25/4 Vilken påsk!
Vi har varit på resande fot hela helgen. Vi lämnade Ravenna redan i torsdags eftermiddag och reste till Senigallia för att börja minisemestern och återuppleva Marche, vi var ju här för två somrar sedan. Oj, vad mycket minnen det kom över oss, vi hade ju så trevligt besök under den semestern så det var mycket att minnas. Vi hade bokat ett jättebilligt hotell precis nere vid stranden där vi brukade hålla till. 
Så här ser stranden ut utan parasoll och solstolar
Det var ingen högre klass på hotellet men det var rent och vad mer kan man begära för 45 euro.
Hotellet hette Asia och det var en asiatisk kvinna som drev det, hon skrattade ut oss när hon fick se våra pass, schysst! Vi borde ha fattat att man skulle höra tåget från hotellet eftersom järnvägen går längs med stranden, det lät som tåget gick genom vårt rum, det var 5 meter till spåret. Men det var billigt och vi sov någorlunda efter en god middag som vi åt på ett ställe vi besökt tidigare, det hade samma trevliga Marche-anda och goda mat som sist.
Nästa dag åkte vi till Morro d´Alba, det var för roligt att komma dit igen. Tänk vad mycket roligt vi hade här i en hel månad i det här huset.
Utsikten kunde vi ju inte heller klaga på. Hela Marche ser ut så här, böljande kullar och vidsträckta vyer,
Vi var ju bara tvugna att ta lunchen på Dal Mago.
Helt otroligt god pasta här, tänk att det kan skilja så mellan olika ställen, här är den helt underbar. Åk hit!
Han kom som vanligt fram till bordet och berättar vad det finns att välja på, inga menyer här inte. Han frågade om vi varit där tidigare och då svarade vi att det var vår son som åt två efterrätter. Han mindes direkt, Sandén, sa han, efter en sekund kom han på Daniel också, han sa att de är facebooksvänner. Vad glad jag är att vi gick hit igen. 
Jag hälsade till honom från dig, Daniel och han hälsade tillbaka.
Nu styrde vi kosan mot Norcia som ligger i södra Umbrien.
Här börjar det bli lite bergigare, otroligt vackert. Vi stannade här för en kaffe på en bar, där sprang den här 3-benta hunden runt, så söt.
Vi körde ju inte största vägen dit men att vi skulle hamna i en liten by som hette Tufo högt uppe i bergen hade vi inte räknat med. Det var en liten bortglömd bergsby med de smalaste och backigaste gator man kan tänka sig, men vi hittade ut med lite hjälp av en ortsbo. Ibland kan det vara en upplevelse att köra lite fel. I Norcia hittade vi ett konstigt hotell där vi fick bo i ett anex, absolut inget fel på det, nytt och fräscht men med en besynnerlig lukt. Det var i alla fall väldigt tyst, inga tåg här.
Norcia är känt för sina salumi och ostar. Salumi är samlingsnamnet på skinkor, salami och andra kallskurna köttpålägg. 
Drutt utanför en salumi butik som verkligen satsat på skyltning
Det skulle vara en påskprocession genom stan sent på kvällen. Jag frågade på hotellet när den skulle börja, efter middagen blev svaret. Vi höll på att missa den men vi fick med den också. Det var häftigt med alla marschaller och facklor, de hade verkligen gått in för det och det hela återspeglade Jesu väg till Golgata. 
På lördagen åkte vi till Abruzzo, området nedanför Marche, det är känt för sina nationalparker med både varg och björn, men framför allt en storslagen natur med höga berg. Det var verkligen vackert och jag klarade vägarna jättebra, inte alls otäckt med höjderna eftersom det är hyfsat breda vägar. Vi stannade till i en liten stad på 1500 meters höjd som hade stannat kvar på 60-talet. Restaurangen var därifrån också men maten var färsk och god. Vi åt en fisk från bergssjön, gott! Vilken tid det tar att åka i bergen, först upp och sen ner en bit och sen upp igen och alltid en massa kringelikrokar, men magnifik utsikt, så varför klaga.
Pietracamela, en liten stan som liksom växer ut ur berget. Det blir väldigt gråa städer så här uppe i bergen men otroligt gulligt, fattar inte hur folk kan bo så otillgängligt.
Vi hade inget bokat för kvällen men jag hade tittat ut ett hotell. Det fanns verkligen inte gott om den varan uppe i bergen, inte som att åka runt i Toscana precis. Vi tog oss tillslut fram till hotellet och det fanns lediga rum och en god restaurang med jätteportioner. Vi åt så vi höll på att dö, fick faktiskt lämna lite, men det var gott. Drutt tjatar fortfarande om den fantastiska kalvfilén med grönpepparsås. Vi bokade en natt till, skönt att slippa leta inför nästa kväll.
Söndag, nu skulle vi åka till en stad, L´Aquila, som för två år sedan råkade ut för en jordbävning. Det är ”huvudstaden” i Abruzzo och ligger högt även den. Jag hade hört att det inte skulle vara återställt ännu så det kunde vara intressant att se hur det såg ut. Men först skulle vi ta oss dit utan karta, fanns ingen att köpa, jag hade något kartliknande i datorn och sen stannade vi vid något rastställe med en något annorlunda karta. Vi snirklade oss upp i bergen, vädret var mulet och började övergå i lätt dimma som bara tätnade tills det var totalt vitt, antagligen var vi mitt i ett moln och körde. Vi såg verkligen ingenting frammåt, jag hade i uppgift att ta sikte på högerkanten och Drutt försökte hitta mittlinjen som bara var utmålad ibland. Det här var lite onödigt spännande för nu var det inte så breda vägar längre och inte så mycket sidoräcken heller. Vi var verkligen högt upp, snön låg åtminstonde halvmeterhög vid sidorna och luften var riktigt kylig. Det var bara att fortsätta och hoppas att vi skulle klara krökarna och hålla oss på vägen. När man mötte en bil såg man den inte förrän den var precis framför, trots att ljusen var tända och en våghalsig förare körde om oss och hans bakljus försvann direkt in i dimman (molnet). Detta var i svettigaste laget men vi hade inte så mycket att välja på, vi kröp fram i minst 30 minuter, och plötsligt lättade dimman och vi kom fram till något av det vackraste och mest storslagna vi sett, en bergsplatå med bergstoppar i bakgrunden och vi stod mitt i skyarna som rörde sig fram över bergen. Kan bara säga att jag önskar att ni alla hade fått uppleva detta. 
Här var det inte utslaget ännu och det fanns knappt några träd.
Vi fortsatte en bit ner över platån och detta var vad vi såg, blommorna är vildkrokus. 
Hoppas att lite av det vackra framgår av bilderna.
Här låg en liten restaurang i form av en fjällstuga, klockan var ett så vad hindrade oss från att äta lunch på detta underbara ställe. Ingenting! 
De hade en påskmeny bestående av en faslig massa rätter, men det brukar ju inte hindra oss. Kunde ju vara roligt att få en rejäl påsklunch med pasta, brukar inte ni äta det på påsken? Vi satt ute och nästan frös men solen tog bra så Drutt t o m med fick färg i ansiktet. 
Killen (ägaren) tyckte det var jätteroligt att jag kunde lite italienska, så jag fick öva rätt mycket på honom. Ni ser honom i bakgrunden. Tillbaka till maten. Antipasti bestående av ett fat salumi, ostar och en ägghalva dagen till ära.
Vi fick dessutom en rätt av lammlever som vi faktiskt inte kunde äta men jag hade redan sagt det till honom att vi inte gillar det, men vi provade i alla fall, äckligt.
Pastan, två olika för säkerhets skull, en spagetti och en ravioli med ricotta, jättegoda, men nu var man ju rejält mätt. Secondo, grillade lammkotletter och grillade auberginskivor, sen kom det grillade lammspett också, väldigt gott, men nu var vi proppmätta. Dolce, det är mycket bakverk till påsk här så det blev en tårtskiva med ricottafyllning och en massa andra bakverk och några påskägg i choklad också. Nu var vi färdiga för sängen. Det hade verkligen varit gott och miljön skall vi inte tala om, priset var 30 euro/person inkl. dryck. Klart prisvärt. Nu fortsatte vi mot L`Aguila och där mötte oss en tragisk syn. Nästan hela innerstaden var avstängd förutom huvudgatan genom stan,även runtom var fortfarande mycket avstängt. Det kändes som en spökstad med alla igenbommade affärer och mycket militärer rörde sig i staden, jag antar att det var för att förhindra folk från att försöka ta sig in i husen, både för risken men också plundring. De hade stöttat upp många av husen genom att sätta träramar runt innerkanterna på dörrar och fönster men också stagat upp fasaderna. Det var sorgligt, men det är inte helt ovanligt med jordbävningar i dessa områdena.
Måndag, annandag påsk, det är den enda fria arbetsdagen i påsken här nere. I år sammanföll den dessutom med en annan helgdag, man firar dagen de slapp fascismen, i år är det 150 år sedan. Idag har vi bara åkt bil och suttit i enorma bilköer, och vi är fortfarande inte hemma, klockan, 20.30, två mil kvar, men i de här köerna så lär det ta tid. Men då fick jag det här skrivet under tiden.
20/4 Nu är han här, mannen i mitt liv
Änteligen, det var en lång väntan, räknade timmarna och till slut minuterna innan han kom, men nu är han här, mannen i mitt liv.
Vi började dagen tillsammans i lugnt tempo. Han ville ju absolut ha en pizza, hade ju längtat efter det. Vi satte oss på torget i solen och hade det så skönt, riktigt avkopplande. Bordet bredvid störde dock efter en liten stund eftersom de var norrmän, ett äldre par som gärna ville prata lite. Måste säga att de var inget revliga, ganska störiga faktiskt, trodde att de var nåt´. Tyckte att det var bra att svenskarna kom till Oslo och jobbade i servicebranschen eftersom de då får bättre service än av normännen själva. Vi gick till turistbyrån för att köpa ett Ravenna-kort för bara 10 euro som ger inträdde till alla kyrkor, muséer och till all denna mosaikin både från någorlunda nutid och från urminnes tider. På kvällen gick vi på bio för att se en operaföreställning från operan i Parma, det var Rigoletto av Verdi. Mycket bra och chockerande, det var nämligen helt naket vid ett tillfälle, skall vara italienare till det. Vi träffade Sabrina hon var där med sin dotter. Hon sa idag att vi var ett så fint par, passade så bra ihop. Det har hon nog rätt i.
Vi hittade en kise igår som hade hittat en något annorlunda sovplats i en tom blomlåda. han hade kommit lite för långt fram så han fick ligga upp lite med huvudet för han kunde ju inte tänka sig att backa lite.
Idag när jag kom till lektionen var jag ensam elev igen. Judit hade bett om att få flytta ner en klass, tänk att jag inte är sämst. Privatlektioner passar mig alldeles utmärkt, intensivare men så mycket bättre när det är helt anpassat efter min nivå. Drutt tycker att det är häftigt att jag lärt mig så mycket, han vet ju hur lite jag kunde från början. Vad glad jag blir.
I eftermiddag har vi varit turister och andvänt vårt kort. Här kommer bilderna.
Ett gammalt apotek
Sen åkte vi till Conad, tänk att vi hittade hit, jag började tro att det inte fanns längre. det finns ett jättefint konditori där ute, så det blev ett kakfat med blandade läckerheter. Vet inte om det framgår av bilden men det är miniatyrkakor, hur fina som helst, vilket arbete.
Kvällen avslutade vi med en fantastisk konsert i San Vitale, den mest kända mosaik kyrkan i Ravenna och säkert i hela världen för mosaikkännare. Det var faktiskt en upplevelse, en stor kör med en solist, tenor, som hade kören som doakör ungefär. 12 personer som spelade, varav en av dem var något helt otroligt musikalisk, hanterade alla sina 10! instrument på ett sätt utöver det vanliga. Han var utomjording, kom från planeten La Musica! Ja, nu vet ni hur underbart det var.
18/4 Imorgon kommer Drutt
Idag var det en ny kvinna, 61 år från Canada i klassen. Vill säga tillsammans med mig, eftersom de andra två var klara med sina veckor. Ja, det är ingen brist på nya kontakter i alla fall. Hon är språklärare och tidigare gjort sådana här utflykter men då till Sicilen och på 1 månad, nu stannar hon bara 1 vecka.
Igår eftermiddag gick jag ut för att ta en kaffe och stööte på ett litet gäng på toget som dansade så fint för oss. På scenen sjöng de movimento sexy, och det var det sista det var, men kul att titta på, och de hade lika roligt själva.
Efter en kaffe på torget fortsatte jag en bit genom stan. Lördag och söndag eftermiddag är stora strosardagen så det går inte att hålla något tempo, då får man välja andra vägar är genom centrum, men det är väldigt trevligt. jag gick förbi en kyrka och upptäckte att det var en konsert där inne. Fantastiskt, 20 pers på stråkar och fyra på blås, tänka att det finns så mycket högklassig musik bara man går ut på en promenad, underbart!
Gick förbi några trevliga ställen på vägen hem. Ser ni katten längst ner på bilden. Det märks att det är ett rikt område jag är i, har inte sett en smal katt, t o m katterna är feta.
Synd att solen är så stark, det tar bort färgerna från husen, men gulligt var det i alla fall.
Igår kväll var jag vrålhungrig, hade bara druckit en kaffe på dagen, och tänkte ta en pizza. Gick bara till närmaste stället. Det var som vanligt mycket folk och de glömde bort min pizza, så jag sa till lite försiktigt. Till saken hör att jag sitter precis vid köksingången och hör att pizzabagaren, ägaren, gapar och skriker och för ett fasligt liv genom att slå i saker också. Men nu får han plötsligt ett totalt sammanbrott därinne och hela restaurangen tystnar och tittar mot köket. Personalen bara tittar ner och rycker på axlarna. Efter en stund är han klar med att ha rivit hela köket och slagit ihjäl killen som hjälper honom och alla börjar äta igen, utom jag, jag väntar fortfarande. Tillslut kommer pizzan och den ser lika god ut som vanligt men jag har inte samma matlust längre, och jag som varit så hungrig åt inte ens upp. Jag berättade för Sabrina och hon sa att han är känd för att inte vara klok. Synd, nu kan jag inte gå dit mer, men jag har ju mitt stora-händerna-stället, där är de alltid lika glada fast de håller på att jobba ihjäl sig ibland.
16/4 Widars födelsedag
Han kan få lite liljekonvaljer och en cykel också
Det har väl inte hänt så mycket i skolan sedan sist. Jo, en lite rolig sak hände i torsdags eftermiddag. Vi hade konversationslektion med de andra klasserna och då pratade jag med en ung tjej från Japan som är här för att lära sig språket bara för att det är ett fint språk, hon tror inte att hon kommer att ha någon direkt användning för det men det är roligt att kunna det. Det visade sig att hon har en japansk kompis i Sverige som gör samma sak fast lär sig svenska då. Hon kommer hit nästa vecka för att hälsa på och i slutet av juni åker tjejen här till Sverige för att hälsa på henne. Så nästa vecka får jag prata svenska i Italien med en japansk tjej, vad konstigt det kan va´!
Det tar vi ett bonsaiträd till på, med tanke på Japan.
Det syns inte så bra men det är samma träd som jag visade 6/4 och som Daniel visste hette Glicine.
Det var sista dagen för Emma och Krista igår. Krista hade redan frågat om jag ville gå med ut och äta på fredagkvällen och det kunde jag ju tänka mig, inte världens roligaste men det var ju snällt att hon frågade. Det var meningen att hennes man och hennes syster med make skulle komma hit på lördagsmorgonen för att sedan åka vidare till Venedig, men de kom redan på fredagen, och hon tyckte absolut att jag skulle följa med dem ut på middag. Själv tyckte jag det kändes lite konstigt men hennes man skulle vara bra på engelska så det skulle ordna sig med språket så jag hängde på. Oj, oj, oj vilket gäng. Jag vet att man inte skall dömma efter utseende men det är ju trots allt det första man har att gå på, och jag dömde inte, jag bara såg. Vill ni veta vad jag såg? Jag såg galna professorn (i filmen) när han är stor (fast hennes man var vit), en lite äldre kvinna, 60+, i träningsoverallsjacka, rejält överbett och halva fingrar på båda händerna och en liten rund gubbe också 60+ och trista-Krista förståss. Men de var så hjärtliga så det var inget svårt att umgås, men det var svårt att inte se galna professorn framför sig istället för hennes man, han hade ju dessutom likadana kläder, lockigt hår, glasögen och pratade amerikanska, inte engelska. Ska jag vara ärlig så hade vi en riktigt trevlig kväll med got mat och mycket skratt. Ja, nu ser jag aldrig de människorna igen, konstigt. Det tar vi en bonsai på!
I eftermiddags, efter en promenad på stan, tog jag en pizza på en bar/restaurang/café på torget. När jag satt där och mumsade kom det ett svenskt par, från Linköping visade det sig, i 70-årsåldern och satte sig vid bordet bredvid mig. De visste inte vad de skulle äta men de pratade om min pizza och tyckte den såg god ut. När de skulle beställa ville han ha ett glas vin men när han till slut fattade att det kostade 7 euro ville han ha en öl istället. Jag tycker också det är hutlöst dyrt och vad som är ännu konstigare är att om du bara tar ett glas vin så får du en aperitivo till, som är som en hel måltid, men det är samma pris på ett glas vin till maten och då utan tillbehör. Så han hade faktiskt rätt. De satt och kollade och kommenterade att jag inte hade ätit upp hela, jag fattade aldrig vad det var med det. På vägen hem gick jag förbi en handels-/utställningsträdgård, antar att ni gissar på bonsaiutställning för tillfället och det stämmer ju bra. Jättefint, önskar bara det kunde bli ännu bättre bilder. Sista bilden är bonsai fri men den är inne från denna lilla oas i staden
13/4 Friluftsdag
Idag har vi varit ute på vift. Sabrina tog oss med ut till ett naturreservat straxt utanför stan. Lektionens syfte var inte natur uten att konversera under lite andra former. Det var riktigt trevligt. Naturen är så vacker just nu, helt ny, träden är nyutslagna och blommorna blommar för fullt. Måste säga att det såg verkligen ut som i Sverige. Samma blommor, klöver, smörblommor, maskrosor, tusenskönor, vallmo, nässlor, tistlar och mycket annat. Det går ju in ett delta här som är idealiskt för fågellivet och där stannade vi till, påminde väldigt mycket om Tåkern, men här fanns vita Flamingos, det gör det inte vid Tåkern!
Det var väldigt lugnt och skönt, har faktiskt aldrig besökt något liknande i Italien så det var nytt även för mig. Vi stannade till vid ett café längs vägen för att ta en kaffe och besöka toaletten. De andra två tjejerna började med toabesök men Sabrina och jag sparade det till efteråt. Man fick be om nyckeln i kassan men personalen var inte särskilt intresserade av Sabrina där hon stod och väntade, jag fattade inte varför hon inte sa till, hon bara ryckte på axlarna åt dem. Då gjorde jag som vanligt, ryckte in och fixade,jag har ju lite svårt för att inte styra och ställa, så jag höjde rösten en aning och pockade på uppmärksamhet genom scusami, och fortsatte sedan att be om nyckeln till toan, eller är det kanske upptaget, fick jag också fram. Nej då, de var ledigt och jag fick nyckeln som jag lämnade till Sabrina, hon tackade så mycket och jag kände mig så duktig, så duktig, mest för att språket inte hade hindrat mig från att vara jag.
Vi stötte på några hästar också som var på lösdrift, men de var inte särskilt intresserade av oss så jag behövde inte ens bli rädd. Byt ut Pinjeträden mot tallar så är vi i Sverige.
jag skulle ta ett kort på mina kamrater på en bro, men då kom den här bilen, eller ska jag säga båten farandes
Men här är de
Från vänster. Sabrina - läraren, Emma - från England, Krista - från Schweiz, hon har faktiskt blivit lite bättre, men det är väl att man vant sig. Men nästa vecka kanske jag blir själv igen, eller så kommer det nya elever, det blir i alla fall inte dessa. Vediamo.
Kan ju passa på att kommentera inläggen. Väldans vad du kan Daniel! Lycka till med husköp Deas, men ni väntar väl tills jag kommer hem och kan tycka något, ha, ha, ha
12/4 Dyrt
En fin bild, utan anledning
Men här finns det en anledning. Blommorna växer direkt på stammen och de tjocka grenarna. Lite ovanligt, iaf för mig, kanske någon vet vad dt är?
Ja, så var det skoldagar igen. Jag har upptäckt att jag är som sämst på måndagar men idag gick det bättre igen. Den här helgen umgicks jag dessutom mycket med hyresvärden och då blir det ju bara engelska, lite dumt men samtidigt skönt att få prata på någon gång utan att tänka.
Idag fick jag för mig att jag skulle förklara för de andra i klassen och läraren hur vi firar midsommar och det gick rätt bra, ända tills jag kom till matjesill. Hur förklarar man det, och den smaken? jag har en burk från Ikea hemma så de skall få smaka.
Nu på eftermiddagen hade vi en hörförståelse övning och då slog det mig igen hur lätt vi feltolkar vad de säger om vi bara lyssnar till rösten och inte förstår vad de säger. Det är verkligen stor skillnad, jag tolkar ofta in ilska och irritation där det inte finns, för det låter så för mig. Nu när jag förstår orden så får det en annan inebörd för mig. Givetvis var jag tvungen att berätta detta i klassen och tog ett exempel från i lördags på Ikea. Vi väntade på hissen, när den kom och dörrarna öppnades stod det redan flera personer där med fulla vagnar och talade med hög och irriterad röst samtidigt som de tittade på oss. Genast tänker ju jag, förlåt, men jag har inte gjort något. Då uppfattar jag att de pratar om att dörren inte öppnar sig och plötsligt fick allt en annan innebörd. Det var så att dörren inte öppnade sig när den kom till första våningen. Det hade inte varit arga utan ville bara tala om att dörren inte öppnades och de var faktiskt inte sura ens. Så fel det kan bli. Men tänk att jag kunde få fram det här på italienska, fattar inte det själv, det blir ju inga långa vackra meningar ännu, men de förstod.
Jag inledde med dyrt och det är det här i Ravenna, framför allt i klädaffärerna. Här kommer ett par exempel.
Det hon har på sig kostar 6.400 kr. Topp, jacka på armen, kjol och sandaler. Kjolen kostar 1.300 kr och är av vanligt jerseytyg, skulle inte förvåna mig om det är gummiband i midjan. 
Här har vi då en fantastisk baddräkt för 3.000 kr, bikinin kostar bara 1.500 kr.Men det är ju bara hälften så mycket tyg också
10/4 Oj, va´varmt!
Jag fattar inte att de orkar vara så snälla hela tiden, när de har så mycket att göra och är en sån otrolig ljudnivå därinne, igår fick han nästan skrika när han tog beställningen. Jag trivs verkligen här, mycket gästvänligt, billigt och bra pizzor. Det finns ställen som jag känner tydligt att de mest tycker att jag till besvär eftersom jag är ensam, dit går man inte gärna tillbaka. Efter en trevlig måltid gick jag en liten runda på stan, klockn var över 11 och det var säkert 25 grader ute.
Det är väldigt romantiskt kvällstid i stan med svagt upplysta husfasader, mörkt sammetsblå himmel med en klar lysande månskärva. Man kan sitta på en bänk eller kyrktrapp och bara titta på folk som är ute och kvällsstrosar. Jag avslutade kvällen i kyrkan med det stora fönstret ut mot gatan och jag var inte ensam därinne trots att det var sent.
Idag har jag satt ihop möbler och gjort läxor, jag har hunnit med en promenad också, inte riktigt lika varmt idag, skönt!
Så här fint är det på min balkong nu! Småkuddarna var mina sedan tidigare men jag tyckte de passade bra där ute. Jag har ont i händerna nu ikväll av allt skruvande. Det var inte svårt, men det var lite otympligt och 76 skruvar som skulle dras åt hårt var lite för mycket för mina svaga fingrar. Det var meningen att julia skulle hjälpt mig men hon fick plötsligt lunchgäster och sen skulle hon bort på eftermiddagen och jag ville inte vänta, och som alla vet, kvinnor kan!
8/4 Inget särskilt
Kolla vilka stora citroner, trodde först de hängt plastcitroner i det lilla trädet.
Fin buske för några veckor sedan
Ja, det har inte hänt så mycket sen sist. Det märks att det är fredag, man är verkligen trött i huvudet efter en veckas koncentration, och nu får jag ju kämpa extra för att hänga med i de andras tempo. Men jag har märkt att prepositionerna är jag faktiskt bättre på och idag trodde jag inte att jag hade fattat någonting av en ny verbform, men faktiskt bättre än de andra. Tänka sig! Men de pratar bättre än jag. Kinestjejen har bytt klass till en lägre nivå. hon har det faktiskt ännu värre, hon kan ju inte ens säga r, det blir l.
Schweiztjejen (hon är kanske 45 år) och jag äter lunch ihop innan eftermiddags lektionerna, men tråkigare människa får man leta efter, dessutom har hon äckligt hår, skitigt. Vi har ju lite svårt att prata eftersom vi försöker på italienska hela tiden och jag hör inte vad hon säger, så det blir ju jättebra, men så tråkig som hon är så är det säkert inget interesant ändå. Fy, vad skönt det var att få ur sig lite elakheter, här på skolan har de fått för sig att jag är så optimistisk, så nu måste jag ju vara det också, ha, ha, ha. Idag kom il direttore in under lektionen och sa att det var telefon till mig. Jag blev skiträdd, vad hade nu hänt? Det var bara hyresvärden som ville att jag skulle komma hem för att nu var datakillen här för att fixa nätet, och det vill jag ju gärna. Faktiskt fattade jag vad han sa, samtalet började på engelska men vi gick ganska snart över till italienska, häftigt att man kan göra sig förstådd så pass. Vi får se om det blir bättre nät nu, jag betvivlar det.
Här är så vamt, skulle var runt 30 grader idag och imorgon. Det kallar jag sommar och inte vår. Imorgon skall hyresvärden och jag åka till Ikea för att köpa möbler till min balkong. Skall bli kul med lite utflykt igen.
Den här bilden tog jag också för ett par veckor sedan. Det finns många skolor här i området och det brukar vara fullt av ungar som står eller sitter, ibland ligger de också med väskan eller någon annans knä som kudde, och väntar på bussen på eftermiddagarna. Den här gången kom jag lite senare så det var inte så många kvar, men detta är en typisk vy jag går förbi varje dag.
6/4 Snart är det påsk
Måste bara börja med denna fina bilden,de doftade lika fantastskt som de såg ut, en hel vägg med dessa blommor, varje blomma såg ut som ett lejongap, fast växte i klasar på stora buskar. Kanske någon vet vad det är?
Det har varit riktigt jobbigt i skolan ett par dagar, men nu känns det bättre igen, hoppas det håller i sig. Det var efter att de nya tjejerna kom till klassen, eftersom de kan så mycket mer än mig blir det svårt att hänga med, för plötsligt höjdes nivån högt över min kunskapsnivå, men idag gick det bättre. Vet inte vad det berodde på, kanske jag hade en överväxel, eller var det bara lättare uppgifter idag. Non lo so, (jag vet inte) ci vediamo domani (vi får se imorgon), måste ju visa att jag lärt mig något. Igår efter en lång läxläsning gick jag ut för att gå av mig lite frustration, trodde inte det skulle bli så långt som det blev. Började här i stan och gick en gata som jag gått några gånger innan men det måste varit på andra tider på dygnet för plötsligt såg jag affärer som inte fanns där innan. Ett konditori som hade en superhäftig skyltning i choklad, det var jätteäggen Oskar i fönstret. Ni får alla bilderna för det gick inte så bra att ta genom fönstret pga ljusreflexer.
Visst var det en härlig upplevelse? Så mycke´ chokela´
Sen hittade jag en delikatessbutik och en jättefin blomsteraffär och den här fina dörren till en familj som är ute i god tid med påskpyntet
En fin dörr till
Det är inte slut än på fina bilder, fatta att promenaden började bra.
Ja, som sagt det här var i början, sen satte jag fart och bara gick och gick och gick tills jag inte visste var jag var, började titta efter skyltar till centrum men det fanns inga, berodde på att jag var för långt ifrån. Tillslut gick jag bara på känsla men eftersom jag började bli trött, hade varit ute 1 timme, så frågade jag en tant, ett par år äldre än jag, om vägen till centrum. hon svarade så snällt men sa att hon också skulle åt det hållet och erbjöd mig att följa med henne, gärna för mig. Men vad hon gick, jag försökte med, sei molto sportivo, men hon bara skrattade och sa, -ja, jag går fort, så det var bara att hänga på. Vi gick tillsammans i 35 minuter i rasande tempo, och jag som redan gått 1 timme, men det var ju jättesnällt att ta med mig och det var roligt att prata med henne. När hon släppte av mig förvissade hon sig om att jag hittade hem sista biten. Jag hade att göra i dryga 20 minuter innan jag var hemma, helt slut. Till saken hör att jag bara ätit en lätt frukost och druckit en espresso under dagen, så jag var ganska trött. Tyckte att jag gjort mig förtjänt av lite mat, så jag gick ut igen på skakiga ben. Närmsta stället var stängt så det blev en kvällspromenad genom stan också. Ska aldrig mer klaga på mina feta, fula, håriga ben, de är ju fullt användbara och bär runt på mig på ett alldeles förträffligt sätt. Tack benen!
Här avslutade jag kvällen, jag åt bara lite, ville ju inte sabba denna fantastiska motionsinsats
5/4 Turist
Jag turistade lite i lördags, jag tog tåget 1 timmes resa härifrån och hamnade i Ferrara. Jag åkte över Po-slätten dit, jag tycker att det är stora slätter i Skåne, men det här slår allt, finns liksom ingen ände på det. Ja, det var verkligen en vacker resa. Träden har precis börjat spira och jag åkte genom stora fruktodlingar som var i full blom, ibland var det alldeles vitt och ibland mörkrosa. Det var som att åka genom ett sagolandskap, jag bara njöt av utsikten.
Väldigt trevlig stad, Ferrara, mycket att titta på, både vackra hus och människor. Måste säga att den var ännu bättre än Ravenna. Mitt i stan är det en stor borg/slott med vallgrav runt, vara bara inne på slotsgården denna gången, tänkte att jag sparar insidan i fall någon som kommer och hälsar på vill följa med in.
Den stora katedralen låg bara en liten bit därifrån och där var jag inne och kikade, magnifik men ganska mörk inuti. 
Det fanns målningar precis överallt, hela taket, pelarna, väggarna men inte golvet faktiskt. 
Jag fick mycket användning för språket och hade väldigt roligt. Pratade med tanten i tobaksaffären (köpte kort), barmannen, kocken på restaurangen, tjejen som jag köpte några smycken av, mannen i glasserian. De´ ni, det var en givande dag. Vädret var dessutom på topp, 26 grader när jag åkte hem vid 6-tiden. Det var faktiskt så tom jag sökte skuggan och jag satt inne när jag åt lunchen men det var mest för att det var ovanligt trevlig atmosfär där inne.
Jag upptäckte senare att det satt ett svenskt par i 70-årsåldern där ute, första svenskarna jag ser sen jag kom hit. Jag rådfrågade servitören om lite rätter, kan ju inte alla ord, och jag fick en matupplevelse utöver det vanliga, väldigt gott. Pastan var väl det som var ovanligast, det var som ganska stora tortelloni men fyllningen var pumpakräm, istället för ost eller skinka. Det är speciellt för just Ferrara men finns i hela regionen och eftersom jag inte provat innan så var det ju läge. Ja, det var gott, även om det låter konstigt. När jag skulle gå kom kocken ut och han hade en svart kockrock med röda knappar, precis som vi hade på caféet, han var lite nyfiken på vem jag var, så vi hade ett litet samtal, så trevligt.
Sen gick jag över torget och hittade smycken jag ville ha och då var det samma sak igen. Nu blev hon nyfiken på vem jag var, och hade verkligen ett trevligt samtal, mycket skratt. När jag var på väg till stationen gick jag in på en glasseria för att köpa en flaska vatten, men väl framme vid disken när jag skulle betala, kunde jag inte stå emot frestelsen att köpa en glass också. Han såg och hörde på mig att jag föll för frestelsen och sen var det igång igen, han var hur trevlig som helst och tog inte ens betalt som han skulle, fick glassen för 2 kronor. Han sa att jag var så trevlig och glad så det är klart att kvinnan skall ha en glass. Inte undra på att jag trivs! Sen hände en sak som jag helst sluppit att se. Det var utanför stationen som jag såg när en man plockade upp en tjej, svart, det är många av de afrikanska tjejerna som försörjer sig på det sättet här. Han hade bilrutan öppen så när jag gick förbi sa jag: -Dö, äckliga människa! Det hjälpte inte, han åkte iväg med henne. Sorgligt.
Lite mer bilder
Kvinnan i svart mitt i bilden hade blivit tagen av polisen, vet inte om det var för att hon tiggde men hon hade i alla fall hela ansiktet fullt av jättestora vårtor.
Fint hus och...
fult hus.
Jag tycker att detta är en så fin husfärg, inte helt ovanlig här nere.
Det här var häftigt utsmyckat
När jag kommit hem igen till Ravenna så har jag en bit att gå från stationen och jag gick förbi flera uteställen och flera stycken tittade och log mot mig, till slut blev jag lite full i skratt, vad är det med folk? Sen kom jag på det, det måste vara våren!
Söndagen var lugn, var mest hemma och pluggade och läste en bok och givetvis satt jag på balkongen och solade också. Helt underbart!
Idag måndag var det 2 nya tjejer i klassen. En kvinna från Schwiez som läst 1 år hemma i sitt land och en kinesisk tjej som bott här ett år men hon blandar italienska och engelska hela tiden. Ja, vi får se hur det går, tycker det är bättre när jag är själv men det kan man ju inte räkna med.
1/4 April, april din dumma sill...
Fontana di trevi, ett favoritställe i Rom
Ja idag har det varit en ganska omtumlande dag. Lektionen började som vanligt, jag var själv igen eftersom den andra tjejen var sjuk (inte mig emot) och jag frågade Sabrina (läraren) hur det hade varit förra helgen. De åkte då till bergen för att titta på en skola åt hennes dotter på 13 år som har fått för sig att hon vill gå på ett bergsklättringsgymnasium. Familjen håller på lite med sådant och mycket skidåkning. Givetvis är detta ett svårt beslut för Sabrina att låta henne börja där men det är inte förrän om 1 1/2 år så de har lite tid att vänja sig vid tanken. Hon berättade att skolan verkade jättebra och jag frågade lite hur hon skulle bo osv. Jag kände att hontyckte det här var svårt jag stöttade henne så gott jag kunde. Då brast det för henne och hon grät, gissa om jag grät, vi grät ihop och hon kom och kramade mig och pussade på kinden och höll mina händer och var så fruktansvärt tacksam att jag brydde mig och förstod henne. Hon är en mycket sansad person så det var inget stort skådespel, bara djup samhörighet och förståelse. Detta skulle varit hemma det!
Tivoli utanför Rom, ett av påvens sommarresidens. Kolla så fin fontänen är utanpå, mosaik.
När jag ändå är på ämnet gråt så kan jag berätta om ett tv-program jag såg igårkväll. Det går nästan varje kväll och det är ett program där en person kan vinna en massa pengar. Han skall välja olika paket som andra deltagare har och det gäller att välja bort de med låga summor och tillslut ha kvar ett paket med så mycket pengar i som möjligt. Vi hade något liknande hemma för några år sedan. Under programmets gång vår den tävlande en videohälsning från familjen och vänner, då brukar det bli fuktiga ögon på både damer och herrar, på mig med ibland. Men igår tog alla rekord. En av pakethållarna hade tydligen en speciell relation till den tävlande, tyvärr fattade jag aldrig riktigt eftersom jag inte såg från början. Den tävlande var en man i 65-årsåldern och den här pakethållaren var en man i 40-års åldern, de var inte släkt, så mycket vet jag. När videohälsningen kom var det väldigt känslosamt och den äldre mannen fällde en tår, men 40-åringen grät. Stor karl med hästsvans, såg rätt tuff ut men det hindrade inte att han hade ett överskott på känslor. Ibland undrar jag om det inte helt enkelt är så att de har mer känslor än vi nordbor, inte bara att de har lättare för att visa dem. De kan helt enkelt inte låta bli, det finns liksom inte plats för dem i kroppen, jag börjar tro att de känner starkare än vad vi gör. Jag skall egentligen inte säga vi, för jag är ju likadan, har ett överskott på känslor. Tänk om det är som Ranelid säger, att när inte kroppen räcker till tar skrattet och gråten vid. Tänk vilken enormt stor kropp jag skulle ha då, bättre att få ut det i form av skratt och gråt.
En ros utanför muséet vi var på nere vid Nemisjön
Imorgon tänkte jag åka till Ferrara, 1 timmes tågresa härifrån så fär vi se hur det är. Skall vara en vacker och romantisk stad, ungefär som det mesta här.
Bluetoothen funkar inte så det blir lite bilder från i somras från Italien
