evasdagbok

Måste bara börja med denna fina bilden,de doftade lika fantastskt som de såg ut, en hel vägg med dessa blommor, varje blomma såg ut som ett lejongap, fast växte i klasar på stora buskar. Kanske någon vet vad det är?


Det har varit riktigt jobbigt i skolan ett par dagar, men nu känns det bättre igen, hoppas det håller i sig. Det var efter att de nya tjejerna kom till klassen, eftersom de kan så mycket mer än mig blir det svårt att hänga med, för plötsligt höjdes nivån högt över min kunskapsnivå, men idag gick det bättre. Vet inte vad det berodde på, kanske jag hade en överväxel, eller var det bara lättare uppgifter idag. Non lo so, (jag vet inte) ci vediamo domani (vi får se imorgon), måste ju visa att jag lärt mig något. Igår efter en lång läxläsning gick jag ut för att gå av mig lite frustration, trodde inte det skulle bli så långt som det blev. Började här i stan och gick en gata som jag gått några gånger innan men det måste varit på andra tider på dygnet för plötsligt såg jag affärer som inte fanns där innan. Ett konditori som hade en superhäftig skyltning i choklad, det var jätteäggen Oskar i fönstret. Ni får alla bilderna för det gick inte så bra att ta genom fönstret pga ljusreflexer.





Visst var det en härlig upplevelse? Så mycke´ chokela´
Sen hittade jag en delikatessbutik och en jättefin blomsteraffär och den här fina dörren till en familj som är ute i god tid med påskpyntet


En fin dörr till


Det är inte slut än på fina bilder, fatta att promenaden började bra.

Ja, som sagt det här var i början, sen satte jag fart och bara gick och gick och gick tills jag inte visste var jag var, började titta efter skyltar till centrum men det fanns inga, berodde på att jag var för långt ifrån. Tillslut gick jag bara på känsla men eftersom jag började bli trött, hade varit ute 1 timme, så frågade jag en tant, ett par år äldre än jag, om vägen till centrum. hon svarade så snällt men sa att hon också skulle åt det hållet och erbjöd mig att följa med henne, gärna för mig. Men vad hon gick, jag försökte med, sei molto sportivo, men hon bara skrattade och sa, -ja, jag går fort, så det var bara att hänga på. Vi gick tillsammans i 35 minuter i rasande tempo, och jag som redan gått 1 timme, men det var ju jättesnällt att ta med mig och det var roligt att prata med henne. När hon släppte av mig förvissade hon sig om att jag hittade hem sista biten. Jag hade att göra i dryga 20 minuter innan jag var hemma, helt slut. Till saken hör att jag bara ätit en lätt frukost och druckit en espresso under dagen, så jag var ganska trött. Tyckte att jag gjort mig förtjänt av lite mat, så jag gick ut igen på skakiga ben. Närmsta stället var stängt så det blev en kvällspromenad genom stan också. Ska aldrig mer klaga på mina feta, fula, håriga ben, de är ju fullt användbara och bär runt på mig på ett alldeles förträffligt sätt. Tack benen!

Här avslutade jag kvällen, jag åt bara lite, ville ju inte sabba denna fantastiska motionsinsats