evasdagbok

Idag har jag verkligen fredagskänsla. Det har varit en jobbig vecka med studierna. Det började bra i måndags och har slutat bra idag, men däremellan har jag verkligen tvivlat på att det här kommer att gå. Det är så fruktansvärt mycke på en gång, massor med grammatik förklarad på italienska. Det hade ju varit lättare om man förstod texten man skall jobba med men det är uppbyggt på att man skall lära sig att förstå sammanhanget (och det gör jag) och att glosorna ska komma genom att man arbetar med texten. Men det blir ett och annat syftningsfel vad det gäller grammatiken. Nog om detta, kaffemaskinen är i alla fall lika snäll som innan och lämnar tillbaka pengen.

Igår åt jag en kebabrulle till lunch. Det låter ju flötigt och ohälsosamt, men inte här. För det första är den inte så stor, mycket mindre än hemma, och innehåller mycket grönsaker, sallad, finriven vitkål, tomat och lite rödlök. Man får två såser, den första är den röda som är lite stark och som de bara brer ett tunt lager på brödet med, sen på med grönsaker och kött (inte flötigt och efterstekt som hemma) och så ringlar man lite youghurtsås över det hela innan man rullar ihop den. Faktiskt riktigt gott. Det är inte världens mysigaste ställe att sitta en stund på så jag gick till en bar/café för att sitta en stund. Jag har varit här ett par gånger, riktigt trevligt ställe och mycket centralt, mitt emot Mercato Coperto - Saluhallen. Jag brukar ha en bok med mig och sitta en stund men jag kommer inte så långt i den för jag måste ju glo på allt som händer och det gör det hela tiden. Väldigt vad det är flöde på folk, många tar sin kaffe stående vid disken och då kostar den bar 1 euro, sätter man sig blir det lite dyrare, men det är ju inte lönt att sitta för en kaffe, man hinner ju knappt få ner rumpan innan en esresso är slut.
Så här ser det i alla fall ut där inne.

När jag var på väg hem senare på eftermiddagen gick jag förbi den stora kyrkan som ni fått på en nattbild innan. Det var en stor folksamling vid porten, men där var också en stor silverfärgad begravningsbil. Det kändes sorg i hela atmosfären och det var alldeles tyst och mycket stillsamt, hörde bara prasslet från en koltrast i rabatten bredvid mig. Bara att se så många italienare i alla åldrar och alldeles tyst och stilla var en märklig upplevelse i sig. Kunde inte ta upp telefonen för ett foto men det hade ändå inte kunnat förmedla den sorg som fanns i luften. Jag gick därifrån med tårar i ögonen.

För att sluta med något roligare kan jag berätta att Julia kom upp till mig i morse, i nattlinne och osminkad, med en bukett tulpaner i ett silverstop för att önska mig trevlig helg. Det var ju väldigt gulligt, och så glad jag blev, det var nog då jag fick fredagskänsla.