evasdagbok

Började bra med att Sabrina (läraren) tyckte att jag hade gjort stora framsteg med språket, trodde inte det var sant, jag blev så rörd, alldeles tårögd, men det har jag allt sett att hon också kan bli. Det gjorde inget för här får man visa känslor, även om jag kan vara i mesta laget, t o m här, men jag blev så glad. Tycker själv att det går så där, così cosí, men jag kämpar och då blir man glad när hon ser att det ger resultat, även om jag vill att det ska gå fortare.

Efter en snabb och sparsam lunch hemma skulle jag åka buss till Conad, en mataffär. Jag tog dramaten med mig, nu skulle det storhandlas. Jag har redan tidigare varit på bussstationen för att ta reda på vilken buss jag skulle ta. När jag frågade vilken (quale) buss det var till Conaden, så frågade hon vilken Conad?, det finns flera. Jaha, den som vi snurrade runt i rondellen och skulle till ESP men hamnade på Conad varje gång, den ska jag till, sa jag inte. – Vicino al´ospedale, men hon visste inte att det fanns någon i närheten av sjukhuset. Då kom jag på att Lidel låg där också, då var det buss 4-44 jag skulle ta och det gjorde jag i dag, men det hjälpte inte. Jag såg varken Lidel eller Conad, så jag fortsatte in mot centrum igen på samma buss.

Nu var det bara det att jag hade inte betalat. Jag har ju köpt ett kort med 11 resor på, och ändå så gick jag inte fram och stämplade kortet, kan inte skylla på att jag inte vet hur man gör, för det vet jag mycket väl. Kan väl bara säga att det var mycket folk på bussen och jag gick in genom de bakre dörrarna och jag hade dramaten att dra på. Nog med ursäkter, jag vet faktiskt inte varför, dessutom satt jag och tänkte hela resan att nu kommer säkert kontrollanterna. Vad säger jag, vad ska jag skylla på? Kollade in alla som steg på, kan de vara kontrollanter? Vad är det för fel på mig, varför gick jag inte bara fram och stämplade kortet istället för denna oro?!. Jaha, nu är det kört, där klev de på, 2 stycken. Hur ska jag komma undan? Försöker gå av, men det kan jag ju glömma, de är slipade. Liknande har hänt förr och jag vet att det är dryga böter. Han möter mig när jag är halvvägs ut och ber om biljetten, signora. Si, säger jag och lämnar fram mitt ostämplade kort och tänker att det är lika bra att säga så lite som möjligt. Han tar bara mitt kort och går fram och stämplar det och sen är det inte mer med det, tänker han inte säga något mer,? nej det är över, jag kan börja andas igen.

Jag tar en runda till med bussen för att se om jag hittar Conad, men det sket sig, så jag gick av där det kanske skulle kunna vara, men det sket sig det också. Jag såg att jag inte var så långt från ESP, centro commerciale. Då får jag väl gå dit istället då. Det fanns en gångväg, så det skulle väl inte vara några problem. Men vad jag gick o gick o gick, hade man gått tvärsöver åkrarna hade det varit en normal promenad, men här skulle man gå i långa böjar utanför stan.

Beviset på att jag var utanför stan. Tänkte på att det kunde varit sommar och 35 grader, det hade varit värre.


Gick förbi en vinodlig i vinterskrud, ser inte för roligt ut, så ni får en bild från i somras också


Ja,ja, jag tog mig fram och jag handlade och jag åkte bussen hem och jag gjorde läxor och jag klädde på mig för att gå ut och äta middag.
Jag hade siktat in mig på en ristorante som heter Al Passatore, för  vandraren. Det är en liten bit att gå men jag fick sällskap längs vägen av en annan kvinna. Jag såg henne framför mig och att en mystisk typ pratade med henne, när jag hann i fatt dem så hade han gått in på ett hotell och hon började prata med mig. Som vanligt sa jag att jag inte förstår men hon gav sig inte, bara fortsatte och till slut så började jag lyssna på vad hon sa. Hon hade blivit rädd för honom, hon tyckte att han var obehaglig och sen fortsatte vi prata.  Jippi, jag kunde ju. Hon rättade mig lite men hon förstod och jag förstod hennes rättelser, fattade vad jag hade sagt för fel. Det var väldigt nära att jag bjöd med henne in på restaurangen, men nej, det kan man ju inte göra.
Vilken fullträff den här restaurangen var, såg inte mycket ut för världen utifrån. Jag kom samtidigt som ett gäng ungdomar, skulle tippa 15 år, 17 tjejer och 3 killar, vilket liv det blev, men vad bra kyparen skötte det. En man i 55-årsåldern, hur trevlig som helst. Flyttade runt borden och tog hand om oss andra, samtidigt som han var hur trevlig som helst, inte falskt flinande, bara trevlig och go, inte ett dugg irriterad på ljudliga ungdomar.

Vilka pizzor! Vedugnsbakade, jag åt upp hela, och gav ifrån mig små ljud ibland, inga sådana ljud Åke, bara munljud i form av mmm. Tog faktiskt en efterrätt också, ett jättebröst al limone, älskar citron.

Den som kommer och hälsar på mig får följa med hit, för här är så genuint, trevligt och gott. Sov gott alla vänner där hemma.