evasdagbok

... och igår åk han hem till Sverige. Det har inte blivit mycket tid över för bloggen när Drutt var här men jag skall ta igen det nu. Tid är konstigt, det känns både som en kort och lång tid han varit här och det är likadant med rundresan vi gjorde, det är bara en vecka sedan men känns som förra livet ungefär. Men nu ser jag fram mot nästa besök när Daniel och Håkan kommer i slutet av denna månaden.

Just nu sitter jag på balkongen i solskenet, det var nämligen lite blandat väder när Drutt var här, men idag har det varit soligt hela tiden. Det var i alla fall varmt och skönt så vi kunde sitta ute och ha det mysigt. Vi passade på att turista lite på eftermiddagarna efter skolan. Bland annat besökte vi kyrkan San Fransesco som har tagit vara på att det är så högt vattenstånd här i stan. Här kan man se hur vattnet samlar sig till en damm framme i koret, jag missade gulfiskarna som de placerat i pölen. Man förstår att de har problem med översvämningar när vattnet går så högt upp.


Så här fin utsikt har jag just nu från min balkong


Vi tog bilen runt lite också och då hittade vi det här ödehuset ute vid havet, duvorna hade gjort det till sitt, de delade det med svalorna.


Vi tog en tur till Ikea också, så tant fick fylla på frysen


Vi visste inte riktigt vart vi skulle åka, utan bar körde lite och då hamnade vi i Comacchio. När vi var där kom jag på att jag läst om det, det kallas för lilla Venedig pga av sina små kanaler i stan.



Det var verkligen gulligt och mycket lugnt, inte som Venedig precis, även om jag gillar Venedig bättre. Tycker om kaoset, men inte att det är så dyrt och ganska skitigt, men det får man blunda för. När vi skulle hem var det bilkö igen men den här gången vände vi efter en kvart och körde en alternativ väg hem och tur var det för den var mycket vackrare, gick genom deltat så vi hade vatten på båda sidor om oss och körde bara på en smal landremsa och ingen trafik heller. Underbart.


Drutt är ju pizzaälskare så det har blivit 2 kvällar på Passatoren och en kväll på stora-händerna-stället. Mycket trevliga ställen med goda pizzor.De gör inte mycket till antydan om att de känner igen mig när jag kommer men jag fick det bekräftat på stora-händerna-stället. Hon tyckte det var så roligt att jag hade sällskap denna gången, så det var ju bara att presentera maken. Han den lyckosen fick ta i hennes händer, hon sträckte nämligen fram handen både för att hälsa på honom och säga hej då. Jag frågade honom hur det kändes, svaret blev, tryggt! Vi har varit på lite "finare" ställen också, det har varit trevligt det också, det är sällan att det blir så "fint" så trevnaden försvinner här i Italien, men det händer ju det också. Glömmer aldrig förförra nyåret när vi åt 11 rätter och drack champagne till hela middagen, det var ett fint ställe, men så trevligt och avspänt samtidigt, då trivs jag! 


I fredags gick vi runt på alla ställen vi kunde hitta och mysdrack en hel eftermiddag, ibland blev det bara the, går bra det också.


Lunchen igår var inte någon höjdare, storleken var det inget fel på, eller jo förresten, alldeles för stor, åt inte ens hälften, kan bero på att det inte var dögott heller, eller var det för att vi redan var mätta, har ju blivit en del mat sista tiden. En haklapp satte hon på mig i alla fall.


Idag har det varit lugnt, sitter på min balkong och läser, både läxor och en god bok, skall ut och gå när det blir lite svalare ute.