evasdagbok

Ja, det var ingen höjdare, lunchen. Gick till ett ställe som jag går förbi varje dag och som vi blev rekommenderade redan , för ett år sedan när vi var här på ett endagsbesök. Jag har varit här inne men vänt efter ett kort besök i dörrhålet för att jag blev lite osäker på kvaliteten och hela känslan där inne, kändes som ett ställe man går till med vänner för att ha trevligt. Sabrina har inte rekommenderat det utan sa istället att det nog var rätt känsla jag fick. Det är en häftig lokal, hur gammal som helst, i sten och högt i tak, pampigt men rustikt. Fick en plats i ena änden av ett stort slitet träbord, man sitter med folk man inte känner och det gör mig inget, desto mer kan jag tjuvlyssna, passar mig utmärkt.

Anledningen att jag gick hit idag var att jag hade en annan lärare, Sabrina var sjuk, (återkommer till ämnet ny lärare längre fram) hon sa att det var hennes favoritställe  i Ravenna. Jag förstår att hon gillade det, hon är utåtriktad och vill ha fart, liv o rörelse, tycker att Ravenna är tråkigt. Sabriana är däremot lugn familjemänniska som vill ha kvalitet, vill även att andra gör sitt bästa, har liksom lite större krav. Jag är som vanligt en blandning, bejakar alla mina sidor, är inte renodlad varken åt ena eller andra hållet. Tänkte att det var värt ett försök. Nja, hit går jag inte för maten fler gånger men jag kommer nog att återkomma för att vara bland mycket folk och betrakta och tjuvlyssna. Jag hängde faktiskt med riktigt bra på vad de andra pratade om, känns väldigt bra, det är ju därför jag är här, ibland kan jag få panik för att jag inte lär mig tillräckligt fort, tänk om jag kommer hem outbildad, mardröm.

För första gången i mitt liv åt jag gnocchi som var för lösa, för hårda, gummiaktiga, har jag ätit innan men nu var det tvärtom. Det serverades i en laxsås där skinnet på laxen var kvar, nej det gillar jag inte, dessutom behövdes både mer salt och peppar, annars var det bra.

Men jag är i alla fall glad att jag hade en annan lärare idag, inget fel på Sabrina, men oj vad annorlunda och mycket mer jag pratade med en ny, visste inte att jag kunde så bra, hon sa flera gånger att jag var jättebra. Oj, vad jobbigt det blev nu, när jag får beröm är jag orolig att de har för höga tankar om mig, hallå – så bra var jag inte, och när de inte säger att jag är bra, faller jag tillbaka och tror att jag är dålig, inte på den nivå jag borde vara. Ja, det är inte lätt att tillfredsställa mig, klarar det inte själv ens (det där lät inte bra, fniss).

Efter den sena lunchen gick jag lite på stan och tog lite tråkiga bilder, ni får dem här.

Vet inte om det syns hur liten och låg den här cykeln var, men tanten hade lätt fötterna i marken, hon skulle in i tobaksaffären så hon ställde bara cykeln mitt framför dörren, smidigt.


Jag gick in i en av alla kyrkor jag inte varit inne i ännu och hittade den här snubben. Han stod på ett bord i sidogånen där det finns lite altarplatser men de brukar prydas av någon tavla, men här var det något helgon i fullstorlek och med glasögon

Jag kände verkligen för en långpromenad så jag lämpade av den blytunga väskan hemma och gav mig iväg. Det gick undan kan jag lova, var ute 2 timmar och vägrade stanna, för då får jag inte upp farten igen. Därför blev det inga bilder men kan skicka med en som jag tagit tidigare på sjulhuset som jag passerade idag i ryslig fart. Många sjukhus här nere ser utvändigt ut som om de vore i ett östland men inte det här, därav fotot.