evasdagbok

Ja, jag firade också nationaldagen här genom att sjunga Du gamla, Du fria för de övriga i klassen. De tyckte att det var en vacker sång, lite melankolisk och melodiös. Jag sjöng bara första versen och fick översätta den till italienska, tur jag inte sjöng fler verser för då kanske jag inte klarat översättningen.

Nu blir det Venedig. Jag tog tåget dit i lördags, det tog 3 timmar, inte så farligt, men det var ganska trångt, man har ju varit med förr så jag visste att det gällde att tränga sig på. Ja, Venedig var sig likt, eller inte. Den här gången tog jag det väldigt lugnt, var ju mest där för att uppleva, måstena har jag ju sett tidigare, det hindrade ju inte att jag kunde se det igen, men kände ingen press att hinna med allt.



När jag vär här för första gången, nästan 30 år sedan, åkte vi en gondol som inte var för turister, utan som en buss/taxi för vanligt folk att ta sig fram i, man satt eller stod upp och det gungade rätt bra kan jag lova. Idag finns inte de kvar utan är ersatta av båtar, en del stora som bussar. Lite synd, det var bättre förr!

En annan sak som är typiskt för Venedig är att det är väldigt fullt i skyltfönstrena. De visar upp så mycket de bara kan, givetvis för att turisterna skall vilja handla, men det är också väldigt roligt att titta på.

De har väldigt mycket sötsaker här också, typ en nougat, marränger, marmelader och marsipan...

Visst ser det härligt ut!?

Detta är pasta, får nästan tala om det för den är i ovanligaste laget. Kolla in den i flaggans färger.

Venetianska masker finns hur mycket som helst, i alla pris klasser och kan också se ut hur som helst



Ibland var det riktigt trångt på kanalerna, jätteroligt att stå på bron och titta. I den här stan händer det något hela tiden och det känns smått overkligt.

På markusplatsen skall man undvika att ta en kaffe, kostar nämligen 150.-, som ni ser är det fler som undviker en kaffe här än de som tar sig en kopp.

Men det är klart man får ju faktiskt musikunderhållning till kaffet, det får man ju tänka på, men man hör bara om man sitter nära. Nu var det ju verkligen inget att höra på eftersom pianot var ostämt. Hade jag tagit en kaffe här hade jag krävt att de betalade mig för plågan att lyssna på ett ostämt piano, dessutom spelade de dåligt, det kunde man ju räknat ut. Ingen som spelar bra spelar på ett så dåligt piano, så det så! 

Markusplatsen. Även här ser ni de tomma stolarna. När jag åt lunch började restaurangägaren prata med mig, fruktansvärt roligt tyckte jag. Vi pratade lite om hur det är att bo i Venedig, att ha sin vardag här. Han berättade att det är väldigt dyrt även för dem, han betalade 3000 euro i månaden för att få ha uteserveringen och då var det inte många bord han hade. Tänkte på de tomma borden på Markusplatsen, vad kostade inte de!?

Här är nere vid stranden/kajen vid markusplatsen. Precis när jag kom åkte ett stort kryssningsfartyg förbi. Det var en syn att se det bland alla småbåtar och turistgondoler.

Som ni ser var det gott om turister och alla skulle in i Markuskyrkan. Jag nöjde mig med att titta utanför, det är också fint.


Nu blir det inte mer den här gången, men jag är inte färdig med Venedig ännu, ni får fler bilder nästa gång. Nu måste jag gå till skolan igen, vi har eftermiddagslektioner 3 dagar i veckan också, det vill jag ju inte missa.