evasdagbok

Det här blir minst sagt ett annorlunda inlägg för jag har skrivit det på italienska, inte för att bevisa något, det är säkert fullt av fel, fröken har ju inte rättat det ännu, men för att sammanfatta min tid här och tacka min lärare. Det var så att vi skulle skriva om en bok som betytt mycket för oss, men jag kom inte på någon direkt. Däremot är huvudet fullt av avskedstankar, det är ju sista veckan i skolan, snyft. Det kanske låter konstigt men jag vill inte åka hem, jag vill att ni skall komma hit. Jasså, går inte det, nej då får väl jag åka hem då, längtar nämligen väldigt mycket efter er men om två dagar kommer Drutt. Tjohoo! 

Jag tänker inte översätta det, jag tror ni kan förstå en hel del ändå. Det blir en bild som inte har något med det hela att göra, bara en bild jag hittade och som fick mig att skratta och vilja fira nyår igen med mina vänner. Det var en bild jag behövde efter allt snyft jag skrivit i eftermiddag.

Mia vita – un viaggio

Oggi é molto di moda parlare della tua vita come un viaggio. Sentivo tante volte famose persone dicono ” ho fatto mio migliore viaggo della mia vita” o quello che souna anche peggio “vivo il mio sogno”. Tante volte pensavo come sarebbe la mia vita se fosse un viaggio? Come una pendolara fra Österbymo e Eksjö, un viaggio molto noiso  attraverso foresta, che io odio, un viaggio che uccide l´anima. Non volevo fare questa viaggio più, ho voluto fare un viaggio che faceva mi felice e vivente, che mi ha fatto crescere come persona. Si dice che si impara a lungo come si vive, ma io voglio anche dire che si vive a lungo si impara. Si deve sempre essere aperti e curiosi della vita. Questo é piú facile dire quando si poù scegliere e non la vita sceglie per noi.

Ritorniamo a mio viaggio. Ho cambiato il mio viaggio, ho fatto un viaggio in realtá ma anche un viaggio che ha fatto la mia anima più ricca. Sono stata da sola per 6 mesi in un altro paese, senza famiglia o amici ma anche senza lingua, devo essere un po´ pazzo . Ma ho anche ricevuto molto durante questo periodo che hanno fatto mi crescere, almeno 5 chilo. Ho incontrato un sacco di gente nova,ho imparato un nouva lingua, che non ho mai creduto era possible, e questo fa nostra (io e mio marito) prossima tempo in Italia anche piú piacevole.  Sabrina, vorrei dire un grande grazie di tutto cuore che tu mi hai dato un nuova lingua e per ti ha auitato nel mio viaggio.

Mio viaggio continua in Swezia, ma non come un pendolare fra Österbymo e Eksjö, io credo che sará un viaggio divertente e emozionante.  

Tänk om vädret kunde vara lite mer rättvist, då hade det varit perfekt både här och hemma i Sverige. Senaste veckan har det varit upp emot 40 grader men nu har det sjunkit någon grad, framför allt är det inte så fuktigt längre. Har aldrig upplevt något liknande, visst 40 grader och väldigt fuktigt har jag varit med om innan, även här i Italien men nu var det som om någon lagt ett tungt lock över oss också. Det var verkligen svårt att andas och man var fullständigt slut efter att gått till skolan, 3-4 minuters promenad. De värsta dagarna gick jag direkt hem och stannade inne på mitt luftconditionerade rum, där det i gengäld blir en mycket kall och torr luft att andas för man var tvungen att ha på full styrka för att det skulle bli bara 28 grader i rummet. Det var lite smått av en panik känsla, man visste inte vad man skulle ta sig till, kunde inte andas riktigt någonstans och längtade efter luft. Morgonen på balkongen kunde man glömma, det var lika vidrigt även då, dessutom var det en tjock dimma en morgon, som om himlen ramlat ner, man såg fuktdropparna i luften. Men som sagt nu är det bättre, bara varmt och en normal fuktighet för Ravenna. Eftersom det ligger så lågt, under havsytan säger de, så är det alltid fuktigt här. Även här är vädret ett kärt samtalsämne, man hör överallt che cald! Även på tv, i nyheterna och talkshows, och på radion pratar de mycket om värmen och framförallt hur äldre och barn skall göra för att skydda sig.
 
har inga nya kort, men en annan gång när himlen ramlat ner var när vi körde uppe i bergen i Abruzzo i påskas och körde rakt in i ett moln och såg verkligen ingenting framför oss, det var lite väl spännande att köra på bergsvägarna då. När vi kom ut ur molnet fann vi denna ängen med vildkrokus, det var vackert!

Det var ju nya klasskamrater i måndags, en stannade bara denna veckan för han klarade inte av värmen, kunde inte sova, kan man ju förstå. Men de andra nya är så bra så vi (Karleene och jag) fattar inte vad de har att göra i skolan, de är liksom fulllärda, även lärarna tycker att de pratar bättre än de själva. Men de är trevliga och vi har gjort en del ihop denna veckan, perfekt för mig att öva språket på. I måndags var vi ute på en aperitivo för att lära känna varandra och i fredags var vi på stranden, både kul och lärorikt.

Den här katten hittade jag när jag var i Spoleto, han hade då inga sömnproblem. jag kollade att han andades, han var nog bara trött för det var ganska varmt även då

En av de fruktansvärda dagarna åkte jag ut till Esp, köpcentret, för att få lite omväxling mot mitt rum och göra lite inköp. Det var bara det att jag glömde tiden och sista bussen hann att gå. Som tur var fanns det fler som missat bussen men ingen verkade veta vad de skulle göra så jag började prata med ett par. Det slutade med att jag såg till att han ringde taxi, jag fixade numret genom en annan person som också var där, och tillslut kom en taxi och vi tre åkte in till stan, det fanns plats för min dramaten också, dessutom ville de inte att jag skulle betala något, det var ju ändå på vägen. Tack, tack sa jag, men mest tackade jag för att jag fått möjligheten att använda språket och att jag fick styra och ställa lite också.


En bild från Florens med tanke på en del kakmonster, själv är jag ju mer matmonster.

Det har blivit lite tid på stranden också den här veckan, där är det ju lite bättre med luft. Igår var havet faktiskt väldigt lugnt vilket gjorde att vattnet var klart och man kunde se allt roligt som finns på botten, t ex en stor krabba den här gången, brukar ju bara var små, men den här hade en kropp stor som min handflata, och vad tänker jag på då tror ni? jo, krabba är gott, mmm dig skulle man kunna göra något gott av. Jag vet, jag är inte klok, smått matfixerad. Nej, nu skall jag ut till stranden igen och se om det finns någon mat där idag. 

Jag är äntligen hemma, det var en tröttsam resa, inte särskilt lång, men otroligt varmt. Jag har nog svettats 127 liter den här helgen och nu är jag trött, trött, trött - stanca, ganska fult ord på italienska. Det är inte bara värmen som tröttat mig, jag har gått på så mycket museum, pratat med folk och sett så mycket på gatorna så jag känner mig fullproppad, kan inte ta emot mer nu. Jag tänkte dela med mig lite av småsakerna medans jag minns dem.  

Man behöver inte alltid gå in i kyrkorna för att se konsten, hela utsidan är full. Det här är Domen

Jag har frågat en präst om vägen och blev kär bums. Jag såg inte från början hur snygg han var och vilka vackra ögon han hade, fulla av godhet och värme. Synd och skam att en så vacker och fin människa inte kan gifta sig eftersom han är präst.

Det här tallriksunderlägget var på en av restaurangerna, "make food not war", det var en bra text tyckte jag

På två av restaurangerna jag åt var det "Gudfadern" som var ägaren, i alla fall till rösten, hes och raspig som bara italienare kan ha. De gick båda runt bland borden för att kolla att allt var bra och styrde och stälde med de anställda, men det var rösten som fick mig att reagera. Ska man göra en parodi på Gudfadern använder man en sådan röst.

Jag har sett en hund lyfta på benet och kissa, inget konstigt med det, det var bara det att han aldrig slutade, han började vingla ståendes på tre ben. Har aldrig sett något liknande, det skvallade hur länge som helst och till slut ryckte ägaren i kopplet annars hade han nog inte varit klar än

Jag såg en annan hund på stationen, en polishund, schäfer, han var betydligt manligar är än de tuffa poliserna han hade med sig. Han hade nämligen den största "manlighet" jag sett på en hund. Nej, den var inte utfälld, det var stort ändå.

Jag såg en ung kvinna sitta och gråta i en ambulansbuss. Jag stannade på behörigt avstånd för att se vad som hänt, men hon satt bar där inne och storgrät och sa hela tiden "jag lovar". Jag fick uppfattningen att hon inte ville följa med dem och till slut lät de henne gå. Jag var på väg åt samma håll som hon gick. Hon behövde hela gatan på sig för att ta sig fram, inget raglande utan mer som om hon gick i svängar och hon brydde sig inte det minsta om bilarna som kom, de fick stanna eller väja för henne. Det hade nog varit bättre om hon följt med ambulansen med en gång, det såg ut som hon skulle hamna där förr eller senare i alla fall.

En annan ambulans stod parkerad vid en kvinna, missbrukare av något slag, som låg utanför stationen och ambulanspersonalen försökte få kontakt med henne, men det var inte ett liv. Två poliser stod där också och sa till folk att inte stå ivägen, jag höll mig på lite avstånd men jag såg att de inte fick kontakt med henne. När de lyfte upp henne på båren var det som hon tvärvaknade och skulle absolut inte följa med, hon hade nog bara sovit
on lite. Jag såg henne en liten stund senare och då hade hon nog fått i sig det hon saknade innan. Det var sorgligt att se.

Det är verkligen en shoppingstad och det är mer eller mindre ständigt marknad på vissa ställen. Det här var ett stånd som skllde sig från de övriga, lite väl bra att sälja haschpipor på marknaden.
   
Jag såg den arga mannen igen som gått på bron och skrikit, nu gick han i en liten park och skrek, men nu var det något annat jag inte fattade. Han lät verkligen farlig, en hemsk röst hade han. Jag gick förbi men när jag skulle gå tillbaka höll jag på att stöta ihop med honom när han gick ut från en bar. Han såg faktiskt riktigt bra ut, lite sliten förstås men inte alls farlig. Vad är det man säger, hundar som skäller värst bits inte, eller något liknande.


Jag har för första gången i mitt liv köpt marmeladgodis i Italien. De skyltar med den i alla konditorier och i dag slog jag till, måste ju smaka någon gång. Köpte en av varje, päron, ananas och aprikos. det här var ett stort ögonblick så jag la ut min karta på bänken jag satt mig på och fotade. Undrar vad folk tänkte när de såg mig? Jaha, där sitter en tant och lägger upp marmelad på en karta och nu tar hon kort också. Jag gjorde det för att Håkan skulle få se, önskar du kunde fått smaka också för de var jättegoda

Jag har upptäckt att jag hör skillnader på dialekter i språket. Vad är det med det, kanske ni tänker, men för mig innebär det att jag förstår språket bättre och har kommit en bit på vägen. I början hörde jag inte sådana skillnader men i Toscana har de ett lite annorlund uttal som jag hör klart och tydligt idag. 

Hippiekulturen har återuppstått i Florens i form av amerikanska ungdomar, skulle tro att de är för att studera, men de lever också något slags hippieliv. Köper några flaskor rödvin och samlas i stora klungor på kvällarna på piazzor, broar och kyrktrappor med ett par gitarrer och sjunger och super sig genom natten. Ååh, vad fria de är, de klär sig även som hippies. Nu är det ju så att det drar ju lite annat folk till sig också. Killen i vit tröja som sitter vid benen på gubben som roar sig (dansar) med småflickorna, hade tydligt inte bara fått vin i sig, det var nog fler än han. Som ni ser i nederdelen av bilden var "vanligt" folk också nyfikna.


Jag var på en mycket annorlunda opera, ja operan var inget ovanlig, det var La Boheme, som dessutom är min favorit, men det var uppförandet som var annorlunda. Det var in en ganska liten kyrka med stolar utställda i en halvcirkel runt "scene", ett litet utrymme direkt på golvet. Jag hade fått en plats på första raden och på sidan i halvcirkeln vilket gjorde att jag kom väldigt nära sångarna, det var faktiskt så nära så jag fick dra in fötterna under stolen för att inte bli trampad på tårna. Det var bara fyra personer som sjöng och musiken var bara en flygel. Mycket annorlunda upplevelse. Det var mycket varmt och folk fläktade sig med progprambladen och torkade svetten med servetter, jag var inget undantag, men när de sjöng alla fyra samtidigt frös jag. De hade mycket bra röster, väldigt vackert.

Jag hörde många gatumusikanter och det var väldigt hög klass på musiken. På Ponte Vecchio var de två killar som hade konsert, skitbra, de måste vara mer är gatumusikanter med den utrustningen de hade. Synd bara att bron var invaderad av dessa hippieamerikaner med sina vinflaskor som de dricker direkt ur. Det är tillåtet att dricka på allmän plats i Italien, än så länge, men jag tror att de kan bli ändring på det för idag är det ett problem med fylla i synnerhet bland ungdomar.

Det här är ett vanligt inslag i gatulivet, Toscana är ju som bekant ett populärt område för konstnärer

Nu är jag i Flonens. Vilken stad! Full av kultur och konst men också full av turister. De man lägger märke till mest är amerikaner och japaner. Japanerna gör inte så mycket väsen av sig det är bara det att de kommer i klungor och tar rätt mycket plats. Amerikanerna är inte så många åt gången men tar minst lika mycket plats, men man får ju tänka på att de äger ju faktiskt världen, glömde det. Måste säga att jag förundras över att italienarna orkar med att vara så trevliga och hjälpsamma som de är mot turister. Min nya uppgift här i livet är ju att betrakta och då ser jag hur turister bara sticker in huvudet i affärer och barer och frågar om vägen hit och dit, och de får alltid hjälp. Tänk så många gånger om dan dessa ägare får samma frågor det är väl därför de är ganska bra på engelska här.


Det här en vanlig bild från Florens, floden Arno med Ponte Vecchio i bakgrunden. Men floden kan också se ut så här, konstigt att det bara lagt sig vid en pelare, eller vad det är. Ser ni en lite svartklädd varelse långt bak i bilden uppe på bron. Det var nog något fel på honom för han gick och skrek på italienska allt vad han orkade "min bil är trasig". Jag tror inte han hade någon bil ens, såg lite för uteliggaraktig ut för att ha en bil.

Här Ponte Vecchio, gamla bron, på närmare håll. Som ni ser är det hus bygda på bron och alla är guldsmedsbutiker, finns inga andra affärer på bron.

Här är utsikt från bron, som ni ser är det inte långt till Toscanas kullar, staden ligger vid foten av Appeninerna.

Även här sätter man upp ett hänglås tillsammans med sin älskade och kastar nyckeln i floden, precis som Deas och Marie gjorde i Riga

Trafiken är ett problem i Florens. De försöker att begränsa biltrafiken i innerstaden genom att göra det så jobbigt som möjligt att köra här genom att enkelrikta gatorna så mycket de orkar. Parkeringsplatser är också ett problem, vilket vi fick erfara när vi var här för ca 1000 år sedan. Halva dagen letade vi efter en parkeringsplats, till slut ställde vi oss på en handikappsplats och hoppades att de inte skulle köra iväg bilen för oss, vilket vi såg att de var glada för att göra med andra. Vi klarade oss men vi var ju nervösa hela tiden så det var inget större nöje. Det här är en vanlig syn, långa rader med motorcyklar/vespor, jag har tagit kort på mycket längre rader men de gör sig liksom inte på bild, blir lite för smått längst bort.

De har ett sopsystem jag aldrig sett innan. Här slänger man i en sluten tunna och så ramlar det ner under i en typ kontainer under marken

Detta är en av kyrkorna jag varit inne i Santa Croce

Det hade säkert varit jättefint invändigt också om de inte hade hållit på att renovera hela framsidan, man kunde ana vackra fönster och säkert fina målningar också, men nu såg man ingenting. Kostade ändå 5 euro att gå in

Utanför på torget var det två illar som spelade jazz, jätteduktiga

Det ser rätt roligt ut på torg och gator för alla går i skuggan, det är säkert 350 grader, det skall vara med en nolla efter för så hett är det. På det här kortet ser det ut som om stan är öde, alla flyr solen

Den här typen av bilar med tre hjul ser man inte så ofta längre, finns mer i syd. Det är lite roligt för när man pratar med italienare om hur något är här i landet eller det är något annorlunda, lite konstigt, säger de alltid, Ja, ja, det är nog i syd.

Jag besökte också Palazzo Vecchio och då tog den här trevliga typen emot mig. Ser ni strålen ur munnen?

Invändigt var det helt otroligt, detta är ett tak, jag räknade till 39 olika målningar som bildar ett tak. Allt var så enormt och överdådigt, det går inte att återge på en liten bild

Att de bodde flott, här är bara en trappa men det hindrar ju inte att man gör taket till ett konstverk och blir mottagen av en vacker staty

Alla rummen var täckta av målningar, både väggar och tak, och så lägger vi till "lite" guld till det också.
 
Utanför palatset står två statyer, den ena är den kända "David" av Donatello och den andra vet jag inte vilken det är men jag kallar den "totalt förtryck", eller "akta så jag inte kissar på dig". Ni får själva gissa vilken som är vilken. Själv tycker jag att "David" är en mycket vacker staty.



Ett fönster för gottegrisarna

Undrar om den här glasserian har någon framtid i glassens förlovade land, behövs dom verkligen här? Tvivlar på det för här verkligen god glass

När vi nu ändå är inne på mitt favoritämne, mat, som förövrigt italienarna också pratar om ständigt, det är därför jag älskar att vara här, så har jag ätit gott sedan jag kom till Florens. Hemgjorda pastan jag åt till lunch i går med tomater, ruccula och konjak!? och till efterrätt panna cotta med färska bär, jordgubbar och hallon, pizzan jag åt idag med skinka, färska champinjoner, mozzarella och grädde!? grillade T-bensteken i går kväll, vilket är Florens matsignum, var ju bara tvungen att äta det här även om den var alldeles för stor, ca 700 g, nej, jag åt inte upp den, puh, skall nog aldrig mer äta kött, men gott var det. På bilden ser det bara ut som en lite större fläskkotlett

Idag har jag besökt Uffizerna som är ett av de större konstmuséerna i världen. Jag försökte komma in igår också men det är så långa köer så efter 1 timme gav jag upp för då skulle det ta 1 timme till innan jag kom in, men det gjorde inget. Jag fick prata med mannen framför mig i kön i ca 45 minuter, jag var så lycklig, det gick så bra och vi hade så roligt, även han. Tänk att jag kan! fattar inte det, och att de är så snälla som vill prata med mig. Idag köade jag bara drygt 1 timme, men jag har hört talas om de som köar för att komma in på Ullared så jag kunde väl köa för det här. Det var så mycket konst så jag blev liksom mätt, man kan faktiskt inte ta in hur mycket som helst, men nu har jag sett det i alla fall. Man fick inte fota därinne, tur för er kanske, men det fanns faktiskt en del roliga detaljer på en en del tavlor, undrar om de hade humor eller det bara ser roligt ut med dagens ögen, eller mina. Det här är från terassen uppe på taket, det är toppen på tornet man ser, jämför med husen i bakgrunden till höger så kanske ni får en uppfattning om hur stort allt är
   

Igår kväll var jag på utomhusbio i en av parkerna här i stan tillsammans med min holländska klasskamrat och hennes kille som är italienare. Hon kommer att bli bofast här från september och funderar på att öppna ett b&b i deras hus mitt i centrum, en bra idé enligt mig. Det var en italiensk komedi och den var verkligen rolig. Det var en sån skön kväll med stjärnklar himmel och en lätt vind ibland, helt perfekt. De hade varnat för mygg men det var inget problem. Det är så roligt för nu börjar jag känna igen de stora skådisarna här i landet och fick lite skvaller om dem från hennes kille. Ja, vi hade verkligen en trevlig kväll. 

Här är verkligen varmt, säkert 35 grader här inne i stan. Jag brukar åka ut till havet så ofta jag kan men det brukar bara bli helgerna och någon gång mitt i veckan, men där är det betydligt bättre med luft. Det brukar blåsa på eftermiddagarna men morgnarna är närmast vindstilla och då är havet helt klart. Jag gick en runda i havet i söndagsmorse, låter inte klokt men istället för att gå vid havskanten så går man en bit ut i vattnet. Där finns verkligen mycket att titta på, fiskar, meduse (maneter), krabbor och en massa andra små konstiga djurtyper. Vattnet är så klart så man ser skuggan av fiskarna och maneterna. Jag hittade ett litet djur som verkligen inte såg klokt ut, kroppen var som en spindels med inte allt för långa och på huvudet hade den en stor snäcka som den förde framför sig hela tiden. Roligast var när det blev slagsmål mellan några stycken, då reste de sig mot varandra och slogs med armarna. Jag försökte ta kort men tyvärr hade jag inte telefonen med mig när de slogs, men ni ser ju hur klart vattnet är, eller inte, för det syns inte, ha, men det är taget genom vattnet.
 

Nu har alla affärer rea här, saldi, 50% är inte ovanligt, och det är på så sätt som vanligt folk har råd att köpa något i butikerna här. Rean gör att priserna ligger på en normal nivå, annars är här löjligt dyrt i affärerna. Jag har verkligen svårt att förstå hur det kan gå runt ekonomiskt i många av de här butikerna för det är aldrig några folk inne i de svindyraste, det kan inte vara billigt att ligga på det lagret och hyrorna är inte att leka med. Den här klädbutiken verkar försöka skrämma bort kunder istället, inte tycker jag det ser så inbjudande ut precis.


Och här har vi ett annat märkligt skyltfönster hos en optiker, vilket det för övrigt finns hur många som helst i stan.

Jag trodde aldrig jag skulle ta mig hit idag. Jag hade kollat tiderna innan och det gick både buss och tåg dit. Jag valde en tid som var med en buss och gick därför i god tid busskontoret för att köpa en biljett. Två luckor för biljettköp och båda med lång kö. När det äntligen var min tur fick jag till svar att det var fel lucka, i luckan bredvid kunde man köpa biljetter, vad man gjorde i den här luckan fattade jag aldrig. Så typiskt Italien, det här med att man måste stå i rätt kö, jag vet inte hur många gånger jag varit med om att man måste byta kö när man äntligen har kommit fram. Det allra värsta är när man bara skall fråga något och den personen vägrar att svara för att man står i fel kö, när man sedan bytt kö och frågar rätt person har det hänt att den "rätta" personen har frågat den i fel lucka och så får man svaret från "fel" person i alla fall. Detta är något som retar italienarna också och det är som sagt inte ovanligt. Tllbaka till busskön, när jag bytt kö, fick ju ställa mig sist, kom han på att jag skulle gå in på stationen för att köpa biljett till Faenza trots att det gick med buss. Detta ropade han till mig när jag stod i kön, det var ju snällt att jag inte behövde köa ända fram till luckan. In på stationen, även här två långa köer, men nu började det bli ont om tid. Jag visste ju inte heller varifrån den här bussen gick, det finns lite olika platser att välja på utanför stationen och det står inte varifrån de här bussarna går eller några tider. Jag bytte kö en gång, nu började jag inse att det här skulle aldrig gå så jag gick ut för att leta reda på hållplatsen och chansa på att man kunde köpa biljett på bussen. När jag hittade hållplatsen såg jag att bussen just åkte. Jaha, det här var ju lyckat, hur svårt skall det va?! In igen, ställa sig i en kö och äntligen köpa en biljett. Jag frågade varifrån bussen skulle gå och fick veta det, men nu var det ett byta. Inga problem. Jag gick bort till tavlan med avresetider och såg att det gick ett lokaltåg den tiden hon sagt. Var det tåg jag skulle åka nu, varför hade hon inget sagt när jag frågade varifrån bussen skulle gå? Jag såg att det kom in en buss från Faenza så jag gick och frågade chauffören och han var det reda med, han visste att det var ett tåg och visste dessutom vart jag skulle byta, fin människa det. Så det slutade med ett regionaltåg med ett byte som jag höll på att missa eftersom tåget var försenat men tillslut var jag i Faenza och började med att besöka Museo delle Ceramiche. Det är här ifrån Faenze som fajans keramiken kommer.

Det var ett jättestort museum men ganska enahanda, blev nästan lite trött på allt till slut

Undrar hur många tusen föremål det fanns där inne, jag var där i två timmar, och det är länge för att vara mig

Det fanns en nyare avdelning också, den här "Bulldog" var gjord på 30-talet. Det jag var mest förvånad över var att det som var gjort på 20-talet såg ut som det kunde varit gjort idag.

Det fanns en liten park straxt utanför museet men näckrosor och en annan rolig blomma



Det syntes på flera ställen att här var det keramik som gäller, i Ravenna är det ju mosaik



Nu började jag bli hungrig och klockan var rätt mycket, det gälller ju att äta på rätt tider för annars får man ingen lunch, restaurangerna stänger på eftermiddagen. Problemet var bara att jag inte hittade någon restaurang, jag hittade en men tyckte att den var onödigt dyr, hade jag vetat hur svårt det var att hitta något annat ställe hade jag tagit den direkt. Det var omöjligt att hitta något matställe förutom barer och där finns ingen "riktig" mat, har man tur finns det en macka. Jag gick och gick och hade dessutom skoskav, jag hade plåster med mig men det hjälpte inte mycket. Nu var jag riktigt irriterad och trött, var faktiskt på väg tillbaka till stationen för att åka hem. Då hittade jag ett bokcafé som hade lite mat, eller rättare sagt en sorts sallad och lite olika smörgåsar, men det var så trevligt så jag tog det. De spellade behaglig jazz och hade hyllorna fulla av böcker och tidningar. Jag hittade om kokbok av Jamie Oliver där han besökt lite olika länder bl a Sverige

Det var lite konstigt, här satt jag i Italien och läste på italienska om hur bra han tyckte om Sverige och våra typiska rätter och råvaror.

Så här goda mackor åt jag

Jaha, nu var det roliga slut, maten alltså, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra men jag var lite kaffesugen så jag tog en kaffe på ett café som hade världens godaste kakor, de var verkligen ovanligt goda. Jag gillar att de är så små, inte större än en 5-krona.

Nej, nu kände jag mig rätt klar så jag åkte hem igen. Väl i Ravenna lyckades jag för första gången se när ett brudpar kommer ut från kommunhuset. Tidigare har jag ju bara sett spåren efter dem i form av risgryn och dylikt. Kolla polisen till höger, kollar han om den är kvar eller?