evasdagbok

Min snäcksamling på stranden

Ja, nu är det en helt annan skola än när jag kom, nu är vi plötsligt 7 elever i klassen i åldrarna 23-70 från 6 olika länder, alla europeiska men ändå, vilken blandning. Det kom 30 nya elever bara från Schweiz idag.
Det ställs mycket personliga frågor för att vi skall få igång pratet, vilken känd person skulle du vilja vara, vem tycker du mest om i din släkt (konstig fråga), vilket ställe i ditt hemland är det vackraste, tusen frågor där man skall välja något. Hur svårt har inte jag för det, då? och nu ska jag kunna redogöra för mina val på italienska också. Inte små krav de ställer, men jag måste säga att det blir väldigt roligt. Om jag nu inte kan leverera bästa italienskan så kan jag i alla fall leverera lite skratt. Tänk att jag kan få andra människor, även italienarna, glada på italienska, helt otroligt, gladast blir nog jag själv. Nu skall sägas att de inte bara skrattar åt mitt stapplande språk. Engelsmannen, en pensionerad advokat, t o m kom sig för att fråga vad det sista är jag gör innan jag somnar, hur jag brukar somna. Han blev mycket nöjd med svaret (man måste ju inte tala sanning alltid) och bad om mitt telefonnummer. Så nog har vi roligt alltid, men imorgon får någon annan stå för underhållningen, vill ju inte bli klassens pajas. 


I lördagskväll gick jag förbi en bar där de hade liveuppträdande, den här gången stannade jag en stund för de var faktiskt riktigt bra, vet inte om det var tack vare eller trots det blå håret. Fick zooma för att få en bild, därav oskärpan och inget annat.

Middagen intog jag på Stora-händerna-stället. De är för söta! Det var extra stökigt och det dröjde 40 minuter innan jag fått menyn men den behövde jag inte, hade ju haft tid att tänka ut vad jag ville ha. Det finns inte tillstymmelse till sura miner bland personalen men inte heller överdrivet trevliga, de bara kämpar på så gott de kan. Ikväll hade de fått ta hjälp av kökshjälpen för att servera maten, han är väl inte direkt klädd för det men som han kämpade på för att alla skulle vara nöjda så bryr man sig inte om hur de är klädda. När det lugnat sig lite så kom han t o m och bad om ursäkt för att de var så rörigt där ikväll. Jag älskar det stället! Inget löjligt fjäskande eller vredesutbrott, bara naturliga och snälla. Det är ju inte precis dit snobbarna går men jag faller för den ärliga hjärtligheten.


Igår var jag vid havet med Nora, från Österrike, en hel dag med bara italienska, jag fattar inte hur det går till men vi samtalar ju hela tiden så på något sätt funkar det.