evasdagbok

Här i Italien är det inte en otursdag utan tvärtom, här är fredagen den 13:e en turdag. Vilken tur för mig att jag är i rätt land den här dagen, bryr mig för övrigt inte så mycket, är ju född på en fredag den 13:e, det får ni tolka som ni vill. Vill passa på att gratulera Andreas och Marie som köpt hus, jag är jätteglad och stolt över er som har resonerat så förståndigt och att ni vågade ta steget. Ska bli så spännande att se det när jag kommer hem. Grattis!

Jag har inga nya bilder så det får bli en bild från Norcia från i påskas

Jag har samlat på mig lite reflektioner under veckan som gått, det är ju intressant att träffa så mycket olika människor och jag brukar ju fokusera på likheterna men nu har det blivit tvärtom ett tag. Det är framförallt synen på familjen och manligt/kvinnligt som har legat till grund för konversationen, men jag har nästan haft svårt för att delta för vi står så fruktansvärt långt ifrån varandra i tankesätt.
Här i Italien är det ju självklart att det är kvinnan som ansvarar för familjen, och han hjälper henne i bästa fall. Det är ett väldigt vanligt tankesätt att hon bara jobbar om det behövs ekonomiskt, det är den huvudsakliga anledningen till att hon skall jobba utanför hemmet, inte att hon skulle vilja göra det. Barnomsorgen är inte heller anpassad efter föräldrars arbetstider, eller skall jag säga mammans arbetstider, mannen har inget med detta att göra. Vård av barn finns inte för mannen och när det gäller barnens uppfostran pratar man bara om mamman, inte föräldrarna. Han däremot har "kvalitetstid" med barnen. På ett sätt kan jag förstå att inte han uppfostrar barnen eftersom han fortfarande är sin mammas lilla pojke, växer liksom aldrig upp, en evig bebis. Kan inte tänka mig något osexigare än en vuxen man som inte kan ta hand om sig själv eller sin familj. Tur att det faktiskt finns de som tänker annorlunda även här, man skall ju inte dra alla över en kamm.

Idag sa jag att i Sverige är familjen och hemmet föräldrarnas ansvar och barnen uppfostrars av föräldrarna. Vi tänker inte att han hjälper henne, vi hjälps åt! Nu vet ju jag också att det inte alltid är så hemma heller, men i jämförelse med här och i de andra europiska länderna som mina klasskamrater är ifrån, så är det så hemma. Det värsta av allt var att de knappt trodde mig, är det verkligen så????. Sabrina har förstått hur vi har det, men de andra hade lite svårt för det. Sen vet jag också att småbarnsföräldrar kan ha det jättesvårt i Sverige med att få ihop vardagen, men själva grundtanken, att man är två som ansvarar för familjen är ju ändå grundläggande hur man än sen väljer att lösa vardagen.

Den här bilden från förra sommaren får representera mitt fantastiskt jämnställda äktenskap, tjoho!

En annan sak som också handlar om familjen, mycket gör det här, är ni vi får frågor som typ, -Säg en i din familj som du tycker mer eller mindre om. Jag slår bakut dirket, vad är det för fråga? En kvinna från Tyskland svarade att hon tyckte extra mycket om en av sina söner, trodde inte jag hörde rätt. Blev lite full i skratt åt dig Andreas som genast antog att jag svarade dig, det är i alla fall på ett humoristiskt plan (hoppas jag) men hon svarade på allvar. Men själva frågan börjar jag förstå nu. Familjen för italienarna är hela släkter och de umgås ju väldigt mycket och tätt. Det är klart att har man en hel släkt att välja på så kanske man inte gillar alla lika, eller har man en favoritfaster, umgås man dessutom ofta så kan man nog reta sig på någon lite extra. Så, nu har jag i alla fall förstått frågan.

Här har varit väldigt varmt senaste dagarna och igår var jag ute vid havet och solade. Vattnet var minst 20 grader men jag badade bara benen, det är så jobbigt när man skall byta om på stranden, sparar det till en annan dag. Nu skulle det faktiskt få regna lite för mig, det kanske friskar upp luften lite.

Det är vackert på Öland också