle kanske säga hade för jag åt upp hela burken, jag vet, jag är inte klok. Jordgubbarna sparar jag till i kväll, det är liksom fullt i magen. Jag kunde bjudit in några från skolan men jag föredrog att fira i ensamhet och vara lite nostalgisk. Jag lyssnade på Sveriges Radio P4, de sände Rolandz relationsråd, i slutet ringde Eda in och sa att hon väntade på honom. Ha! Jag provade just en jordgubbe, söt och god. Tro det eller ej men nu ösregnar det här, nyss var det så varmt så jag svettades ihjäl och nu regnar det, typiskt midsommarväder även här, ha. Jag vet inte om det syns på bilden hur mycket det regnar, men det är inte ett tyst och stilla regn, det verkligen öser ner

Igår var jag och handlade på det stora Coop. Jag ville köpa en mindre bit ost än vad som var uppskuret av kvinnan som hade som en demonstration av just en sorts ost. Det skulle gå bra, bara hon lyckades skära en sån tunn skiva, osten var i storlek med en hel parmesan och svår att skära. Det stod rvå flickor i 7-års åldern och hejade på henne för att det skulle gå bättre, men de tyckte inte att hon gjorde ett bra jobb och talade också om det för henne. Både kvinnan och jag skrattade och flickorna sa, försök igen det går nog bättre. När hon till slut lyckades klappade de i händerna och utbrast, Brava, finalmente! Det var verkligen underhållande att köpa en bit ost.
Jag köpte ett par skor där också och när jag kom ut med en mycket tung kasse från affären och med flippflopp på fötterna som inte ville sitta kvar tänkte jag byta till de nyinköpta skorna. Vid busshållplatsen visar en digital tavla hur många minuter det är tills nästa buss kommer, 18 minuter visade den. Lugnt, jag hinner byta skor flera gånger om, glömde att jag var i Italien. När jag bytt en sko kom bussen och jag fick väldig fart att packa med mig skokartong och påsar och handväska och den ena skon som jag hunnit byta ut. Jag gick tillslut på bussen i olika skor och låtsade som ingenting, men de andra glodde kan jag lova. Jag hade tur för jag betalade inte när jag gick på, hade liksom händerna upptagna och sen skulle jag byta sko och packa ner allt igen, det innebar att jag missade att betala, kom på det hållplatsen innan jag skulle av. Puh, det kunde blivit dyrt, de är ganska flitiga med att kolla.

Jag tog ett kort på lite folk från skolan idag
 
Längst till vänster står en tysktalande tjej från Italien, sen har vi ett gift par från Österrike, hon gick i vår klass och han en klass nivån under vår, sen har vi min bästis från Holland, 29 år, hon är tillsammans med en kille från Ravenna sedan 4 år tillbaka och i september flyttar hon hit för gott, hon är jättego och alltid glad, riktigt rolig tös men också väldigt seriös och förståndig. Bredvid henne står en kvinna från Rumänien, hon går också i en lägre klass. På måndag kommer det lite nytt folk, då får vi se om någon kommer till min klass, skulle tippa att det är ca 30 elever för tillfället. 

Det är 30+, tur att det blåser lite och vid havet är det riktigt skönt, även i vattnet

Det ser foltomt ut men det är tvärtom, särskilt på helgerna, men även mitt i veckorna är det mycket folk, däremot är det några timmar på eftermiddagen då det är rätt lugnt när alla äter lunch.

Som ni förstår tog jag mig hem från Lecce även om det inte var den bekvämaste resa jag gjort. Jag satt hela natten med 5 herrar i en kupé och var framme kl. 04 i Ravenna. Jag var lite misstänksam till att gå genom hela stan den tiden på dygnet men det var så lugnt så. Det var inte mycket folk ute, stötte på några stycken och en polisbil som stannat några ungdomar som körde mot enkelriktat. Däremot kanske jag väckte en och annan när jag drog min väska på hjul genom stan, kan lova att jag hördes.

En kvällsbild från torget i Lecce. Här ser man "baksidan" på amfiteatern de hittade under torget. De har grävt fram 1/4 av den och integrerat den med torget. Vi hat just pratat om det i skolan, hur man skall behandla allt som finns under jord här, allt antikt man hittar när man skall bygga något här. Det här sättet tycker jag om, att låta det bli en del av nutiden och tillgängligt för alla, utan att man behöver gå på ett museum för att se det. Det är inte helt ovanligt att man gör så här.

Igår kväll var jag ute på middag med klassen, just nu 4 personer, och andra elever från de andra klasserna, totalt var vi 13 elever och 2 lärare. Det var riktigt roligt, mycket skratt hela kvällen. Väldigt skönt att inte vara sämst längre, så skönt att ha gjort den värsta tiden. Tro nu inte för att jag pratar jättebra, men man klarar en hel kväl ihop på italienska och man har dessutom utbyte av det och väldigt roligt. Det hade givetvis varit betydligt svårare om man varit med italienare, inte lätt att hänga med när ett gäng kommer loss och pratar med varandra.


Den här hittade jag också i Lecce utanför en affär, antar att den symboliserar att här var ett stort handelscenter för massor av år sedan, inte så konstigt med tanke på stadens läge. 

Nu sitter jag på tåget hem från Lecce. Det blev inte som jag tänkt mig riktigt, jag skulle ju åkt natten mellan torsdag och fredag. Jag gick ner till stationen på torsdagkvällen för att köpa en biljett men då fick jag till svar att tåget var fullt, jag kunde få åka utan platsbiljett men det innebar att jag fick stå eller sitta i korridorerna på tåget. Nej tack, där gick gränsen även för mig, så jag lommade hem igen en aning besviken. Vad skulle jag nu hitta på? Skulle jag åka någon annanstans eller ta tåget nästa morgon till Lecce? Jag kunde inte släppa tanken på att komma så långt ner i Italien, hade ju aldrig varit där, så det blev ett tåg dagtid och lite mindre tid i Lecce, men det räckte bra. Hade gärna haft en kväll till här men det hade det ju inte blivit ändå enligt mina första planer.

Jag börjar med en Håkanbild (bild på sniskan) den får sybolisera hur jag kände, staden var inte sne på något sätt men otroligt pampigt och mycket på en gång så jag fick liksom inte plats med det på bilderna. det är en av anledningarna att jag kallar den fet, det var det ordet jag tänkte hela tiden

Hela staden är full av barockbyggnader i denna ljusa stenen. Den var tydligen mjuk att jobba med men hårdnade sedan, det var därför man kunde göra så otroliga arbeten. Som sagt man fick dela upp bilderna, det här är överdelen på en kyrkan och bilden under visar hela, nja inte hela förståss, men ännu en bit av den.

Det var inte bara kyrkor, en och annan vacker innergård hittade jag också

Det var jättestora höga dubbelportar in till gårdarna, men de var ju nästan alltid stängda men ibland såg jag lite. För att slippa öppna hela fetporten när man skulle gå in så var det en liten dörr i dörren, men varför den var så låg så man fick böja sig för att komma in eller varför den satt så högt upp så man fick kliva en halvmeter upp i luften, det vet jag inte

Ett fint hus

Allt var inte lika fint, som det här t ex, men även många barockhus var rejält slitna och smutsiga. Det var en av nackdelarna med den här speciella stenen, den tål inte luftföroreningar så bra, men vem gör det?

Måste berätta om min just nu pågående tågresa, jag åker alltså nattåget tillbaka till Ravenna och sitter i en kupé med två herrar en i 70-års åldern och den andra ca 40 år. Det börjar skymma och himlen är sådär vackert ljusblå och rosa, vi åker genom olivodlingarna, som ni förstår är det riktigt vackert. På vägen ner såg jag mer olivträd än jag har gjort tillsammans i hela mitt liv, det var som en skog. Landskapet är väldigt platt här och den här olivskogen sträckte sig så långt det gick att se och höll på i mil efter mil, häftigt.

Mitt i stan vid det största torget har man grävt fram en gammal romersk amfiteater, men bara 1/4, resten är kvar under marken. Den här delen har invaderats av greker och turkar genom tiderna och dessutom varit huvudstad under några krigsår då man flyttade den från Rom och hit istället

Det märktes att man var längre söderut det var en mycket mer relaxad atmosfär, man tog det lugnar, gick saktare och satte sig vart man kunde för att titta lite. Det kanske inte är så konstigt för det var verkligen varmt, idag var det 35 grader och luften är het och inte lika fuktig som i Ravenna. Det gäller att gå riktigt långsamt och det gör alla andra också

Även snutarna var lite relaxade. undrar hur många olika polisuniformer det finns i Italien?

Sen blev det så där fett igen, men den här gången var det fett på folk. Det här är kl.01.00 på natten och det är knökafullt på piazzorna. Jag har aldrig sett så tjockt med folk ute på gatorna utan att det är något speciellt, det tog liksom inte slut.

Det var mesy yngre men en del familjer och lite medelålders såg jag också. Jag satte mig på en stenkant bland andra människor och bara glodde, på alla som gick förbi. det var lite lagom glad ljudnivå och musik från barerna, dessutom var det mer normal värmenivå men fortfarande varmt.

Har ni sett vad konstigt de har satt fönstrena, oregelbundet och i ett hörn, men det var fint

Och så var det så där fett igen. Ser ni att det bara är uppbyggt som en vägg, inget bakom, fejkbygge tycker jag men huvudsaken var väl att det skulle se pampigt ut.

Här är lite mer närbild på föregående bild. Varje del i utsmyckningen har en förklaring, det finns en tanke bakom alla figurer, eller så är det efterskapat. Jag åkte i alla fall ett litet turisttåg genom stan idag och fick då allt förklarat för mig, synd bara att man glömmer med en gång. En sak minns j ag i alla fall, det var att en gubbe dog innan han hann göra färdigt utsmyckningarna till en av kyrkorna. Då sa man att djävulen dödat honom för han blev så avundsjuk på att gubben gjorde kyrkan så fin. Så kan det gå, eller så bara dog han.

Det här är taket inne i kyrkan på bilden innan. Fett även det, många av taken såg ut ungefär så här men det här var nog fetast.

Den här målningen fanns också där inne, ovanlig och dessutom modern, måste varit ny, eller inte, jag vet inte.

Här fanns en stor fin park också

Jag har inte pratat mat ännu, det beror på att det faktiskt var lite av en besvikelse. Inte så att det inte var gott eller bra mat kanske jag hade för höga förväntningar, alla pratar om att maten är så bra i Puglia. Jag hittade lite grejer som var typiska härifrån. Det ni ser längst fram är så ovanligt som ett mörkt bröd, inget särskilt i smaken. Bakom är det stadens pasta Orechietti, små öron, heter så för att de ser så ut, en tillplattad liten rundel med svagt uppsvängda kanter, gjorda utan ägg. Tyckte inte att det var särskilt goda.

Här har vi Pecorino, fårost alltså, olivolja, givetvis och i mitten ser ni några brödkakor där man har tomatjuice som degspad, tja sådär var dom. Jag provade pizza idag och den var väl bra men inte som på Passatoren hemma i Ravenna. Kaffet var godare här, mycket gott och jag åt väldigt goda färska aprikoser på frukosten och en hemgjord apelsinmarmelad som var den godaste jag ätit. Kan passa på att säga att hotellet var superfräscht.

Nu börjar batteriet ta slut så sista bilden blir från en bar där de hade en stor vas med två guldfiskar. 

Jag tänkte jag skulle berätta lite mina klasskamrater.
Det är ju ingen som stannar så länge, men en tjej från Schweiz, 23 år, har varit här i 6 veckor nu men i morgon är hennes sista skoldag, hon skall då göra sitt examensprov. Hon läser turism hemma och behöver italienskan för att klara skolan i Schweiz så hon är riktigt nervös nu för hur det skall gå. Jag är övertygad om att hon fixar det. Det är så roligt att se hur bra alla blir efter några veckor här, man märker inte skillnaden på sig själv men man ser den på andra. Sen har vi en tjej på 19 år som bor i Italien, sydtyrolen, hon är alltså tysktalande. Konstigt att vara italienska och inte kunna italienska, de läser det i skolan som vi läser engelska. En tjej från Holland, 29 år, som är ihop med en kille här ifrån Ravenna. De har varit ihop i 4 år och pratar alltid engelska ihop men nu skall de antagligen bo här och hon vill öppna ett B&B här i centrum. En bra idé tycker jag. Hon skulle kanske mixa det med andra turistjobb, hon jobbar redan idag med turism i Holland.Sen har vi en kvinna från Tyskland, 65 år, som är ensamstående och vigt sitt liv åt jobbet. Hon har jobbat i en massa olika länder som ingenjör, bl a Brasilen, Afghanistan, Japan, där bodde hon i 4 år och lärde sig även japanska men har glömt allt idag. Hon har varit med om hur mycket som helst och har jättemycket att berätta, men det är hennes sista skoldag imorgon. Den senaste eleven som kommit hit är från Österrike, 50 år, hon säger inte så mycket så jag har faktiskt inget att berätta om henne, hon stannar bara en vecka till. Det är så roligt att träffa så mycket olika människor det är verkligen berikande. Sabrina, läraren, är på semester denna veckan på Sardinien med sin familj. Maken och dottern är bergsklättrare så det skall de ägna sig åt halva veckan, resten av tiden blir sol och bad. Vi har alltså haft en annan lärare men det är också bra för alla förklarar på lite olika sätt.

Såg ni månförmörkelsen igår? Jag såg den från min säng, ser månen när jag ligger i sängen, så fint så. Hela var mörkt rödbrun med ena sidan, som en tunn nagel, mycket, mycket starkt lysande. Häftigt.

Det här är också en smått utomjordisk bild från påskprocessionen i Norcia, Umbrien

Jag kanske inte kan skriva imorgon när du fyller år Marie för jag skall på utflykt igen, men jättemånga grattiskramar från mig och Italien. Hipp, hipp, hurra!


Nu skall jag gå till stationen för att köpa en biljett till Lecce som ligger längst ner på Italiens klack. Det tar 8-9 timmar att resa dit så jag hade tänkt att ta ett tåg som går på natten, 00.30 härifrån Ravenna. Har inte tänkt att ha liggplats utan bara sittplats, ja, detta skall bli ett äventyr som ni får höra mer om senare.

Ja, nu har jag varit på utflykt igen, väldans vad jag åker och far, men det känns som om tiden hinner ikapp mig. Jag måste hinna med att se lite fler ställen när jag ändå är här och när jag nu kan prata lite bättre.
Spoleto ligger i Umbrien som även kallas "Italiens gröna hjärta", det ligger inne i landet utan någon kustremsa men är väldigt vackert och kuperat, även bergen är grönklädda vilket ger det hela ett mjukt intryck. Spoleto är mindre känt hemma men här pratar man ofta om den fina staden, Assisi och Gubbio är nog mer kända hemma, där har jag inte varit men jag tror att man kan säga att Spoleto är en lillebror till dem.
Så här fin utsikt var det från hotellets terrass

Som ni ser var vädret så där, men värmen kom man inte undan, det kändes som åska i luften.

Jag hade bokat ett litet gulligt hotell precis vi Domen, detta är piazzan framför kyrkan. Det var otroligt backigt i stan och jag kan lova att jag var rejält trött efter promenaden från stationen till hotellet. Det var faktiskt längre än jag trodde och att det sedan gick ständigt uppför gjorde ju inte saken bättre. Puh, Urbino, säger jag bara.

Så här fin var Domen, men även inne var den ljus och fin

Golvet var jättefint men tittade man lite noggrannare såg man att det var väldigt assymetriskt. Undrar varför de gjort så?

Taket var ju inte heller så illa det heller med sina freskermålningar. Fresken är en särskild teknik som används till väggmålningar.



Det skulle bli bröllop i kyrkan så dessa programmen låg utlagda på bänkarna. De höll också på att dekorera med vita blommor, väldigt vackert, men lite begravningsvarning, eller?

Jag ville titta på typ fortet som låg högst upp på berget, man kunde ta hissen dit upp, det var väl fiffigt. Utsikten här var fantastisk, men som alltid är det svårt att få med det storslagna på bild.

Själva fortet var väl inte något för mig direkt, kollade mest på utsikten.

Hittade i alla fall ett fint fönster, men nu började det dra ihop sig rejält på himlen, såg att det en bit bort var riktigt oväder och det började mullra även här

Nu vände jag och gick tillbaka till stan, det var ju lika vackert åt det här hållet.

Jag hittade en liten tant på trappen, frågade faktiskt om jag fick ta ett kort men hon svarade inte så jag tog det som ett ja.

Här är Domen uppe från trappan precis innan regnet kom 

Jag vilade en stund på hotellet tills ovädret var över och gick sen en runda på stan, upp för backarna, ner för backarna och sen upp för backarna... Det slutade med att jag valde en restaurang 50 meter från hotellet, kunde jag ju gjort från början. Det här var ett ställe precis som gjort för mig, perfekt. Lagom fint med vita dukar, mycket hövliga människor som hade stället men inte stroppigt, bara trevligt.

Han i randiga tröjan var inte riktigt lika finklädd som de andra som jobbade där, men just detta tycker jag om. Det var inget slafsigt över honom för det, bara en något bekvämare stil. Ja, mat och dryck var ju fantastiskt gott och jag fick dessutom sällskap av en herre vid bordet bredvid i knappa 70-årsåldern som var mycket artig och fin. Det var faktiskt jag som började det hela genom att bjuda honom på en av mina skorpor jag bett om att få till kaffet. Hela min middag var lite special för jag vill ju så gärna prova det som är lokalt för just denna staden och det var inga problem, de var så tillmötesgående. Jag vet inte hur länge vi pratade, herrn och jag, 20-30 minuter, och jag tyckte det var helt underbart, jag var så lycklig, det var ju det här jag ville med mina studier. Även han trivdes, det kan jag lova. Jag fortsatte i morse med mitt samtalande med folk, terrade en annan gubbe vid frukosten ute på terassen, han var från Rom och hade en del att berätta. Sen kom killen som jobbade på hotellet och då började vi prata om hans hemstad Lecce längst ner på klacken. Han berättade så mycket så nu måste jag åka dit också.
 
Jag hade lite tid även idag för att gå på stan. Idag hade Röda Korset typ examen för nya medlemmar. det gick till så att folk låtsades vara skadade på något sätt och sen kom det fram sådana som skulle hjälpa dem och bredvid stod de som skulle godkänna övningen med protokoll och allt. De gick verkligen in för det, de skadade hade "blod" och klagade hela tiden. Nu vet jag att det heter aj här också när man har ont. Jag hade ju svårt för att inte skratta när de gick in för det så helhjärtat, men det var ingen annan som ens log, här var det blodigt, ha, allvar.

Sen hände något ovanligt, det kom världens motorcykelgäng, minst 100 cyklar, tutandes och mullrande, jag fick hoppa upp på ett trappsteg. Alla hälsade och skrattade när de körde förbi mig. Lite här och där kom det poliser med blåljuset och sirenerna på också, vilket liv det var, sist kom två ambulansbilar. Ja, det var upplevelse, både för öga och öra. 

Hipp, hipp hurra på din födelsedag! Hoppas du får en fin dag hemma i Sverige och i ert nya hus. Jag vet ju att ni redan firat lite och jag har också hört att det är ett jättebra hus ni köpt. Grattis även till det! Rosornas tid är nästan förbi här men jag har hittat en till dig också


Även här är det lite omväxlande väder för tillfället. Det är inte tillräckligt stabilt för att man skall åka ut till havet, det brukar komma någon skur om dagen och där emellan lite sol och lite moln. Egentligen alldeles perfekt väder för att sitta på balkongen utan att svettas ihjäl. Hörde att ni haft det både väldigt varmt och hemska åskoch regnväder. Det har åskat här också men inte som hos er.

Fler blommor till sonen, jag gillade de blå bollarna.

Vi pratade om bröllop här i Italien i skolan coh som alltid skiljer det sig åt mellan nord och syd. Just den här läraren är från södra Italien så det var den typen av bröllop hon kände till. För det första när brudparet skall gå in i kyrkan så leds brudgummen fram av sin mamma. Det var väl fint, Andreas? Tänk lite på det. Egentligen var det ju inget annat att vänta i detta landet eftersom familjen är mammans. Till festen bjuder man si så där 300 människor, släktingar och vänner, det är inte brudparet som bjuder in utan deras föräldrar, eftersom det är de som betalar. Det är inte ovanligt att brudparet inte känner igen alla släktingar, fastrars mostrar och liknande. Sen äter, dricker och dansar man lite blandet hela tiden. Det går ju inte att äta först och dansa sedan, då blir man ju alldeles för trött om man skall orka äta så mycket som de gör, så de dansar ner maten lite emellanåt. Min fråga var ju, vem har råd att gifta sig? Det har man löst genom att gästerna köper både present till brudparet och ger pengar, så man kan säga att det är rätt dyrt att gå på bröllop i södra Italien, för man räknar med att få så mycket pengar så det täcker en stor del av kostnaderna. 


Jag tycker den mörka stockrosen (tror jag det är) i mitten är fin.

Vi har pratat om husdjur i skolan också den här veckan, oj vad jag har haft mycket att berätta. Vår familj har ju viss erfarenhet av nästan alla slags husdjur. Minns ni dansmusbegravningen på Daniels barnkalas. när Andreas trodde att han måste köpa den tjocka fågeln för det var ingen annan som skulle vilja ha den, när Sara och Hanna åkte tåg med sina kaniner, när Sara och jag matade kattungar en sommar för att mammans bröstvårtor var avbitna, det finns hur mycket minnen som helst. En del har jag berättat i skolan men de andra skall ju också få en chans att prata så jag fick verkligen begränsa mig. Jag berättade bland annat om ökenråttan som jag aldrig visste om att vi hade i huset, Andreas! Ja, listan kan bli hur lång som helst men det vet ni ju alla som har djur.


Den här blomman fick jag av Daniel och Håkan på morsdag, visst har den vuxit!? Det får bli sista blomman till dig idag, Andraes. Grattis och ha en fin dag. Oändligt många kramar, mamma  

Här är en parkeringsplats, kan man inte ha bil får man ha båt.

Alla transporter sker ju med båt, här är det dricka backar och fat han kör. Även polisen och ambulansen använder givetvis båtar. Jag såg en ambulansbåt som hade både ljud- och ljussirenen igång, såg lite konstigt ut.

Det här är ett annat vanligt transportmedel, kärror i olika storlekar. Annars är de många som kånkar och bär på diverse saker, jag såg ett par som bar runt på delar till ett restaurangkök, smidigt.

Två mammor hade hittat en plats för att hoppa rep med sina små flickor, jättegulligt.

Det här var mindre gulligt. Ett galler framför ett fönster hade blivit papperskorg

Det är verkligen varrierande hus intill varandra. Tittar man lite närmare så ser man nästan alla är rejält slitna, men även det slitna har en viss charm.

Det här huset var i lite bättre skick än de andra.

Här var det en venetian som tröttnat på att inget händer. Det står att stupröret varit trasigt 1 år. Jag tänkte på de som bor i l´Aquila. Minns ni bilderna från staden det varit jordbävning i för två år sedan? Där har väldigt lite hänt och folk kan ju fortfarande inte flytta tillbaka till sina hus. Det är lite värre än ett stuprör! Men de är upprörda i l´Aqula för att inget händer och Berlusconi har flera gånger lovat att nu skall det gå fortare men som vanligt när han säger något är det en lögn, inget händer.

Här är utsikt från Rialtobron, till vänster ser ni lågabyggnader vid strandkanten, det är busshållplatserna och den lite större vita båten är bussen.

Kan någon hjälpa mig att förklara vad detta är för ringklocka uppe på räcket till Rialtobron. Ser ni vad nött stenen är?

det är verkligen inte lätt att hitta rätt i gränderna men man får bra hjälp av skrivna vägskyltar på husväggarna, de kan se lite olika ut. Här står det "för le Roma Ferrovia rakt fram och till höger"

Jag stötte på ett gäng med möhippetjejer som ville att jag skulle ta ett kort på dem, så jag bad dem ta ett med min telefon också. Vi hade en liten rolig stund. Har jag sagt att jag älskar att jag kan prata lite. Innan jag åkte hem satte jag mig på trappen till stationen, en jättebred trappa där alla sitter. Mannen bredvid mig började prata och han var ju supertrevlig. Vi satt en halvtimme och pratade om och skratade åt skådespelet på kanalen och alla människor som passerade framför oss. Det var som att titta på en film ihop med någon man kände, och allt på italienska, ibland får man nypa sig i armen. 

Arrivederci Venezia, ci vediamo un´altra volta

Ja, jag firade också nationaldagen här genom att sjunga Du gamla, Du fria för de övriga i klassen. De tyckte att det var en vacker sång, lite melankolisk och melodiös. Jag sjöng bara första versen och fick översätta den till italienska, tur jag inte sjöng fler verser för då kanske jag inte klarat översättningen.

Nu blir det Venedig. Jag tog tåget dit i lördags, det tog 3 timmar, inte så farligt, men det var ganska trångt, man har ju varit med förr så jag visste att det gällde att tränga sig på. Ja, Venedig var sig likt, eller inte. Den här gången tog jag det väldigt lugnt, var ju mest där för att uppleva, måstena har jag ju sett tidigare, det hindrade ju inte att jag kunde se det igen, men kände ingen press att hinna med allt.



När jag vär här för första gången, nästan 30 år sedan, åkte vi en gondol som inte var för turister, utan som en buss/taxi för vanligt folk att ta sig fram i, man satt eller stod upp och det gungade rätt bra kan jag lova. Idag finns inte de kvar utan är ersatta av båtar, en del stora som bussar. Lite synd, det var bättre förr!

En annan sak som är typiskt för Venedig är att det är väldigt fullt i skyltfönstrena. De visar upp så mycket de bara kan, givetvis för att turisterna skall vilja handla, men det är också väldigt roligt att titta på.

De har väldigt mycket sötsaker här också, typ en nougat, marränger, marmelader och marsipan...

Visst ser det härligt ut!?

Detta är pasta, får nästan tala om det för den är i ovanligaste laget. Kolla in den i flaggans färger.

Venetianska masker finns hur mycket som helst, i alla pris klasser och kan också se ut hur som helst



Ibland var det riktigt trångt på kanalerna, jätteroligt att stå på bron och titta. I den här stan händer det något hela tiden och det känns smått overkligt.

På markusplatsen skall man undvika att ta en kaffe, kostar nämligen 150.-, som ni ser är det fler som undviker en kaffe här än de som tar sig en kopp.

Men det är klart man får ju faktiskt musikunderhållning till kaffet, det får man ju tänka på, men man hör bara om man sitter nära. Nu var det ju verkligen inget att höra på eftersom pianot var ostämt. Hade jag tagit en kaffe här hade jag krävt att de betalade mig för plågan att lyssna på ett ostämt piano, dessutom spelade de dåligt, det kunde man ju räknat ut. Ingen som spelar bra spelar på ett så dåligt piano, så det så! 

Markusplatsen. Även här ser ni de tomma stolarna. När jag åt lunch började restaurangägaren prata med mig, fruktansvärt roligt tyckte jag. Vi pratade lite om hur det är att bo i Venedig, att ha sin vardag här. Han berättade att det är väldigt dyrt även för dem, han betalade 3000 euro i månaden för att få ha uteserveringen och då var det inte många bord han hade. Tänkte på de tomma borden på Markusplatsen, vad kostade inte de!?

Här är nere vid stranden/kajen vid markusplatsen. Precis när jag kom åkte ett stort kryssningsfartyg förbi. Det var en syn att se det bland alla småbåtar och turistgondoler.

Som ni ser var det gott om turister och alla skulle in i Markuskyrkan. Jag nöjde mig med att titta utanför, det är också fint.


Nu blir det inte mer den här gången, men jag är inte färdig med Venedig ännu, ni får fler bilder nästa gång. Nu måste jag gå till skolan igen, vi har eftermiddagslektioner 3 dagar i veckan också, det vill jag ju inte missa.

Det märkte man inte mycket av, det är ungefär som i Sverige, en ledig dag från jobbet men man firar inte som i t ex Norge. Det var en parad där de visade upp sina olika militära uniformer och stadens musikkår spelade. Detta hände vid 9-tiden på morgonen, det var allt som hände i stan och jag var inte där. Jag vet faktiskt inte varför man har 2 juni som nationaldag när det var den 17 mars 1861 som landet grundades och erkändes som en enad stat, hade ju tidigare bestått av flera småstater. Det är alltså 150 års-jubileum i år, ganska ung stat egentligen, lite konstigt när man tänker på romarriket, men i nuvarande konstellation har det inte funnits länge. Jag tog en långpromenad på eftermiddagen och avslutade i en park här i stan.

Här finns en liten bar och lite lekplatser för barn. Den är utrustad med många parkbänkar så jag passade på att sitta och läsa en bok en stund i skuggan, andra passade på att ha picknick i gräset, det var riktigt trevligt.


Jag har ju haft finnar i min klass denna veckan. Den ena kvinnan skulle bara stanna 1 vecka så hon hade sin sista skoldag idag. Nog för att det kan kännas rätt tufft ibland i skolan, det är inte lätt att alltid förstå all grammatik, dels att få den förklarad på italienska men sen har vi ju inte alltid en direkt motsvarighet i vårt språk, då gäller det gnugga de få celler man har. Det blev lite för mycket för den här kvinnan (fiskhanden, info till vissa) hon gick ut ur klassrummet för att gråta en stund, när hon kom tillbaka hade hon solglasögonen på sig och bad om ursäkt. Hon stannade inte särskilt länge utan gick ut för att gråta lite till, därefter stannade hon kvar. Stackars människa, jag har också varit där, när man tycker att man är fullständigt dum i huvudet och undrar hur man skall reda ut det här, man kan bli gråtfärdig för mindre. Jag har ju aldrig haft någon att fråga, aldrig kunnat få något förklarat eller bekräftat på svenska. Nu kunde jag förklara för henne på svenska, så hon behövde inte ta det så hårt, hon fattade ju till slut. Men det är konstigt, vissa veckor är det som man glömt det mesta och andra veckor pratar man på som värsta infödingen (viss överdrift) det är som man inte orkar hålla samma tempo hela tiden, hjärnan behöver nog begrunda en stund. Ni kan ju begrunda den här varelsen en stund.

 
Jag såg en rolig bil när jag hade besök, såg ut som en mini-Jeep men den var ganska smäckig,men färgen var ju fin.


Imorgon tänkte jag ta tåget till Venedig men bara över dagen, man får ju passa på när man har så nära, det tar ca 3 timmar. Man blir lite bekväm, tänker på att det är varmt och fullt av folk och totalt 6 timmar på tåget, men nu ska jag övervinna alla pessimist tankar och gå och köpa tågbiljetter. Tåget går tidigt imorgon bitti och då är det skönt att redan ha en biljett.