evasdagbok

jag njuter.  Jag äter lunch ute i solen, en sallad och ett glas vitt. Det var jättegott och det är så skönt att man kan sitta i solen innan det blir för varmt. De är snabba på att få upp parasollen så man får nästan leta efter ett bord i solen men jag har siktat in några ställen som har soligt olika timmar på dagen. Det här är ett perfekt ställe för lunch, dessutom med god mat, gott vin och en lugn gata precis intill San Vitale, en av mosaikkyrkorna. Jag har försökt att ta kort av det jag ser där jag sitter men det är inte så lätt utan att folk ska undra vad jag håller på med. Det får symbolisera lite av vad Italien är för mig, just nu stormtrivs jag, kan bero på våren, eller nästan sommaren för oss.

Ni kanske bara ser ett gammalt rostigt stuprör, men jag ser patina (vackert åldrande) kolla husväggen, visst är det vackert.
Resten av bilderna lämnar jag fritt fram för era egna tolkningar, men det är min utsikt vid lunchen






Våren innebär också en massa dofter, igår eftermiddag luktade hela stan gödsel och idag luktar det mat överallt, förödande för man blir så hungrig, men det doftar även blommor och i lördags luktade det verkligen hav och fisk ute vid kusten, men ofta är det faktiskt matdofter som slår igenom. Ännu en orsak att gilla landet.

Igår tittade vi på film igen i skolan, Pinoccio. Det var en italiensk film, inte Disneyversionen. En ganska sorglig, och i mina ögon hård historia. Men barnen här tycks gilla den, men jag blev tårögd mer är en gång, inget för oss veka vikingar. Historien skrevs för 130 år sedan och kom först ut i novelltappning i en tidning. Den slutade då med att Pinoccio blev hängd men han fick ändra slutet för det blev ett ramaskri bland folk, det kan man ju förstå. Jag tyckte det räckte med att åsnan dog, åsnan var egentligen en pojke och vän till Pinoccio. Jag tror inte att den skulle vara så populär i Sverige, känns lite för hård för oss men samtidigt tror jag den hjälper barnen att hitta rätt bland rätt och fel.
Fick idag ett exempel på hur man blir om man växer upp med Pinoocio som en skugga. Farena, malaysiatjejen i klassen, berättade att hon blivit så förvånad när hennes tvillingpojkar, 4 år, fått hjälp av ett äldre barn på ”dagis” att stå i kön för att vänta på sin tur för att tvätta händerna. Dagisfröknarna hade gett i uppdrag till de äldre pojkarna att hjälpa dem och det funkade kanon. Då berättade Sabrina om sin dotter som är 13 år och att hon är bra i skolan, så tillsammans med några andra duktiga har hon fått i uppdrag att hjälpa några som inte är lika bra och behöver lite extra hjälp. Hon berättade hur de gått in för det och gjort upp ett projekt för att hjälpa dem och nu har de nått mycket bättre resultat. Önskar att det kunde vara mer av det här hjälpsamma tänket hemma, jag tror att alla vinner på det. Ännu en orsak till att gilla landet.

Kan ta några exempel på varför man inte skulle gilla det här landet. De stänger affärerna på eftermiddagen. Kan inte säga precisa tider för det är lite olika, men vad sägs om att vi stänger 13.25 och öppnar igen 15.45. Detta är en mataffär som tycker att de förjtänar långlunch. Alla affärer har lite olika tider så man kan bara säga att de öppnar på morgonen, har stängt på eftermiddagen, för att öppna igen till någon gång på kvällen. Det här kan jag tycka är lite jobbigt, men samtidigt är det ju det ljuva livet som gäller här, så jag blir lite kluven. Tycker att det är lite häftigt att ett så civilicerat sammhälle, som det ändå är idag, unnar sig att passa på att leva. Har svårt att säga något negativt, hittar alltid något positivt med det också, som maten. Vet ni att det inte ens finns Mrs Chengs soya att få tag på, har inte försökt i hela Italien men på många ställen. De är minst sagt patriotiska när det gäller maten, men sak samma här, svårt att säga något negativt eftersom de har så god mat, men man kan ju vidga sina vyer. Varför? säger de, när vi har den bästa maten?? Jag måste hålla med dem, de har verkligen bra mat, de gömmer inte sin mat bakom andra smaker och såser som vi gör, men jag kan samtidigt säga att jag börjar sakna mina goda såser, går liksom inte att få till här, men å andra sidan så smakar råvarorna så fantastiskt här så nu blir jag kluven igen. Vill som vanligt ha allting, lite av varje är bäst för mig. Jag ändrar mig, mycket av varje.

Nu har jag bytt ställe, fruktansvärt skön dag. Det är hur roligt som helst att kunna prata lite med folk, har hunnit med en vända på turisbyrån också för att ta reda på lite operaföreställningar här i Ravenna. Samtidigt kom det in ett par och pratade engelska,de frågade om motorvägen till Bologna var vacker. När de gått fortsatte hon prata med mig (givetvis på italienska) om deras konstiga fråga. Tänk att man kan bli glad för så lite, men det är ett bevis på att jag lär mig.

Just nu sitter jag på torget och solar mig i glansen av feta chips som man fick tillsammans med drinken, det var inte det enda man fick, nu behöver jag ingen middag men han (kyparen) tyckte bara det var aperetivo när jag tackade för middagen. Jag har plågat honom också med ett långt samtal, han ville gärna gå över till engelska (de gör gärna det för att de vill öva sig) men jag bad honom prata italienska så jag förstod vad han sa. Till en annan kille som ville prata engelska med mig, för att det var bra för honom,  sa jag att jag betalar för att vara här så var så god att prata italienska med mig. Det dröjde en sekund innan han fattade att jag skämtade, men lite sant är det ju.

Den här killen passerade just, han hade minst sagt en livlig diskussion med sig själv.
Hela det här inlägget är skrivet i bländande solsken så det kan förekomma en del språkligt kaos.

Jag har ett överflöd på det just nu, snor alltså. Jag gör av med ett antal pappersnäsdukar per dag och i morse var de slut. Jag var bara tvungen att köpa nya innan jag började lektionen. Varje morgon går jag förbi ett apotek så jag gick in där och kom på att jag vet ju inte vad det heter på italienska. Försökte komma på något på engelska men jag hade redan börjat prata med expediten, det enda jag kom på var napkin, nej men hjälp, betyder inte det blöja, så illa är det ju inte så jag behöver en blöja till näsan. Nu kan ni ju tänka er att jag var full i skratt med alla dessa tankarna i huvudet, samtidigt försökte jag visa med teckenspråk att jag behövde näsdukar. Stod där och sa il naso och typ fräste luft (förhoppningsvis). Just då tar hon upp en väl använd näsduk ur fickan och torkar sig under näsan. Si, si, si questo, säger jag och pekar också, men hon fattar ingenting. Nu håller jag verkligen på att skratta ihjäl mig, hur ska jag klara detta, jag måste ut och skratta. Nu kommer en annan expedit, lite smartare och plockar fram pappersnäsdukar, tack så jättemycket. Jag skall ju betala också, nu räknar hon ut med papper och penna hur mycket 24+24 blir, åh tänker jag och förbereder pengarna eftersom jag är lite snabbare i huvudet, men hon vill inte ha alla mina pengar. Inte att undra på eftersom jag lagt upp motsvarande 48 kronor. Undrar vem som är dum i hela huvudet med en blöja under näsan. Tror ni jag såg ut som ett fån när jag gick där och skrattade för mig själv på gatan? Tvungen att kolla napkin - servett, blöja.

Efter skolan fick jag för mig att jag skulle ta bussen tlll Conaden som jag aldrig hittar eller kommer till hur jag än försöker men idag skulle jag prova ett nytt bussnummer. Det hjälpte inte jag åkte ett par rundor men jag såg ingen Conad så det slutade som det brukar göra när jag ska dit, på ESP och Coop. Man kan fylla på skafferiet med varor därifrån också, men jag undrar var de har gjort av Conad. På sista bussturen ut till ESP körde chauffören fel och alla började hojta men det var inte så lätt att vända med en buss, utan han fick köra fram till nästa rondell. Nu hade han bråttom detta hade ju sinkat honom flera minuter, precis som någon bryr sig när bussen inte kommer på utsatt tid i alla fall. På bussen satt det en svart kille i rullstol bland passagerarna som höll på att välta i kurvorna, det är ingen överdrift, hans kompis fick håll i honom, men de bara skrattade och hans vita tänder lyste upp hela hans ansikte, man blev riktigt glad, så det var bara att stämma in i skrattet.

Fotona idag blir vårtecken. Det första är från muren här i trädgården, precis innanför grinden. Årets första ödla, det måste väl vara ett vårtecken.


Den här bilden är till dig, Drutt. Kommer du ihåg trädet du skulle titta på? Nu ser det ut så här
 

Och den hä bilden är till er alla som väntar på era vårblommor i rabatten. Ser ni nejlikan, lite ovanligt växtsätt, väldigt lång stjälk.

Idag var den rätta firardagen för 150-års jubileumet för ett enat land. Det är en helgdag här men skolan var igång i alla fall. Vädret var kanon och det skulle vara lite påmpa och ståt på torget så vi hade utelektion idag på ett café på torget i solen och fullt av folk. Hur låter det? Är det det som kallas friluftsdag? Vi tog en promenad genom stan och Sabrina berättade om en massa saker jag missat, trodde jag såg allt. Den här staden har verkligen problem med vattnet, det är typ Venedig. Här fanns förr kanaler istället för det som idag är gator. Det har även i våra dagar, så sent som på 2000-talet, varit översvämningar beroende på högt vattenstånd (flod) i havet, samtidigt som det kommit mycket nederbörd. Det är ändå ca 7-8 km till havet. Svårt att tänka sig när man går på torra gator.

Efter skolan gick jag hem för att fixa lite lunch och läxläsning, fick fruktansvärt mycket läxor till imorgon. I dörren hemma stötte jag på Julia, husägaren, som nu tyckte det var dax för en tur till IKEA på söndag, gärna för mig, skall bli jättekul att komma iväg lite om än så bara till IKEA i Rimini.

Det skulle vara en stor konsert i en av kyrkorna kl.21.00, allt börjar så sent här, och jag var på plats i god tid, förstod att det skulle bli mycket folk eftersom det var gratis. Oj, oj,oj då. Massor av poliser och två brandbilar och några ambulanser. Hade det hänt något? Allt verkade ju så lugnt, visserligen mycket folk som bildade en bred kö framför de stängda kyrkportarna, men så mycket folk var det väl ända inte, 50-60 pers, det var ju ett tag till innan det skulle börja. Jag ställde mig i ”kön” och tjuvlyssnade.
Nu såg jag att det var många som gick in genom en annan port på sidan av kyrkan, det var fler som upptäckt det och de gick för att kolla men det var bara för inbjudna gäster, så vi andra fick köa vidare. Vi väntade och väntade, varför öppnade de aldrig porten, klockan var ju tio över nio.
Kvart över kommer det ett par för att berätta att kyrkan är full men vi kan få lyssna i högtalare ute på piazzan framför kyrkan. Det här är ju inte klokt! Här har de tryckt upp programblad och satt upp affischer för den här konserten och på kyrkporten stod det lappar om att det här var ingången för allmänheten.
Gissa om det blev uppståndelse, nu fattade jag vad poliserna gjorde där. Nej, så farligt var det inte, men det var några stycken som protesterade ljudligt och började skrika efter någon journalist bland de köande. Klungan splittrades och folk bara skakade på huvudena. Jag gick faktiskt fram och frågade han som gett oss informationen om jag hade fattat det hela rätt och det hade jag. Hade bara svårt att tro att det kund vara sant. Gå ut så stort mot allmänheten och sen bjuda in så många privat så det blir fullt i kyrkan!?!? Visst ja, jag är i Italien.
Jag stannade ett tag på piazzan för att lyssna, det var ju en skön vårkväll och musiken var fantastisk men det blev ju inte samma sak, så jag vände hem efter en halvtimmes konsert.

Ännu senare på kvällen skulle det vara ett fyrverkeri i utkanten av stan, men jag tänkte inte omaka mig iväg dit för att se ännu ett  ”fyrverkeri”. Borde jag gjort, hade tydligen varat i 20 minuter och hur stort som helst. Tror jag det, de fick väl det som skulle varit kvällen innan också.
Ni får lite foton från ett par affärer som skyltar i de tre färgerna dessa dagarna. Hade fler bilder men just nu fungerar inte bluetoothen.

Ja, nu börjar firandet av enighetsdagen, 150 år. Det var bara synd att det var så dåligt väder hela kvällen, regnade men det var inte kallt utan riktigt sköntemperatur. Det finns en fin trädgård som man måste gå in bakom en kyrka för att se, dessa dagarna är det gratis så jag passade på. Det var bara det att det var mörkt och det regnade men trots det var det en skön avkoppling, en oas mitt i stan.

det blir inga fler bilder från den lilla parken för det var för mörkt, men det var väldigt vackert och rogivande

På torget hade de ordnat med en filmvisning mot en av husväggarna. Jag trodde att de skulle bli tråkigt, en historielektion med massa årtal och bla, bla, bla. men det var hur bra som helst. Skulle mer kalla det ett digitalt ljusspel ackompanjerat av kanonbra musik, än en film. Helt fantastiskt bra, tittade på den fem gånger. De utnyttjade bakgrunden (husväggen) på ett mycket fantasifullt sätt och tillsammans med musiken blev det mycket uttrycksfullt. Dessutom var det en stor yta de använde så det blev väldigt pampigt och imponerande. Önskar att ni fått se det. Vem brydde sig om regn man hade ju paraply och behövde inte frysa, det var riktigt mysigt.








Sen skulle det bli fyrverkerier. Det började med att musikkåren kom in på piazzan. Klockan är nu 23.30 och det regnar fortfarande men de spelar på, hellre än bra, om jag skall vara ärlig. Det har satts upp årtalen 1861 och 2011 som sedan skall tändas på förstår man, det här blir nog pampigt. När årtalen tändes gick det ett sus över torget och flera ropade "Viva Italia" , det sköts upp grön, vit och röd konfetti ett par meter upp i luften och sen tre "ljusstrålar" rakt upp, stämningen var på topp och alla ropade när ljusstrålarna sköts iväg, även de bara ett par meter upp i luften. Nu ska det börja! Musikkåren spelade lite till och sen var det slut. Ett fett antiklimax! Hade jag väntat ute halva natten för det här? Ja, det blev inte mer och folk började skingras. Snopet.

Ja, det var ingen höjdare, lunchen. Gick till ett ställe som jag går förbi varje dag och som vi blev rekommenderade redan , för ett år sedan när vi var här på ett endagsbesök. Jag har varit här inne men vänt efter ett kort besök i dörrhålet för att jag blev lite osäker på kvaliteten och hela känslan där inne, kändes som ett ställe man går till med vänner för att ha trevligt. Sabrina har inte rekommenderat det utan sa istället att det nog var rätt känsla jag fick. Det är en häftig lokal, hur gammal som helst, i sten och högt i tak, pampigt men rustikt. Fick en plats i ena änden av ett stort slitet träbord, man sitter med folk man inte känner och det gör mig inget, desto mer kan jag tjuvlyssna, passar mig utmärkt.

Anledningen att jag gick hit idag var att jag hade en annan lärare, Sabrina var sjuk, (återkommer till ämnet ny lärare längre fram) hon sa att det var hennes favoritställe  i Ravenna. Jag förstår att hon gillade det, hon är utåtriktad och vill ha fart, liv o rörelse, tycker att Ravenna är tråkigt. Sabriana är däremot lugn familjemänniska som vill ha kvalitet, vill även att andra gör sitt bästa, har liksom lite större krav. Jag är som vanligt en blandning, bejakar alla mina sidor, är inte renodlad varken åt ena eller andra hållet. Tänkte att det var värt ett försök. Nja, hit går jag inte för maten fler gånger men jag kommer nog att återkomma för att vara bland mycket folk och betrakta och tjuvlyssna. Jag hängde faktiskt med riktigt bra på vad de andra pratade om, känns väldigt bra, det är ju därför jag är här, ibland kan jag få panik för att jag inte lär mig tillräckligt fort, tänk om jag kommer hem outbildad, mardröm.

För första gången i mitt liv åt jag gnocchi som var för lösa, för hårda, gummiaktiga, har jag ätit innan men nu var det tvärtom. Det serverades i en laxsås där skinnet på laxen var kvar, nej det gillar jag inte, dessutom behövdes både mer salt och peppar, annars var det bra.

Men jag är i alla fall glad att jag hade en annan lärare idag, inget fel på Sabrina, men oj vad annorlunda och mycket mer jag pratade med en ny, visste inte att jag kunde så bra, hon sa flera gånger att jag var jättebra. Oj, vad jobbigt det blev nu, när jag får beröm är jag orolig att de har för höga tankar om mig, hallå – så bra var jag inte, och när de inte säger att jag är bra, faller jag tillbaka och tror att jag är dålig, inte på den nivå jag borde vara. Ja, det är inte lätt att tillfredsställa mig, klarar det inte själv ens (det där lät inte bra, fniss).

Efter den sena lunchen gick jag lite på stan och tog lite tråkiga bilder, ni får dem här.

Vet inte om det syns hur liten och låg den här cykeln var, men tanten hade lätt fötterna i marken, hon skulle in i tobaksaffären så hon ställde bara cykeln mitt framför dörren, smidigt.


Jag gick in i en av alla kyrkor jag inte varit inne i ännu och hittade den här snubben. Han stod på ett bord i sidogånen där det finns lite altarplatser men de brukar prydas av någon tavla, men här var det något helgon i fullstorlek och med glasögon

Jag kände verkligen för en långpromenad så jag lämpade av den blytunga väskan hemma och gav mig iväg. Det gick undan kan jag lova, var ute 2 timmar och vägrade stanna, för då får jag inte upp farten igen. Därför blev det inga bilder men kan skicka med en som jag tagit tidigare på sjulhuset som jag passerade idag i ryslig fart. Många sjukhus här nere ser utvändigt ut som om de vore i ett östland men inte det här, därav fotot.

Jag har tänkt på en sak. När man går på toan på en del restauranger eller barer så öppnar man toadörren innåt och när jag stängt dörren och sitter där i godan ro så är det inte ovanligt att det är damm, skräp, spindelnät med en och annan spindel i nere i hörnet. De glömmer helt enkelt att städa bakom dörren men jag som sitter där med stängd dörr ser. Ja, detta var bara en liten betraktelse, slut på paranteser.

Annars kan jag säga att det ska bli fest här i Ravenna, ja hela Italien faktiskt. Den 17:e mars, på torsdag, firar de att det är 150 år sedan Italien blev en enad nation, bestod tidigare av flera dömen, som idag fungerar som typ landskak. Jag befinner mig i något som heter Emilia-Romagna och utmärker sig som ett rikt, men även matrikt område. Härifrån kommer några kändisar som parmaskinkan, mortadellan, parmesanen, lambrusco, balsamico vinägern, bolognesen, Pavarotti, Laura Pausini, Fellini, Ferrari, Lamborghini, Maserati, Ducati och säkert många fler. Det är dessutom ett område som inte är Berlusconivänligt och det är ju bra, tycker i alla fall jag. Vi får väl se vad det kan bli för festligheter, har tjuvläst lite och det verkar bli mycket musik, återkommer i ämnet.

På kommunhuset har den här nedräkningen vait igång sedan jag kom, inte förrän idag fattade jag vad det gällde, men nu smäller det snart.

Det förklarade också den patriotiska skyltningen till en guldsmedsaffär. De är flera affärer som är röd/vit/gröna nu.

Ikväll skall jag kolla på en av mina favoriter, Kommisarie Montalbano, det verkar vara populärt här också. Sabrina sa att jag inte skulle räkna med att förstå allt eftersom de pratar mycket sicilianska, precis som det gör någon skillnad för mig, hon tror nog  jag kan mycket mer än jag kan. Skall i alla fall bli roligt att se hur mycket jag hänger med, det brukar ju vara vackra omgivningar, så något får jag väl ut av det.

Sitter just nu på en bar/café, hemskt bra musik spelar de, skön gitarr-rock/blues,ett mellanting av Clapton/Chris Rea, passar tanten utmärkt. Men nu ska jag gå hem och göra färdigt läxorna. Jag har redan gjort en av dem idag, man skulle skriva om en massa saker som hände mig i en dröm. Jag fick några givna ämnen som dök upp i drömmen att skriva om. Detta skall imorgon tolkas och utifrån det skall man kunna säga vem jag är som person. Skall bli spännande att se hur jag tolkas med italienska ögon, eller skall vi säga drömkoder. Hoppas nu bara jag uttrykt mig som mina tankar var, annars blir det helt tokigt. Ja, ja vi får väl se vem jag är.     

Jaha, det har varit en lite händelselös helg så vi får väl se vad jag får ihop. Det var en ny tjej i fredags i min annars soloklass. Hon är från Malaysia men bor här i Ravenna, gift med en italienare och har två små barn. Hon var med mig på prov så får Sabrina avgöra om vi är på samma nivå och skall fortsätta ihop. Jag tyckte hon kunde mer ord än mig men jag kanske var lite bättre på grammatiken, vi får se hur det blir. Har ju haft lite lyx med privatlektioner men det blir nog bra vilket som. Allt har sina fördelar.

Det har varit fint väder hela helgen fram till söndagseftermiddag, då kom regnet, precis som de förutspått. I lördags, tillbringade jag tiden ute i solen med en bok, skulle vilja säga en god bok, men det är det inte, skall bara ta mig igenom den. Det är svårt att koncentrera sig på boken när det händer så mycket runt omkring, jag måste ju tjuvlyssna också så jag lär mig något. Sabrina hade läst en bok av Camilla Läckberg men blev inte så imponerad, jag vet ju inte för jag har inte läst något av henne, har inte lockat mig. Jag såg en äldre man ligga på vägen bredvid sin cykel i lördags, det verkade gått bra, men när han reste sig kände jag igen honom. Han hade satt sig på parksoffan bredvid mig häromdagen och pratat. Ja, det är en och annan som man börjar känna igen.

Den här står mitt på gågatan och jag fattar inte varför. Det finns inget pågående arbete runt den, varken på dagen eller kvällen och inget hål eller trasigt i gatan. Den har bara stått där och blinkat några dagar nu.

Igårkväll var jag på den vanliga pizzerian, hon med stora händerna, Scai heter den. Lördag kväll kl. 20.30 och ensam, ja vad kan man begära, man får ta det bord som finns. Satt bakom en pelare och glodde rakt in i den men vred jag  på stolen så hade jag lite utsikt. Det var ett gäng killar, 16 pers i 13-14-års åldern som firade en födelsedag. Väldigt populärt att äta pizza på födelsedagen, men vilket liv de för. Alla unga människor gör det här. Ni ska höra när de kommer i stora klungor från skolan eller väntar på bussen, eller ännu värre när de sitter på bussen. Det är faktiskt så folk säger till dem ibland. Basta! När det här gänget var klart och dukarna bytta, kom nästa killgäng för att fira födelsedag men nu var åldern 16-17 år. Som sagt, populärt! Här är väldigt billigt, en enklare pizza, typ calzone, kostar bara 4.50 euro, men så är det inget högre klass på stället heller. Alltså, maten är god inget, fel på den och servicen är bra, de är alltid trevliga och kämpar på som små svin, de är generösa med maten, miljön är trevlig men det är liksom lite tjosan. Strömmen brukar gå när det är mycket gäster och det är inte alltid man får det man beställt, men vad gör det när stämningen här är go o gla, här vilar inga sura miner. Jag trivs och som sagt maten är god, vilken man nu än får in.

Gick en lång promenad i kväll i regnet. Jag höll högt tempo och var i min egen värld under paraplyet, då hör jag plötsligt en hög mansröst intill mig. Jag blir så fruktansvärt rädd och flyger in mot husväggen som för att gömma mig, men jag såg ingen. Då upptäckte jag telefonkiosken som han stod i, så kan det gå när man går i sin egen värld, men var han tvungen att skrämma skiten ur mig. Nu är det kört, nu är jag mörkrädd. Gick dessutom förbi den här onda masken i ett fönster, var bara tvungen att visa er, tänk att jag redan var vettskrämd, kan säga att det gick undan resten av vägen  

Jag passade på att fira mig själv igår, sono una donna granda. Det började i skolan, bestämde mig för att nu ska det pratas, sket i att jag inte får rätt på alla verb och tidsformer, men det tar ju mig en timme för att få fram en mening om jag skall tänka igenom alla fallgropar som det här språket består av. Jag kämpade på, gav mig inte, och i slutet av lektionen sa Sabrina att hon tyckte att det var viktigt att vi pratade och därföt rättade hon mig inte alltid. Ha, precis som jag inte märkt det, men hon var väl rädd att jag trodde jag sagt rätt, det hade jag redan fattat att jag inte gjorde men just nu skiter jag i det, måste få igång pratet. Känner mig som en krigare som har en jätte att slåss mot, men jag tänker inte ge mig, jag måste och ska vinna denna fighten. Kvinnan kan!


För bara ett par år sedan delade man ut en mimosakvist till alla kvinnor som handlade något eller på baren. Men inte idag, kan bero på den ekonomiska krisen i landet, men man kunde köpa små buketter här och var.

Lunchen intog jag på en Osteria, värdshus, innebär att det är lite rustikare ställe men brukar ha bra mat, husmanskost, ingen finkrog. Avspänd miljö, borde passa una donna sola. Jag åt salsiccia e pancetta con patate al forno  e un bicchiere vino roso. Lät gott va? Nu tar vi det på svenska. Korv, fläsk och potatis med ett glas rött. Hur lät det då? Men det är just det som är så fantastiskt här med maten, det enklaste kan vara så fruktansvärt gott, fattar inte hur det går till, men jag njöt av varje tugga och jag är inte lättköpt vad det gäller smaker. Tog lunchen som en hyllning till den jordnära kvinnan.

Solen skiner så varför inte passa på att sola lite, när man har chansen att sitta mitt på torget i den värmande vårsolen på ett av stadens caféer och bara njuta, ja då tar i alla fall den här kvinnan den chansen. Man kan ju alltid tjuvlyssna på dem bredvid så har man förenat nyta med nöje.Det finns faktiskt de som väljer bord i skuggan trots det finns lediga solbord. Vad är det för fel på dem? Jaha, nu ser jag, de är män. Länge leve kvinnan!

Alla hajade till, och pratade om vad det var för djur som matade duvorna, det dröjde faktiskt någon sekund innan man såg vad det var.

Nu var det dax för shopping, vill kvinnan ha en väska så ska kvinnan få en väska. Jag behöver faktiskt det,  jag har ett tungt lass att bära på (nu pratar jag inte om min övervikt) och allt skall vila på min stackars axel. Nej, det är en handväska jag behöver som rymmer alla böcker och datorn.  Jag fyndade på Esprit för halva priset, passar min studentplånbok alldeles utmärkt. Nu får vi bara hoppas jag trivs med den också.

Nej, nu får det vara slut på kvinnohyllningar, imorgon blir det något annat

Det känns som livet återvänder så fort solen kommer, det tycker tusenskönorna i gräsmattorna också. De var borta ett tag, men nu lyser de upp gräset igen.

Igår tog jag en runda på markanden igen, det var ju lördag, stannade till vid ett stånd och tittade på lite väskor. Han som hade ståndet (ha, ha, ha) började prata med mig. Det visade sig att han hade en bror och en syster i Stockholm, han kunde några ord svenska, så han tyckte det var roligt att säga ”kom hit och hej då” hela tiden och jag tyckte det var kul att jag kunde prata italienska med honom. Men någon väska blev det inte. Köpte bara lite grönsaker och gick förbi ”slaktarn” på vägen hem för köpa lite kött också. Grönsakerna är verkligen goda här, jag fattar inte varför, men blomkålen och tomaterna har väldigt mycket mer smak än hemma. Mums.

Eftermiddagen gick åt till studier och lite stickning samtidigt som jag lyssnar på tv, lär man sig jättebra på också. Jag träffade på den äldre sonen i huset, han hade en kompis med sig och vi började prata fotboll och om kvällens match mella Milan och Juventus. Jag hade tänkt att se den så jag frågade om de visste någonstans man kunde gå. Då är han så snäll och artig så han bjuder in mig till dem för de ska ju också titta, en är Milanfan och den andre håller på Juventus, men jag tycker det känns lite dumt så jag tackar nej och tänkte leta upp någon bar. Nu hittade jag ingen (letade inte ihjäl mig) så jag gick till en restaurang/pizzeria jag varit på tidigare och där minns jag att de hade visat en match när vi var där. Oj, oj, oj vad fullt det var här då, folk stod upp där inne för att se matchen och väntade på ett bord med sikt. Jag fick ett bord direkt och kunde se matchen om än dock på lite håll. Det här stället gillar jag, det är lite som att komma hem till familjen som driver det, det är hon med de stora händerna som har det. Ikväll var en liten äldre man med och hjälpte till, han torkade bestick och gjorde lite annat småpyssel. När det tunnat ut lite på folk, skjutsar ägaren hem honom, och man hör hur några ropar, ciao nonno, hej då farfar. Efter en stund är ägaren tillbaka igen vid sina sysslor. Atmosfären är minst lika viktig som maten, och det blir ännu viktigare när man går ut själv. Nu är det ju inte så att maten är dålig, det är alltid jättegott, men man kanske inte söker den där matupplevelsen på samma sätt när man går ut själv och så ofta som jag gör, man väljer ställen som får en att må bra och trivas. Ja, hur det gick i matchen kanske ni vet, Milan vann och Zlatan gjorde sitt genom att assistera fram bollen medelst bröstning till Gattuso som gjorde matchens enda mål.

Idag söndag började jag med plugg, men bara fram till 12-tiden, då tog jag bussen ut till havet, till Lido Adriano, där skulle det vara karneval idag. Jag tog en promenad på stranden först, måste ju få komma så nära havet som möjligt, vad vackert det är, och vad härligt det är att andas, jag andas aldrig lika bra som när jag är vid havet. Det här är frihet.


Karnevalståget är en avslutning på en lång period av karnevaler, hela februari är karnevalsmånad. Det handlar mycket om barnen men det var blandade åldrar och stämningen var hög, även musiken. Jag fattar inte att de inte sänker musiken en aning när det är någon som står på scenen för att säga några ord. De är som sagt inte rädda för att göra ljud i detta landet, men det var fullt ös med massa glada människor i vinterkläder.


Det inleddes med musikkår, kändes lite "fel", men, men. Ser ni tanten närmast i bild i andra ledet? Hon spelar saxofon och stod och jazzade loss när de spelade "viva la loca" i högtalarna på fullt ös tidigare. Härligt!







Och så här såg gatorna ut efteråt

Började bra med att Sabrina (läraren) tyckte att jag hade gjort stora framsteg med språket, trodde inte det var sant, jag blev så rörd, alldeles tårögd, men det har jag allt sett att hon också kan bli. Det gjorde inget för här får man visa känslor, även om jag kan vara i mesta laget, t o m här, men jag blev så glad. Tycker själv att det går så där, così cosí, men jag kämpar och då blir man glad när hon ser att det ger resultat, även om jag vill att det ska gå fortare.

Efter en snabb och sparsam lunch hemma skulle jag åka buss till Conad, en mataffär. Jag tog dramaten med mig, nu skulle det storhandlas. Jag har redan tidigare varit på bussstationen för att ta reda på vilken buss jag skulle ta. När jag frågade vilken (quale) buss det var till Conaden, så frågade hon vilken Conad?, det finns flera. Jaha, den som vi snurrade runt i rondellen och skulle till ESP men hamnade på Conad varje gång, den ska jag till, sa jag inte. – Vicino al´ospedale, men hon visste inte att det fanns någon i närheten av sjukhuset. Då kom jag på att Lidel låg där också, då var det buss 4-44 jag skulle ta och det gjorde jag i dag, men det hjälpte inte. Jag såg varken Lidel eller Conad, så jag fortsatte in mot centrum igen på samma buss.

Nu var det bara det att jag hade inte betalat. Jag har ju köpt ett kort med 11 resor på, och ändå så gick jag inte fram och stämplade kortet, kan inte skylla på att jag inte vet hur man gör, för det vet jag mycket väl. Kan väl bara säga att det var mycket folk på bussen och jag gick in genom de bakre dörrarna och jag hade dramaten att dra på. Nog med ursäkter, jag vet faktiskt inte varför, dessutom satt jag och tänkte hela resan att nu kommer säkert kontrollanterna. Vad säger jag, vad ska jag skylla på? Kollade in alla som steg på, kan de vara kontrollanter? Vad är det för fel på mig, varför gick jag inte bara fram och stämplade kortet istället för denna oro?!. Jaha, nu är det kört, där klev de på, 2 stycken. Hur ska jag komma undan? Försöker gå av, men det kan jag ju glömma, de är slipade. Liknande har hänt förr och jag vet att det är dryga böter. Han möter mig när jag är halvvägs ut och ber om biljetten, signora. Si, säger jag och lämnar fram mitt ostämplade kort och tänker att det är lika bra att säga så lite som möjligt. Han tar bara mitt kort och går fram och stämplar det och sen är det inte mer med det, tänker han inte säga något mer,? nej det är över, jag kan börja andas igen.

Jag tar en runda till med bussen för att se om jag hittar Conad, men det sket sig, så jag gick av där det kanske skulle kunna vara, men det sket sig det också. Jag såg att jag inte var så långt från ESP, centro commerciale. Då får jag väl gå dit istället då. Det fanns en gångväg, så det skulle väl inte vara några problem. Men vad jag gick o gick o gick, hade man gått tvärsöver åkrarna hade det varit en normal promenad, men här skulle man gå i långa böjar utanför stan.

Beviset på att jag var utanför stan. Tänkte på att det kunde varit sommar och 35 grader, det hade varit värre.


Gick förbi en vinodlig i vinterskrud, ser inte för roligt ut, så ni får en bild från i somras också


Ja,ja, jag tog mig fram och jag handlade och jag åkte bussen hem och jag gjorde läxor och jag klädde på mig för att gå ut och äta middag.
Jag hade siktat in mig på en ristorante som heter Al Passatore, för  vandraren. Det är en liten bit att gå men jag fick sällskap längs vägen av en annan kvinna. Jag såg henne framför mig och att en mystisk typ pratade med henne, när jag hann i fatt dem så hade han gått in på ett hotell och hon började prata med mig. Som vanligt sa jag att jag inte förstår men hon gav sig inte, bara fortsatte och till slut så började jag lyssna på vad hon sa. Hon hade blivit rädd för honom, hon tyckte att han var obehaglig och sen fortsatte vi prata.  Jippi, jag kunde ju. Hon rättade mig lite men hon förstod och jag förstod hennes rättelser, fattade vad jag hade sagt för fel. Det var väldigt nära att jag bjöd med henne in på restaurangen, men nej, det kan man ju inte göra.
Vilken fullträff den här restaurangen var, såg inte mycket ut för världen utifrån. Jag kom samtidigt som ett gäng ungdomar, skulle tippa 15 år, 17 tjejer och 3 killar, vilket liv det blev, men vad bra kyparen skötte det. En man i 55-årsåldern, hur trevlig som helst. Flyttade runt borden och tog hand om oss andra, samtidigt som han var hur trevlig som helst, inte falskt flinande, bara trevlig och go, inte ett dugg irriterad på ljudliga ungdomar.

Vilka pizzor! Vedugnsbakade, jag åt upp hela, och gav ifrån mig små ljud ibland, inga sådana ljud Åke, bara munljud i form av mmm. Tog faktiskt en efterrätt också, ett jättebröst al limone, älskar citron.

Den som kommer och hälsar på mig får följa med hit, för här är så genuint, trevligt och gott. Sov gott alla vänner där hemma.

Fick gå till ett café/bar idag för att få internetanslutning, den slutade fungera på skolan, men det gjorde jag så gärna för det är så trevligt ställe, spelade ABBA när jag kom in. I början när jag gick hit fick jag be om password för nätet och då kom den snälla mannen och skrev in det i min dator, men hans flickvän (tror jag) som också jobbar här, såg till att jag registrerade mig så nu behöver jag ingen hjälp, kan själv. Bordet bredvid sitter 4 gubbar lutade fram över ett litet runt bord, sätter de ihop en V75 eller nå´t?, nej de löser korsord, med blyertspenna och ett stort suddgummi i beredskap. De går verkligen in för det, mycket engagerade. De e´väl för goa! Fy, vad jag trivs!

Har även slut på bilder, så ni får en bild från Tivoli, Italien, i somras, då jag också trivdes

Det finns faktiskt en del tiggare här, jag har börjat känna igen dem, det är för sorgligt, känner mig som ett svin de gånger jag inte ger dem något, borde man (jag) alltid göra. En dag såg jag att de var inne på en bar/café och hämtade lite överbliven mat i en papperspåse, God bless them. Tänkte på att det måste vara fruktansvärt att leva så, kan man säga att man är utan hopp då? Hur skall de förändra sitt liv? Kommer inte nästa dag att vara denna lik, tänker man någonsin att det kommer att bli bättre, det här är bara en fas i livet sen blir det bättre? Fy, vad sorgligt!   

Nu får ni en fruktansvärd bild på mig från i somras, jag tar den som ett straff för att jag inte ger varje gång, det är ju synd att ni straffas samtidigt, men ni ger nog inte heller varje gång.

Det finns väldigt mycket hundar i Italien, men det är inte som förr, att de springer lösa. Det är ett civilicerat land nu, i alla fall i nord, med kopplade hundar och man plockar upp hundbajset, precis som vi gör. Många sätter till och med på sig en plasthandske innan de plockar upp efter sina älsklingar. I en del parker och grönområden har de faktiskt kommit längre än vad vi har genom att sätta upp en automat med plastpåsar (gratis) för att man verkligen skall kunna plocka upp efter dem. Det här kanske finns hemma också i lite större städer men jag har inte sett någon i Ö-mo. Trots detta finns det faktiskt en och annan liten hög på trotoarerna, inte ofta men det händer. Kanske inte så konstigt att min 59:a lyckades trampa i en!? Fy, vad äckligt!

Här är min 59:a när han åt smultron och glass i Nemi, Italien, i somras. Hade ingen hundbajsbild.


Så här ser det ut på en rätt många ställen här i Ravenna, det är turistbyrån som hyr ut cyklar, från 1 timme till 1 månad. Har inte provat ännu men det ska jag nog göra när det blir vår på riktigt. Det är väldigt mycket cyklister i stan, här är idealiska förhållande med tanke på att det är platt, ligger på Po-slätten och på många ställen finns det cykelbanor, finns tydligen ut till havet också. Får bli något till sommaren. Alla åldrar cyklar, en del får man verkligen se upp för när de susar fram genom stan, det är mer än en gång jag svalt en extra gång, det gäller att man inte gör en oväntad manöver när man spatserar för då kan man ha en cykel i sidan. Det finns faktiskt motsatsen också, knappt styrfart, de ser för roliga ut där de sitter och bara glider lite sakta framåt, mest äldre. Ser ni min skugga i hörnet på bilden. Fy på mig!