evasdagbok

Nu sitter jag på tåget hem från Lecce. Det blev inte som jag tänkt mig riktigt, jag skulle ju åkt natten mellan torsdag och fredag. Jag gick ner till stationen på torsdagkvällen för att köpa en biljett men då fick jag till svar att tåget var fullt, jag kunde få åka utan platsbiljett men det innebar att jag fick stå eller sitta i korridorerna på tåget. Nej tack, där gick gränsen även för mig, så jag lommade hem igen en aning besviken. Vad skulle jag nu hitta på? Skulle jag åka någon annanstans eller ta tåget nästa morgon till Lecce? Jag kunde inte släppa tanken på att komma så långt ner i Italien, hade ju aldrig varit där, så det blev ett tåg dagtid och lite mindre tid i Lecce, men det räckte bra. Hade gärna haft en kväll till här men det hade det ju inte blivit ändå enligt mina första planer.

Jag börjar med en Håkanbild (bild på sniskan) den får sybolisera hur jag kände, staden var inte sne på något sätt men otroligt pampigt och mycket på en gång så jag fick liksom inte plats med det på bilderna. det är en av anledningarna att jag kallar den fet, det var det ordet jag tänkte hela tiden

Hela staden är full av barockbyggnader i denna ljusa stenen. Den var tydligen mjuk att jobba med men hårdnade sedan, det var därför man kunde göra så otroliga arbeten. Som sagt man fick dela upp bilderna, det här är överdelen på en kyrkan och bilden under visar hela, nja inte hela förståss, men ännu en bit av den.

Det var inte bara kyrkor, en och annan vacker innergård hittade jag också

Det var jättestora höga dubbelportar in till gårdarna, men de var ju nästan alltid stängda men ibland såg jag lite. För att slippa öppna hela fetporten när man skulle gå in så var det en liten dörr i dörren, men varför den var så låg så man fick böja sig för att komma in eller varför den satt så högt upp så man fick kliva en halvmeter upp i luften, det vet jag inte

Ett fint hus

Allt var inte lika fint, som det här t ex, men även många barockhus var rejält slitna och smutsiga. Det var en av nackdelarna med den här speciella stenen, den tål inte luftföroreningar så bra, men vem gör det?

Måste berätta om min just nu pågående tågresa, jag åker alltså nattåget tillbaka till Ravenna och sitter i en kupé med två herrar en i 70-års åldern och den andra ca 40 år. Det börjar skymma och himlen är sådär vackert ljusblå och rosa, vi åker genom olivodlingarna, som ni förstår är det riktigt vackert. På vägen ner såg jag mer olivträd än jag har gjort tillsammans i hela mitt liv, det var som en skog. Landskapet är väldigt platt här och den här olivskogen sträckte sig så långt det gick att se och höll på i mil efter mil, häftigt.

Mitt i stan vid det största torget har man grävt fram en gammal romersk amfiteater, men bara 1/4, resten är kvar under marken. Den här delen har invaderats av greker och turkar genom tiderna och dessutom varit huvudstad under några krigsår då man flyttade den från Rom och hit istället

Det märktes att man var längre söderut det var en mycket mer relaxad atmosfär, man tog det lugnar, gick saktare och satte sig vart man kunde för att titta lite. Det kanske inte är så konstigt för det var verkligen varmt, idag var det 35 grader och luften är het och inte lika fuktig som i Ravenna. Det gäller att gå riktigt långsamt och det gör alla andra också

Även snutarna var lite relaxade. undrar hur många olika polisuniformer det finns i Italien?

Sen blev det så där fett igen, men den här gången var det fett på folk. Det här är kl.01.00 på natten och det är knökafullt på piazzorna. Jag har aldrig sett så tjockt med folk ute på gatorna utan att det är något speciellt, det tog liksom inte slut.

Det var mesy yngre men en del familjer och lite medelålders såg jag också. Jag satte mig på en stenkant bland andra människor och bara glodde, på alla som gick förbi. det var lite lagom glad ljudnivå och musik från barerna, dessutom var det mer normal värmenivå men fortfarande varmt.

Har ni sett vad konstigt de har satt fönstrena, oregelbundet och i ett hörn, men det var fint

Och så var det så där fett igen. Ser ni att det bara är uppbyggt som en vägg, inget bakom, fejkbygge tycker jag men huvudsaken var väl att det skulle se pampigt ut.

Här är lite mer närbild på föregående bild. Varje del i utsmyckningen har en förklaring, det finns en tanke bakom alla figurer, eller så är det efterskapat. Jag åkte i alla fall ett litet turisttåg genom stan idag och fick då allt förklarat för mig, synd bara att man glömmer med en gång. En sak minns j ag i alla fall, det var att en gubbe dog innan han hann göra färdigt utsmyckningarna till en av kyrkorna. Då sa man att djävulen dödat honom för han blev så avundsjuk på att gubben gjorde kyrkan så fin. Så kan det gå, eller så bara dog han.

Det här är taket inne i kyrkan på bilden innan. Fett även det, många av taken såg ut ungefär så här men det här var nog fetast.

Den här målningen fanns också där inne, ovanlig och dessutom modern, måste varit ny, eller inte, jag vet inte.

Här fanns en stor fin park också

Jag har inte pratat mat ännu, det beror på att det faktiskt var lite av en besvikelse. Inte så att det inte var gott eller bra mat kanske jag hade för höga förväntningar, alla pratar om att maten är så bra i Puglia. Jag hittade lite grejer som var typiska härifrån. Det ni ser längst fram är så ovanligt som ett mörkt bröd, inget särskilt i smaken. Bakom är det stadens pasta Orechietti, små öron, heter så för att de ser så ut, en tillplattad liten rundel med svagt uppsvängda kanter, gjorda utan ägg. Tyckte inte att det var särskilt goda.

Här har vi Pecorino, fårost alltså, olivolja, givetvis och i mitten ser ni några brödkakor där man har tomatjuice som degspad, tja sådär var dom. Jag provade pizza idag och den var väl bra men inte som på Passatoren hemma i Ravenna. Kaffet var godare här, mycket gott och jag åt väldigt goda färska aprikoser på frukosten och en hemgjord apelsinmarmelad som var den godaste jag ätit. Kan passa på att säga att hotellet var superfräscht.

Nu börjar batteriet ta slut så sista bilden blir från en bar där de hade en stor vas med två guldfiskar.