evasdagbok

I morse träffade jag Julia, hon jag hyr av, för första gången. Det blev en kram direkt! Hon var jättetrevlig, liten, smal, mörkt hår och röda läppar. Motsatsen till mig men det kändes som vi fann varandra direkt, så något har vi nog gemensamt om dock inte utseendet. Hon hade varit i Indien i tre veckor och kom hem i natt. Det bästa av allt är att hon är från England så det var väldigt skönt att kunna prata med någon igen. Jag får väl träna italienskan på någon annan. Valeria t ex, som bara pratar på, men det är bra, lite lär jag mig allt av henne, kan också vara teckenspråket som gör att jag fattar. Jag vet vet inte så mycket om Julia ännu, vad hon arbetar med och hur hon hamnade i Italien och det andra med det tredje, men det hinner jag nog med. Hon skulle åka till Ikea om några veckor och erbjöd mig att följa med och det gör jag gärna. Jag tror det blir jättebra med henne, kändes väldigt skönt att det var en så öppenhjärtlig och rak människa.

Skolan känns bättre igen, hade en dipp där, och det kommer säkert fler. Vill ju gärna att det skall gå framåt och inte bakåt och inte heller kännas helt övermäktigt, som det gör ibland.
Jag har kommit på en jättebra sak! Vi har en kaffemaskin på skolan, halväckligt kaffe. Det kostar 0,50 euro för en kopp, men om man trycker på returknappen för mynt får man tillbaka pengen, trots att man stoppat in jämna pengar. Alltså, gratis! och gratis är alltid gott. Så gör man äckligt till gott. Får se hur länge det funkar.

Daniel, du pratar om Paris ibland och jag tänker på dig varje gång jag går förbi den här, fast den i Paris var finare. Minns du? Men jag har inte åkt denna. Kanske man kan få låna ett litet barn en stund och åka? 

Det blir ett par bilar idag också. Börjar med den manligaste av manliga, eller fulaste av fula om ni frågar mig.




Den här var manlig på riktigt! Mattsvart dessutom. Den stod parkerad på handikapplats och genast kom lilla trafikpolisflickan på cykel och kollade, jodå, den hade tillstånd.