evasdagbok

Helt otroligt, över 30 grader igår och jag var på Ikea. Vi åkte härifrån, Julia och jag, vid tolv-tiden, lagom för att stanna för lunch i en stad som heter Milano Marittima. den ligger som namnet antyder vid kusten och är hur gullig som helst. Vi åt givetvis havsmat i form av skaldjur och bläckfisk. Gott! På ikea var det rätt lugnt, förutom att de spelar musiken så fruktansvärt högt, man blir verkligen trött av att gå där, men vi fick det vi skulle ha, möbler till min balkong. När vi kom ut till bilen visade termometern på 38 grader men när vi åkt ett tag var det bara 35. Efter att jag vilat en stund hemma gick jag ut för att ta en pizza på stora-händerna-stället. Det var mer än fullt och ett fruktansvärt liv därinne, frmför allt från det här "barngänget" som firar en födelsedag, men de är så snälla och ordnar alltid ett bord till mig, även om det blir bakom pelaren.

Jag fattar inte att de orkar vara så snälla hela tiden, när de har så mycket att göra och är en sån otrolig ljudnivå därinne, igår fick han nästan skrika när han tog beställningen. Jag trivs verkligen här, mycket gästvänligt, billigt och bra pizzor. Det finns ställen som jag känner tydligt att de mest tycker att jag till besvär eftersom jag är ensam, dit går man inte gärna tillbaka. Efter en trevlig måltid gick jag en liten runda på stan, klockn var över 11 och det var säkert 25 grader ute.

Det är väldigt romantiskt kvällstid i stan med svagt upplysta husfasader, mörkt sammetsblå himmel med en klar lysande månskärva. Man kan sitta på en bänk eller kyrktrapp och bara titta på folk som är ute och kvällsstrosar. Jag avslutade kvällen i kyrkan med det stora fönstret ut mot gatan och jag var inte ensam därinne trots att det var sent.

Idag har jag satt ihop möbler och gjort läxor, jag har hunnit med en promenad också, inte riktigt lika varmt idag, skönt! 


Så här fint är det på min balkong nu! Småkuddarna var mina sedan tidigare men jag tyckte de passade bra där ute. Jag har ont i händerna nu ikväll av allt skruvande. Det var inte svårt, men det var lite otympligt och 76 skruvar som skulle dras åt hårt var lite för mycket för mina svaga fingrar. Det var meningen att julia skulle hjälpt mig men hon fick plötsligt lunchgäster och sen skulle hon bort på eftermiddagen och jag ville inte vänta, och som alla vet, kvinnor kan!