evasdagbok

Tänk om vädret kunde vara lite mer rättvist, då hade det varit perfekt både här och hemma i Sverige. Senaste veckan har det varit upp emot 40 grader men nu har det sjunkit någon grad, framför allt är det inte så fuktigt längre. Har aldrig upplevt något liknande, visst 40 grader och väldigt fuktigt har jag varit med om innan, även här i Italien men nu var det som om någon lagt ett tungt lock över oss också. Det var verkligen svårt att andas och man var fullständigt slut efter att gått till skolan, 3-4 minuters promenad. De värsta dagarna gick jag direkt hem och stannade inne på mitt luftconditionerade rum, där det i gengäld blir en mycket kall och torr luft att andas för man var tvungen att ha på full styrka för att det skulle bli bara 28 grader i rummet. Det var lite smått av en panik känsla, man visste inte vad man skulle ta sig till, kunde inte andas riktigt någonstans och längtade efter luft. Morgonen på balkongen kunde man glömma, det var lika vidrigt även då, dessutom var det en tjock dimma en morgon, som om himlen ramlat ner, man såg fuktdropparna i luften. Men som sagt nu är det bättre, bara varmt och en normal fuktighet för Ravenna. Eftersom det ligger så lågt, under havsytan säger de, så är det alltid fuktigt här. Även här är vädret ett kärt samtalsämne, man hör överallt che cald! Även på tv, i nyheterna och talkshows, och på radion pratar de mycket om värmen och framförallt hur äldre och barn skall göra för att skydda sig.
 
har inga nya kort, men en annan gång när himlen ramlat ner var när vi körde uppe i bergen i Abruzzo i påskas och körde rakt in i ett moln och såg verkligen ingenting framför oss, det var lite väl spännande att köra på bergsvägarna då. När vi kom ut ur molnet fann vi denna ängen med vildkrokus, det var vackert!

Det var ju nya klasskamrater i måndags, en stannade bara denna veckan för han klarade inte av värmen, kunde inte sova, kan man ju förstå. Men de andra nya är så bra så vi (Karleene och jag) fattar inte vad de har att göra i skolan, de är liksom fulllärda, även lärarna tycker att de pratar bättre än de själva. Men de är trevliga och vi har gjort en del ihop denna veckan, perfekt för mig att öva språket på. I måndags var vi ute på en aperitivo för att lära känna varandra och i fredags var vi på stranden, både kul och lärorikt.

Den här katten hittade jag när jag var i Spoleto, han hade då inga sömnproblem. jag kollade att han andades, han var nog bara trött för det var ganska varmt även då

En av de fruktansvärda dagarna åkte jag ut till Esp, köpcentret, för att få lite omväxling mot mitt rum och göra lite inköp. Det var bara det att jag glömde tiden och sista bussen hann att gå. Som tur var fanns det fler som missat bussen men ingen verkade veta vad de skulle göra så jag började prata med ett par. Det slutade med att jag såg till att han ringde taxi, jag fixade numret genom en annan person som också var där, och tillslut kom en taxi och vi tre åkte in till stan, det fanns plats för min dramaten också, dessutom ville de inte att jag skulle betala något, det var ju ändå på vägen. Tack, tack sa jag, men mest tackade jag för att jag fått möjligheten att använda språket och att jag fick styra och ställa lite också.


En bild från Florens med tanke på en del kakmonster, själv är jag ju mer matmonster.

Det har blivit lite tid på stranden också den här veckan, där är det ju lite bättre med luft. Igår var havet faktiskt väldigt lugnt vilket gjorde att vattnet var klart och man kunde se allt roligt som finns på botten, t ex en stor krabba den här gången, brukar ju bara var små, men den här hade en kropp stor som min handflata, och vad tänker jag på då tror ni? jo, krabba är gott, mmm dig skulle man kunna göra något gott av. Jag vet, jag är inte klok, smått matfixerad. Nej, nu skall jag ut till stranden igen och se om det finns någon mat där idag.